Student stängs av efter att ha skrivit tenta för snabbt

Ja exakt. Det märks överallt i samhället att vi står med inte bara en utan flera skolfuskande generationer och människor med glädjebetyg samtidigt som det inte går att komma åt de som imte sköter sina arbeten för resten av medborgarna.

Disciplinåtgärderna vid fusk är uppenbart alldeles för dåliga och för få fuskare upptäcks.

Fuskar man på högskolan och universitet så borde det finnas något särskilt kännbart såsom att det står med i betygen. Åtminstone när det är bortom alla rimliga tvivel. De som fuskat ska inte kunna konkurrera med hårt studerande människor.

Det finns ju även taligenkänningsprogram för de som vill "skriva" fort - jag har avvaktat lite med det argumentet eftersom tekniken inte är känd i alla kretsar, men det räknas som att skriva själv inom till exempel sjukvården när en läkare använder det - så nog borde väl en student kunna använda sådan teknik och tala in sina svar som då omedelbart omvandlas till text på datorn?

Du måste ju processa och formulera dig innan du får ut något som är värt att skriva ner. Vet inte varför du försöker argumentera om det heller då jag som inte läst artikeln bara antar att så inte var fallet...

Jag har dock inte skrivit något mer avancerat än nationella prov, och för det måste man ju åtminstone tänka lite innan man producerar texten, och ha ett kladd papper man kan skriva på innan osv.

Ai producerad text är dessutom i mina ögon väldigt enkelt att känna igen och kvaliteten för iaf en pro plan på 250 kr i månaden är sämre än gymnasie nivå på texterna.

En bra skriven text tar lite tid att producera helt enkelt, även om många tycker ai texter är bra så tycker jag det är helt värdelöst.

Det går säkert bra om du anstränger dig. Du bör dock läsa något som du mentalt klarar av, passar din personlighet och leder till jobb. Jag är inte säker på att samhällsvetenskap är något du bör läsa eftersom arbetsmarknaden är rätt trist. Det är därför jag rekommenderar dig att läsa ett ekonomiskt ämne och då gärna revision. Men som sagt. Jag vet inte vad dina styrkor ligger.

Nä så är det. Får det fortgå utan några större konsekvenser så försvinner till slut incitamentet att verkligen gå in för studierna hos de flesta. Typ "Varför ska jag anstränga mig när vissa lurar systeme5t och får bättre betyg via fusk"
Detta är oerhört allvarligt för hela samhället och risken ökar nu när AI på allvar blivit en kraft att räkna med. Något måste göras åt detta- I annat fall går vi en dyster framtid till mötes.

Jag gör mitt bästa. Jag pluggar just nu för att göra prövningar så jag kan dra ihop betygen, (börja studera på riktigt dvs) men siktar på att bara bli godkänd i ena ämnet då jag är osäker på om jag når högre eller om jag ska repetera och köra igenom prövningar igen sen. Vi ser om några veckor vad betygen landar på.

Jag läser inom samhällskunskap då jag är äldre. Det finns arbeten såsom socionom, i värsta fall kan man väl bli lärare eller något. Jag har visst huvud och skulle vilja reformera samhället efter saker jag upplever som fel. Att forska är väl en väg om jag blir en skickligare student. Men fysik och sådant ger hjärnan små fyrverkerier när man bara tänker ut saker själv. Det är på ett annat vis än när man tänkt ut saker själv redan som finns inom sociologi, filosofi-fälten.

Någon samhällsnytta ska väl en gammal kärring kunna göra också?

Jag känner lite så som vet att jag tillhör toppstudenterna även om jag har svårigheter med ADHD och saknar grunden som folk har som gick i grundskolan. När jag läste in hela världshistorien på 5 veckor utan att kunna särskilt mycket innan och fick ett D blev jag inte lycklig då det är mitt näst lägsta betyg (mina underkända är samtliga avbrutna kurser) men jag har inte historien sittandes så är väl okej ändå.

