Student stängs av efter att ha skrivit tenta för snabbt

Ja exakt. Det märks överallt i samhället att vi står med inte bara en utan flera skolfuskande generationer och människor med glädjebetyg samtidigt som det inte går att komma åt de som imte sköter sina arbeten för resten av medborgarna.

Disciplinåtgärderna vid fusk är uppenbart alldeles för dåliga och för få fuskare upptäcks.

Fuskar man på högskolan och universitet så borde det finnas något särskilt kännbart såsom att det står med i betygen. Åtminstone när det är bortom alla rimliga tvivel. De som fuskat ska inte kunna konkurrera med hårt studerande människor.

Det finns ju även taligenkänningsprogram för de som vill "skriva" fort - jag har avvaktat lite med det argumentet eftersom tekniken inte är känd i alla kretsar, men det räknas som att skriva själv inom till exempel sjukvården när en läkare använder det - så nog borde väl en student kunna använda sådan teknik och tala in sina svar som då omedelbart omvandlas till text på datorn?

Du måste ju processa och formulera dig innan du får ut något som är värt att skriva ner. Vet inte varför du försöker argumentera om det heller då jag som inte läst artikeln bara antar att så inte var fallet...

Jag har dock inte skrivit något mer avancerat än nationella prov, och för det måste man ju åtminstone tänka lite innan man producerar texten, och ha ett kladd papper man kan skriva på innan osv.

Ai producerad text är dessutom i mina ögon väldigt enkelt att känna igen och kvaliteten för iaf en pro plan på 250 kr i månaden är sämre än gymnasie nivå på texterna.

En bra skriven text tar lite tid att producera helt enkelt, även om många tycker ai texter är bra så tycker jag det är helt värdelöst.

Det går säkert bra om du anstränger dig. Du bör dock läsa något som du mentalt klarar av, passar din personlighet och leder till jobb. Jag är inte säker på att samhällsvetenskap är något du bör läsa eftersom arbetsmarknaden är rätt trist. Det är därför jag rekommenderar dig att läsa ett ekonomiskt ämne och då gärna revision. Men som sagt. Jag vet inte vad dina styrkor ligger.

Nä så är det. Får det fortgå utan några större konsekvenser så försvinner till slut incitamentet att verkligen gå in för studierna hos de flesta. Typ "Varför ska jag anstränga mig när vissa lurar systeme5t och får bättre betyg via fusk"
Detta är oerhört allvarligt för hela samhället och risken ökar nu när AI på allvar blivit en kraft att räkna med. Något måste göras åt detta- I annat fall går vi en dyster framtid till mötes.

Jag gör mitt bästa. Jag pluggar just nu för att göra prövningar så jag kan dra ihop betygen, (börja studera på riktigt dvs) men siktar på att bara bli godkänd i ena ämnet då jag är osäker på om jag når högre eller om jag ska repetera och köra igenom prövningar igen sen. Vi ser om några veckor vad betygen landar på.

Jag läser inom samhällskunskap då jag är äldre. Det finns arbeten såsom socionom, i värsta fall kan man väl bli lärare eller något. Jag har visst huvud och skulle vilja reformera samhället efter saker jag upplever som fel. Att forska är väl en väg om jag blir en skickligare student. Men fysik och sådant ger hjärnan små fyrverkerier när man bara tänker ut saker själv. Det är på ett annat vis än när man tänkt ut saker själv redan som finns inom sociologi, filosofi-fälten.

Någon samhällsnytta ska väl en gammal kärring kunna göra också?

Jag känner lite så som vet att jag tillhör toppstudenterna även om jag har svårigheter med ADHD och saknar grunden som folk har som gick i grundskolan. När jag läste in hela världshistorien på 5 veckor utan att kunna särskilt mycket innan och fick ett D blev jag inte lycklig då det är mitt näst lägsta betyg (mina underkända är samtliga avbrutna kurser) men jag har inte historien sittandes så är väl okej ändå.

En lärare sa att jag var exceptionell i allt när jag inte bara låg på E. Men grejen var att jag inte kan prestera såsom upplägget är efter tid och inte uppgift. Dvs att en kurs innehåller extrema mängder uppgifter så tiden inte finns till att lära mig något genom att processa saker och därefter börja göra skrivningar. Ämnet var naturkunskap och det var bara några dagar, sedan skulle man göra prov på tidspress och sammanlagt med alla personliga sammanfattningar hade jag då 110 skrivuppgifter på 5 veckor, där närmare 90 var obligatoriska. Jag är mer eller mindre särbegåvad men klarar inte av att lära mog en kurs och oavbrutet arbeta eftersom man först måste lära sig ämnet för att kunna börja formulera det och det gör man först man bearbetat och processat kursinnehållet. Har man då skrivprov några dagar in i kursen, så fins inte tid för att lära sig något utan det bygger då på att man redan ska kunna.

