Visst är det omoraliskt att skaffa barn ?

Yes tror jag förstår hur du menar. Vetenskapen försöker förstå hur det synliga i vårt universum fungerar. Inom metafysik försöker filosofer istället spekulera kring hur det osynliga fungerar. Är det så du menar?

Både vetenskap och filosofi har ju begränsningar nämligen vår hjärnas kapacitet att förstå universum.

Inte långt ifrån.

Men tänk varken som en filosof eller som en vetenskapsman. Filosofins begränsning ligger i själva tänkandet, medan vetenskapens begränsning ligger i de modeller som den antingen använder eller konstruerar.

För att närma sig det oförståeliga kan inga av dessa tankesätt eller verktyg användas. Man hamnar då i ett genuint fundamentalt intellektuellt problem, där själva tänkandet och begreppsbildningen riskerar att utgöra det främsta hindret.

Man kan inte veta, man kan inte tro, man kan inte spekulera och man kan inte konstruera.

Man måste till sist offra hela den kognitiva verksamheten.

Nej, det är inte vad jag "i praktiken" påstår. Jag påstår det som avgör livets värde återfinns i upplevelser hos den som lever det.

Du påstår något annat vilket du inte vet vad det är. Du kan inte försvara något du av allt oförenligt du påstår. Du kan inte visa att upplevelsers innehåll är något annat än upplevelsers innehåll. Du kan inte, trots idoga försök åt alla håll, trolla bort upplevelsen av välbehag som faktisk och moraliskt relevant.

Och så vidare.

Och så vidare.

Att du, med en motsvarande religiös grad av tro gällande att livet är ett lidande för envar i varje ögonblick trots att ingen upplever det så, finner din egen, obegripliga, ståndpunkt som ytterst solid samtidigt som allt annat viftas bort, trots att du inte kan försvara ett enda påstående och hoppar runt bland oförenligheter, ägnar givetvis inte att förvåna.

Lycka till med plakatet.

Jag blir nyfiken på hur långt ditt obehag för den här frågan sträcker sig. Klarar du ens att erkänna att det finns en teoretisk möjlighet att du har fel och att ni som upplever att livet är värt att leva bara inbillar er detta på grund av att ni inte ser eller inte vill se den större bilden? Klarar du ens att tänka tanken att människolivets erfarenheter alltid skulle kunna vara övervägande negativa?

Det tillståndet som du beskriver här låter som en vanlig skön lördagsfylla.

Detta är inte filosofi. Bara en massa skitsnack.
Har du inget eget liv?

En vanlig tankefigur hos religiöst övertygade är att omvärlden vägrar att se sanningen av skäl likt att de inte förmår, mäktar med eller vågar att ta in den.

Jag är givetvis öppen för att en kalkyl kan falla ut negativt. Vad gäller livet sett som helhet så har jag i andra trådar drivit tesen att det mycket väl kan vara så att livet var från första början oönskat. Det vill säga att det sammantaget, sedan kännande varelser och upplevelser blev fallet, mycket väl kan ha inneburit ett betydande överskott av lidande över välbehag. Selektionen är ingen hedonistisk utilitarist, vare sig på det sätt den konfigurerar organismer på eller verkar genom utslagning.

Hur nettot ser ut hos mänskligheten i stort idag är även det en faktuell fråga och gällande den ser läget, menar jag, betydligt mer hoppfullt ut. Om vilket man givetvis kan missta sig. Men inte på så vis att välbehag inte upplevs eller inte kan upplevas eller inte är relevant och inte heller genom att upplevelsens innehåll inte är upplevelsens innehåll eller att välbehag är något annat än upplevelsen av välbehag.

Vad du menar gällande detta är okänt, eftersom det varierar. Ibland kan kalkylen göras men oftast principiellt inte av skäl som även de varierar. Det enda som finns är, till synes, en djup övertygelse som utan framgång famlar efter argument för sig.

Det där är inte svar på min fråga. Att du till och med nu försöker slingra dig talar för att ditt tillstånd av förnekelse är mer hopplöst än vad jag trodde.

Här kommer frågan igen; Finns det en möjlighet att du har fel och att ingen människas liv någonsin är värt att leva? Det räcker att du svarar ja eller nej.

Svaret framgår med all tydlighet i mitt inlägg.

Inget ja eller nej här eller. Att undvika att svara på denna enkla fråga är i sig ett svar.

Du är alltså så känslomässigt investerad i din tro att du inte ens klarar att tänka tanken att du skulle kunna ha fel. Du är så skräckslagen inför möjligheten att livet av sin natur inte skulle vara värt att leva att du instinktivt måste avfärda den som en fundamental omöjlighet.

Det förklarar varför du, som bevisat en klar förmåga till rationellt tänkande i andra sammanhang, här fullständigt släpper allt vad logik heter och greppar efter vilka halmstrån du än må hitta.

Ok, du framhärdar med din sekteristiska tankefigur.

Och vill tydligen att jag ska upprepa det tydliga svaret. Jaha, varsågod.

Ja, det är givetvis principiellt tänkbart såväl att livet på det stora hela som att varje enskilt liv inte är värt att leva. Eftersom kalkylen i varje enskilt fall kan falla ut negativt. Det är en faktuell fråga.

Det är även tänkbart att utilitarismen är fel och att det är något annat än upplevelser av lidande och välbehag som avgör värde och som diskvalificerar livet.

Det som inte är principiellt tänkbart är att livet, givet ett utilitaristisk grundantagande, skulle kunna diskvalificeras av att upplevelsers innehåll inte är upplevelsers innehåll, av att välbehag är något annat än upplevelse av välbehag eller av att de upplevelser av välbehag som finns inte finns. Eller något annat liknande som påståtts.

---

Att ett från början koherent resonemang stämplas som att " greppa efter halmstrån" av någon som gått igenom hela katalogen från A till Ö för att, utan framgång, försöka hitta någon hållning gällande välbehag som överensstämmer med den givna tron att livet inte är värt att leva får tala för sig själv. Och gällande det eviga tjatet om graden av "logik" och "rationalitet" i det egna famlandet, så bevisas det nog hellre genom praktisk och faktisk stringens i resonemang och slutledningar. Tomma tunnor skramlar mest.

Detta var det enda i ditt inlägg som hade med min fråga att göra.

Tack för svaret och för att du bekräftade det jag skrev. Du anser att det är principiellt otänkbart att en person skulle kunna må sämre än vad han upplever att han gör. D.v.s. att han mår sämre än vad han säger åt sig själv att han gör.

Vi får helt enkelt enas om att vara oense om denna ståndpunkt.