En lärare sa att jag var exceptionell i allt när jag inte bara låg på E. Men grejen var att jag inte kan prestera såsom upplägget är efter tid och inte uppgift. Dvs att en kurs innehåller extrema mängder uppgifter så tiden inte finns till att lära mig något genom att processa saker och därefter börja göra skrivningar. Ämnet var naturkunskap och det var bara några dagar, sedan skulle man göra prov på tidspress och sammanlagt med alla personliga sammanfattningar hade jag då 110 skrivuppgifter på 5 veckor, där närmare 90 var obligatoriska. Jag är mer eller mindre särbegåvad men klarar inte av att lära mog en kurs och oavbrutet arbeta eftersom man först måste lära sig ämnet för att kunna börja formulera det och det gör man först man bearbetat och processat kursinnehållet. Har man då skrivprov några dagar in i kursen, så fins inte tid för att lära sig något utan det bygger då på att man redan ska kunna.

Dvs om kurser läggs upp som hårt tidsstyrda med extrema mängder material och uppgifter försvinner möjligheterna att faktiskt lära sig något eftersom tiden går åt att arbeta.

Om kurser läggs upp som uppgiftsstyrda, dvs att det finns uppgifter som ska göras men inte efter ett dagligt, nitiskt schema, ökar möjligheterna till att kunna lära in materialet. Arbeta oavbrutet det gör man med det man redan kan. Det måste finnas tid för att processa och bearbeta kunskaperna annars lagras de endast i korttidsminnet eller så fuskar studenter sig igenom skolan.

Jag märker att jag definitivt betygsmässigt tävlar mot skolfuskare. För i verkliga livet, kan inte folk lika mycket som jag kan efter att ha läst ett ämne. Vi pratar om 2-4 av 100. Kanske 5% men inte mer än så.

Vi behöver börja göra prov på folks kunskaper lite efter att en tid gått också kanske eller om de får några dagar på sig att repetera och sedan muntligt redogöra för olika ämnen. För skolan är inte byggd för att folk ska kunna något utan för att de ska klara av något kortsiktigt. Men ingen vill sitta led en läkare eller sjuksköterska som fuskade sig genom skolan osv. Sedan så kräver de dessutom att vanligt folk ska tala deras genomsnittliga språk för att överhuvudtaget tas på allvar trots att de själva brister klart och tydligt.

Jag skulle som sagt undvika samhällsvetenskap och humaniora eftersom arbetsmarknaden är brutal och chansen är mycket liten att du kommer in på forskarprogrammet. Det går hundratalssökanden på en doktorandtjänst. Jag antar att lärare och socionom är en väg att gå. Socionomprogrammet (3.5 år) är bättre alternativ än lärare eftersom det öppnar dörrar till byråkratin och betydligt mindre konfliktfyllt. Jag skulle inte rekommendera någon att bli lärare om det finns andra vägar - men som sagt.

Om du tycker Komvux är tufft så är det ingenting i jämförelse med högskolan. Du vill läsa [allmän]sociologi - vilket betraktas som ett av de absolut lättaste teoretiska ämnena vid högskolan.

Högskolans Sociologi A är uppdelade i fyra delkurser (7.5%). Varje delkurs innehåller tio frivilliga föreläsningar och fem seminarium där du förväntas lämna in en seminarieuppgift om tre sidor. Om du missar ett seminarium tvingas du lämna in en inlämningsuppgift på ytterligare två sidor. Delkursen avslutas med en fyra-timmars salstenta. Litteraturen brukar omfatta 1750 sidor vilket motsvarar 350 sidor i veckan. Efter frekventering av seminarium och föreläsningar har studenten 34 timmar i veckan för läsning, seminarieuppgifter, seminarieförberedelse, justering av anteckningar, tentapluggande osv.

Det viktigaste verktygen för att klara högskolan är planering, arbeta under deadlines och hantera stress. Du måste ha en god förmåga att kunna "scanna" texter efter information och sålla mellan vad som är relevant och irrelevant. Du måste göra det eftersom mängden information du skall processera är exceptionellt stor.

För att veta vad som är relevant/irrelevant måste du gå på föreläsningarna och seminarium för att finna stoff. Föreläsningar kan (men inte alltid) avslutas med en frågestund men det upp till dig att lista ut vad som är relevant. Föreläsare gillar inte frågor om de inte har en intellektuell karaktär. Du kan alltså inte fråga - "jag missade vad du sade om detta". Den typen av frågor betraktas som oförskämda. Oftast lägger föreläsaren upp en Powerpoint som du kan ladda ned och använda som struktur. Det är ett viktigt dokumentet - eftersom det kommer leda dig i din läsning.