Dvs om kurser läggs upp som hårt tidsstyrda med extrema mängder material och uppgifter försvinner möjligheterna att faktiskt lära sig något eftersom tiden går åt att arbeta.

Om kurser läggs upp som uppgiftsstyrda, dvs att det finns uppgifter som ska göras men inte efter ett dagligt, nitiskt schema, ökar möjligheterna till att kunna lära in materialet. Arbeta oavbrutet det gör man med det man redan kan. Det måste finnas tid för att processa och bearbeta kunskaperna annars lagras de endast i korttidsminnet eller så fuskar studenter sig igenom skolan.

Jag märker att jag definitivt betygsmässigt tävlar mot skolfuskare. För i verkliga livet, kan inte folk lika mycket som jag kan efter att ha läst ett ämne. Vi pratar om 2-4 av 100. Kanske 5% men inte mer än så.

Vi behöver börja göra prov på folks kunskaper lite efter att en tid gått också kanske eller om de får några dagar på sig att repetera och sedan muntligt redogöra för olika ämnen. För skolan är inte byggd för att folk ska kunna något utan för att de ska klara av något kortsiktigt. Men ingen vill sitta led en läkare eller sjuksköterska som fuskade sig genom skolan osv. Sedan så kräver de dessutom att vanligt folk ska tala deras genomsnittliga språk för att överhuvudtaget tas på allvar trots att de själva brister klart och tydligt.

Jag skulle som sagt undvika samhällsvetenskap och humaniora eftersom arbetsmarknaden är brutal och chansen är mycket liten att du kommer in på forskarprogrammet. Det går hundratalssökanden på en doktorandtjänst. Jag antar att lärare och socionom är en väg att gå. Socionomprogrammet (3.5 år) är bättre alternativ än lärare eftersom det öppnar dörrar till byråkratin och betydligt mindre konfliktfyllt. Jag skulle inte rekommendera någon att bli lärare om det finns andra vägar - men som sagt.

Om du tycker Komvux är tufft så är det ingenting i jämförelse med högskolan. Du vill läsa [allmän]sociologi - vilket betraktas som ett av de absolut lättaste teoretiska ämnena vid högskolan.

Högskolans Sociologi A är uppdelade i fyra delkurser (7.5%). Varje delkurs innehåller tio frivilliga föreläsningar och fem seminarium där du förväntas lämna in en seminarieuppgift om tre sidor. Om du missar ett seminarium tvingas du lämna in en inlämningsuppgift på ytterligare två sidor. Delkursen avslutas med en fyra-timmars salstenta. Litteraturen brukar omfatta 1750 sidor vilket motsvarar 350 sidor i veckan. Efter frekventering av seminarium och föreläsningar har studenten 34 timmar i veckan för läsning, seminarieuppgifter, seminarieförberedelse, justering av anteckningar, tentapluggande osv.

Det viktigaste verktygen för att klara högskolan är planering, arbeta under deadlines och hantera stress. Du måste ha en god förmåga att kunna "scanna" texter efter information och sålla mellan vad som är relevant och irrelevant. Du måste göra det eftersom mängden information du skall processera är exceptionellt stor.

För att veta vad som är relevant/irrelevant måste du gå på föreläsningarna och seminarium för att finna stoff. Föreläsningar kan (men inte alltid) avslutas med en frågestund men det upp till dig att lista ut vad som är relevant. Föreläsare gillar inte frågor om de inte har en intellektuell karaktär. Du kan alltså inte fråga - "jag missade vad du sade om detta". Den typen av frågor betraktas som oförskämda. Oftast lägger föreläsaren upp en Powerpoint som du kan ladda ned och använda som struktur. Det är ett viktigt dokumentet - eftersom det kommer leda dig i din läsning.

Har du otur så går föreläsaren inte genom litteraturen och pratar om annat. Detta är tyvärr vanligt. Som jag tidigare skrev så uppskattar inte universitetslärare frågor. Du bör hålla en låg profil vid föreläsningar och så även seminarium.

Universitet gillar inte åsikter och i synnerhet inte åsikter som är motstridiga deras egna. Uppsala universitets måtto är; "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större." Detta gäller för alla universitet. Om du inte förstår något bör du fråga dina kursare - många studenter är hjälpsamma. Idag finns även AI vilket är en gåva från himlen för studenter. Du kan inte låta AI skriva dina uppgifter men du kan använda det som hjälpmedel. På min tid hade vi endast rättstavningsprogram, översättningsprogram och statistiska program till vår hjälp.

För att klara universitet måste du arbeta effektivt och ha förmågan till multi-tasking. Med undantag för lärarutbildningarna (vilka betraktas som högskolans skam) måste du kunna förstå och använda det akademiska språket. Du måste också resonera på ett akademiskt och adekvat sätt.

Att förstå och läsa det akademiska språket samt ett gott skriftspråk var ett av de största problemen jag hade när jag började läsa vid högskolan efter värnplikten. Detta, utöver att jag trodde jag kunde plugga på samma sätt som i gymnasiet - dvs. slarvläsa litteraturen och skjuta från höften. På min tid satte universiteten upp så spärrkurser på A-kurserna för att medvetet förmå de olämpade att sluta. Detta var mitt uppvaknande som fick mig att lägga något mer tid på studierna.

De få studenter med en diagnos som klamrade sig fast vid högskolan var de högkompenserande dyslektikerna med ett borderline svagt fonologiskt läsminne (mild dyslexi). De saknade alla eller de flesta av de andra dyslektiska attributen. Vidare saknar de andra diagnoser. Till exempel är deras förmåga att scanna text intakt vilket är en förutsättning för att klara högre studier.

De kallas för högkompenserade eftersom deras intellektuella, emotionella, sociala och mentala styrkor kraftigt väger upp för deras få brister. Deras förmåga att inhämta visuell och verbal information är mycket hög. De kunde komma ihåg en föreläsning och hade en utomordentlig koncentrationsförmåga men kämpade med att komma ihåg mindre detaljer i en komplex text om de tvingades läsa den under en mycket begränsad tid.

Detta var förövrigt evident vid seminarium. Deras "RAM-minne" gick på högvarv om de sporadiskt tvingades läsa ett par detaljrika sidor under minimal tid. Däremot var deras läsminne tillräckligt starkt för att de skulle kunna forcera kurslitteraturen på ett godtagbart sätt och inom ramen för den tid du faktiskt har att göra det. Detta var en nyckelorsak till varför lyckades ta sig igenom högskolan. Vidare uppfattade jag de högkompenserade dyslektikernas skriftspråk och ordförråd som högst adekvat och på samma nivå som övriga.

Det skall sägas att på min tid fanns det inga ljudböcker att tillgå på högskolan. Dyslektikerna hade samma hjälpmedel som vi andra studenter brukade. Jag skall påpeka att dyslektikerna födda på 1980-talet och tidigare hade inte en medicinsk diagnos. De hade ett pedagogiskt utlåtande från en icke-legitimerad specialpedagog. På 1990-talet avskrevs dessa och makulerades om deras situation förbättrades.

De högkompenserade dyslektikerna såg sina "läs och skrivsvårigheter" avskrivas någon gång under låg och mellanstadiet. Få av dem hade aldrig fått någon hjälp eller mer tid vid proven under låg och mellanstadiet. Vad staten beträffar, var de "högkompenserade dyslektikerna" inte dyslektiker i någon medicinisk mening och där med inte dyslektiker. De högkompenserade dyslektikerna behövde dock inte mer tid för att framgångsrikt klara sina tentor. Detta var det minsta problemet de hade. Det säkert andra personer med diagnoser som klamrade sig fast men det hörde till ovanligheterna på 1990 och 2000-talet.

Det var länge sedan jag gick på högskolan men vad jag förstår har litet förändrats. Om du tycker att Komvux är krävande, är det ingenting i jämförelse med hur tuff högskolan kan vara i studietakt och teoretisk komplexitet. Det är ingen som håller dig i handen på högskolan. Du är utlämnad till dig själv. Du måste ha en viss fallenhet för högre studier för att vara framgångsrik. Även om du har fallenhet för studier är det inte alltid lätt. Du måste vara förberedd på detta.

Vilket otroligt bra och väl utvecklat svar! Tack för att du tog dig tid att skriva och utförligt förklara hur du ser på problemen som dyker upp för människor samt vad du ser som hinder.

Jag är långtidssjukskriven med enda problemen idag ADD och sömnproblem. Att jag skulle komma in på forskarutbildning är mycket sannolikt då jag när jag presenterar är extremt skicklig.