Har du otur så går föreläsaren inte genom litteraturen och pratar om annat. Detta är tyvärr vanligt. Som jag tidigare skrev så uppskattar inte universitetslärare frågor. Du bör hålla en låg profil vid föreläsningar och så även seminarium.

Universitet gillar inte åsikter och i synnerhet inte åsikter som är motstridiga deras egna. Uppsala universitets måtto är; "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större." Detta gäller för alla universitet. Om du inte förstår något bör du fråga dina kursare - många studenter är hjälpsamma. Idag finns även AI vilket är en gåva från himlen för studenter. Du kan inte låta AI skriva dina uppgifter men du kan använda det som hjälpmedel. På min tid hade vi endast rättstavningsprogram, översättningsprogram och statistiska program till vår hjälp.

För att klara universitet måste du arbeta effektivt och ha förmågan till multi-tasking. Med undantag för lärarutbildningarna (vilka betraktas som högskolans skam) måste du kunna förstå och använda det akademiska språket. Du måste också resonera på ett akademiskt och adekvat sätt.

Att förstå och läsa det akademiska språket samt ett gott skriftspråk var ett av de största problemen jag hade när jag började läsa vid högskolan efter värnplikten. Detta, utöver att jag trodde jag kunde plugga på samma sätt som i gymnasiet - dvs. slarvläsa litteraturen och skjuta från höften. På min tid satte universiteten upp så spärrkurser på A-kurserna för att medvetet förmå de olämpade att sluta. Detta var mitt uppvaknande som fick mig att lägga något mer tid på studierna.

De få studenter med en diagnos som klamrade sig fast vid högskolan var de högkompenserande dyslektikerna med ett borderline svagt fonologiskt läsminne (mild dyslexi). De saknade alla eller de flesta av de andra dyslektiska attributen. Vidare saknar de andra diagnoser. Till exempel är deras förmåga att scanna text intakt vilket är en förutsättning för att klara högre studier.

De kallas för högkompenserade eftersom deras intellektuella, emotionella, sociala och mentala styrkor kraftigt väger upp för deras få brister. Deras förmåga att inhämta visuell och verbal information är mycket hög. De kunde komma ihåg en föreläsning och hade en utomordentlig koncentrationsförmåga men kämpade med att komma ihåg mindre detaljer i en komplex text om de tvingades läsa den under en mycket begränsad tid.

Detta var förövrigt evident vid seminarium. Deras "RAM-minne" gick på högvarv om de sporadiskt tvingades läsa ett par detaljrika sidor under minimal tid. Däremot var deras läsminne tillräckligt starkt för att de skulle kunna forcera kurslitteraturen på ett godtagbart sätt och inom ramen för den tid du faktiskt har att göra det. Detta var en nyckelorsak till varför lyckades ta sig igenom högskolan. Vidare uppfattade jag de högkompenserade dyslektikernas skriftspråk och ordförråd som högst adekvat och på samma nivå som övriga.

Det skall sägas att på min tid fanns det inga ljudböcker att tillgå på högskolan. Dyslektikerna hade samma hjälpmedel som vi andra studenter brukade. Jag skall påpeka att dyslektikerna födda på 1980-talet och tidigare hade inte en medicinsk diagnos. De hade ett pedagogiskt utlåtande från en icke-legitimerad specialpedagog. På 1990-talet avskrevs dessa och makulerades om deras situation förbättrades.

De högkompenserade dyslektikerna såg sina "läs och skrivsvårigheter" avskrivas någon gång under låg och mellanstadiet. Få av dem hade aldrig fått någon hjälp eller mer tid vid proven under låg och mellanstadiet. Vad staten beträffar, var de "högkompenserade dyslektikerna" inte dyslektiker i någon medicinisk mening och där med inte dyslektiker. De högkompenserade dyslektikerna behövde dock inte mer tid för att framgångsrikt klara sina tentor. Detta var det minsta problemet de hade. Det säkert andra personer med diagnoser som klamrade sig fast men det hörde till ovanligheterna på 1990 och 2000-talet.

Det var länge sedan jag gick på högskolan men vad jag förstår har litet förändrats. Om du tycker att Komvux är krävande, är det ingenting i jämförelse med hur tuff högskolan kan vara i studietakt och teoretisk komplexitet. Det är ingen som håller dig i handen på högskolan. Du är utlämnad till dig själv. Du måste ha en viss fallenhet för högre studier för att vara framgångsrik. Även om du har fallenhet för studier är det inte alltid lätt. Du måste vara förberedd på detta.

Vilket otroligt bra och väl utvecklat svar! Tack för att du tog dig tid att skriva och utförligt förklara hur du ser på problemen som dyker upp för människor samt vad du ser som hinder.

Jag är långtidssjukskriven med enda problemen idag ADD och sömnproblem. Att jag skulle komma in på forskarutbildning är mycket sannolikt då jag när jag presenterar är extremt skicklig.

Du har rätt i att jag inte har en bra organiseringsförmåga och att det är något som sannolikt också kan omöjlighöra studier. Däremot är jag särbegåvad med hög förmåga att förstå saker, dra egna slutsatser och befinner mig långt över de flesta akademiker jag möter i mina förmågor att förstå saker, se större sammanhang, analysera, bearbeta information men framförallt lagra saker i minnet. Jag är egentligen inte särbegåvad men befinner mig blamd de särbegåvade när det gäller hur hjärnan processar information och jag gissar att de flesta som jag skulle tävla emot för forskarutbildning är människor dom överskattar deras egna förmågor och tror att de är bättre än vad de är.

Gymnasiestudierna är svårare för mig eftersom jag aldrig gått i grundskolan. Jag måste alltså läsa allt jag aldrig gjorde i skolan, medan andra redan har förkunskaper med sig. Det är en stor skillnad mellan mig som slutade gå till skolan vid 8 års ålder och någon som spenderat tiotusen timmar i skolbänken när de går ut gymnasiet. Jag minns ändå de lektioner jag var på i skolan eller vilka saker jag läst. Jag minns att jag läst lite geografi och proven jag hade i mellanstadiet (aldrig läst efteråt) och historia med berättelser om Gustav Vasa, forntiden osv. Jag minns med andra ord det lilla jag var i skolan men jag kan inte minnas alla lektioner som pågick när jag inte var där.

Jag har aldrig påstått att jag inte kan läsa. Mina lärare på Komvux reagerar överlag som de gjorde i skolan. Några gillar mig inte alls, andra ser mig som utstickande och klart begåvad. Jag ser även hir mycket folk måste ha fuskat eller som du upper, slöläst böcker och glidit igenom skolan. Jag har problemet med att jag vill kunna exakt allt.

Jag har prov nu som jag skulle kunna öppna och bara göra för jag har läst/lyssnat på två böcker och repeterat dagligen i en månad och kan hela ämnet faktiskt, trots att jag inte pluggat 8 timmar om dagen. Problemet blir att jag vill utvidga en uppgift och göra den lite större än vad den behöver bli men jag tar till mig det du skriver och ska försöka att bara rakt av färdigställa och göra uppgiften med två andra och se om jag då är helt färdig på torsdag istället för stt dra ut på det.

Hörde tidigare idag att regeringen nu ordnat så att färre ska kunna plugga med låga studieresultat. Vet ärligt talat inte vad de vinner på det då mer än få bort folk som inte fungerar på 100%. CSN har sagt till mig att jag har mycket goda betyg trots alla problem och svårigheter. Kan nog säga att jag utan problem hade blivit lågakademiker såsom lärare eller sjuksköterska. Jag hade till skillnad från många inom vården, kommit ihåg vad jag läst dagen jag kliver ut i arbetslivet.

Min förmåga är tillräckligt hög för att se att de flesta som gått på högskola och universitet aldrig skulle kunna kvalificera sig för Nobelpriset och det gäller även läkare och andra då inom mer svåra utbildningar. Kan de klara av skolan, borde jag också kunna göra det. Min förmåga med ADHD innebär att jag ändå har en högre kapacitet än majoriteten av alla jag mött inom vården. Men kan regeringen stoppa de med mycket dåliga studieresultat som kommer in via högskoleprovet på avancerade utbildningar hade de gjort samhällsnytta. Att stoppa foök som bara är studiesvaga, vet jag inte om det verkligen innebär en positiv sak för samhället.

Jag är inte dyslektiker. Jag har läst tusentals böcker som barn och ung.