Du har rätt i att jag inte har en bra organiseringsförmåga och att det är något som sannolikt också kan omöjlighöra studier. Däremot är jag särbegåvad med hög förmåga att förstå saker, dra egna slutsatser och befinner mig långt över de flesta akademiker jag möter i mina förmågor att förstå saker, se större sammanhang, analysera, bearbeta information men framförallt lagra saker i minnet. Jag är egentligen inte särbegåvad men befinner mig blamd de särbegåvade när det gäller hur hjärnan processar information och jag gissar att de flesta som jag skulle tävla emot för forskarutbildning är människor dom överskattar deras egna förmågor och tror att de är bättre än vad de är.

Gymnasiestudierna är svårare för mig eftersom jag aldrig gått i grundskolan. Jag måste alltså läsa allt jag aldrig gjorde i skolan, medan andra redan har förkunskaper med sig. Det är en stor skillnad mellan mig som slutade gå till skolan vid 8 års ålder och någon som spenderat tiotusen timmar i skolbänken när de går ut gymnasiet. Jag minns ändå de lektioner jag var på i skolan eller vilka saker jag läst. Jag minns att jag läst lite geografi och proven jag hade i mellanstadiet (aldrig läst efteråt) och historia med berättelser om Gustav Vasa, forntiden osv. Jag minns med andra ord det lilla jag var i skolan men jag kan inte minnas alla lektioner som pågick när jag inte var där.

Jag har aldrig påstått att jag inte kan läsa. Mina lärare på Komvux reagerar överlag som de gjorde i skolan. Några gillar mig inte alls, andra ser mig som utstickande och klart begåvad. Jag ser även hir mycket folk måste ha fuskat eller som du upper, slöläst böcker och glidit igenom skolan. Jag har problemet med att jag vill kunna exakt allt.

Jag har prov nu som jag skulle kunna öppna och bara göra för jag har läst/lyssnat på två böcker och repeterat dagligen i en månad och kan hela ämnet faktiskt, trots att jag inte pluggat 8 timmar om dagen. Problemet blir att jag vill utvidga en uppgift och göra den lite större än vad den behöver bli men jag tar till mig det du skriver och ska försöka att bara rakt av färdigställa och göra uppgiften med två andra och se om jag då är helt färdig på torsdag istället för stt dra ut på det.

Hörde tidigare idag att regeringen nu ordnat så att färre ska kunna plugga med låga studieresultat. Vet ärligt talat inte vad de vinner på det då mer än få bort folk som inte fungerar på 100%. CSN har sagt till mig att jag har mycket goda betyg trots alla problem och svårigheter. Kan nog säga att jag utan problem hade blivit lågakademiker såsom lärare eller sjuksköterska. Jag hade till skillnad från många inom vården, kommit ihåg vad jag läst dagen jag kliver ut i arbetslivet.

Min förmåga är tillräckligt hög för att se att de flesta som gått på högskola och universitet aldrig skulle kunna kvalificera sig för Nobelpriset och det gäller även läkare och andra då inom mer svåra utbildningar. Kan de klara av skolan, borde jag också kunna göra det. Min förmåga med ADHD innebär att jag ändå har en högre kapacitet än majoriteten av alla jag mött inom vården. Men kan regeringen stoppa de med mycket dåliga studieresultat som kommer in via högskoleprovet på avancerade utbildningar hade de gjort samhällsnytta. Att stoppa foök som bara är studiesvaga, vet jag inte om det verkligen innebär en positiv sak för samhället.

Jag är inte dyslektiker. Jag har läst tusentals böcker som barn och ung.

Jag tror du missar det jag skriver. Högskolan handlar inte om att göra "smarta analyser". Det handlar om att memorera böcker, analysera något på en standardiserad komparativ nivå och dra slutsatser som den enskilda läraren uppskattar. Du blir bestraffad om du "tycker" fel. Det är så du klarar seminarierna, tentorna och uppsatserna. Det finns två program - lärarprogrammet och journalistprogrammet som skiljer sig åt. De första utbildar mot ett primärt socialt yrke och förbiser det akademiska framför det sociala. Journalistprogrammet håller en bedrövlig kvalitet eftersom ursprungligen är ett hantverksyrke och intet har på högskolan att göra. Det är dock samma sak som princip som gäller - passa in.

...processar information och jag gissar att de flesta som jag skulle tävla emot för forskarutbildning är människor dom överskattar deras egna förmågor och tror att de är bättre än vad de är.

Du måste först komma in på forskarutbildningen. Om du tex. skall doktorera i socialt arbete förväntas du först kunna visa på +75% A genom din kandidatexamen och magister/masterexamen. Du förväntas ha klarat av den inom rimlig tid - dvs. du får inte ha icke-motiverade uppehåll. Det är inte en "merit" att ha varit långtidssjukskriven och äldre studenter sållas bort. Universiteten vill gärna olika aktiviteter och kvalificerade arbeten. Ditt CV måste sticka ut för att komma på forskarutbildningen.

Syftet med högskoleprovet är att estimera din kapacitet - dvs. hur mycket information din hjärna kan processera samt hur snabbt. Utöver detta testar högskoleprovet dina matematiska och lingvistiska baskunskaper. Det är också därför de som läst natur-natur i gymnasiet lyckas väl på högskoleprovet. Betygen från grundskolan och högskolan vittnar om uthållighet och sociala egenskaper. Det missgynnar unga människor, även mycket begåvade utan diagnoser, från destruktiva sociala miljöer.
Det skall sägas att arbetslivet ("white color jobs") och så även universiteten direkt diskriminerar mot människor som faller även om det är temporärt.

Jag känner (kände skall sägas) en del som fallit av yttrade omständigheter och som aldrig kom tillbaka. Människor som var exceptionellt duktiga akademiskt och socialt. Det är tragiskt att se när en duktig student tar sin ek.mag. från Lunds universitet samtidigt som marknaden faller sönder. Sedan slutar studenten som taxichaufför. Det mest tragiska när sådant sker är att det inte alltid är "samhällets" (tex. ett börsfall) fel men att någon enskild individ direkt eller indirekt medvetet förstört. Utbildningsväsendet (alla nivåer) kryllar av djupt destruktiva utbildare som finner glädje att göra illa människor. Det är fel plats att vara kreativ på.

Ja nej jag har precis lämnat in examinationer jag är extremt tveksam på att bli godkänd i. Vette fasen varför jag ens läst ett sådant brett och krångligt ämne när jag inte ens har koncentrationsförmåga.

Saken är att jag egentligen är en A student.
Jag vet redan att man blir bestraffad om man tycker fel då det redan skett mig på gymnasienivå. Man ger fel människor höga betyg på likeability och tar ner betygen för dem som kan tänka vilket sänker motivationen mycket. Nu med det jag lämnat in så har det inte med lärare att göra utan att ämnet i sig egentligen inte intresserar mig och inte lyckats väcka mitt intresse. Det har det andra ämnet gjort dock men det blir rörigt med väldigt mycket olika nya begrepp hela tiden.

Journalist passar jag inte som. Då är läraryrket bättre för min del. Jag är dock intresserad av att faktiskt skapa något vettigt av mina erfarenheter. Att använda min hjärna och faktiskt förändra något efter ett liv av svår diskriminering.

Jag vill jaga reda på just alla de där som är lärare och betygsätter för sin egen maktkänslas skull. De som saboterar inom vård, skola, omsorg baserat på att de uppnått en maktposition. Ställa dem.till svars, de där som normalt aldrig får något motstånd.

Det är vad jag är intresserad av. Inte av just att forska eller liknande utan att skapa debatt, göra skillnad, påverka människor att tänka, förstå och även att agera.

Jag är så förbannat trött på idioter. Sedan så ska du också minnas att jag fått min situation skapad av framförallt kvinnor med makt. Systematisk och påtaglig diskriminering.

Jag har erfarenheter en akademisk 19 åring saknar även om 19 åringen kan förstå upplevelsen urplockad ur den större helheten.

Hela samhället kryllar av människor som älskar att sabotera för andra. De gör det eftersom de vet att deras egen förmåga inte är att lita till vid kompetent konkurrens. Jag vet att det finns många som är bättre på studieteknik än vad jag är men de är inte bättre på att tänka för den sakens skull. Elaka är de också om de får en position där de kommer undan med allt de gör.

Alla mina betyg hade sannolikt fortsatt vara endast A betyg om jag inte snabbt diskriminerats av lärare just för att de själva inte var särskilt bra studenter. Ingen medelmåttig lärare med Gudskomplex gillar en smart elev med struligt förflutet som kommer in och kan prestera men inte passa in socialt.

Dock har mina lägre betyg överlag varit baserade på lägre studier eftersom jag faktiskt inte blivit glad av de jag mött som medvetet gett mig lägre omdömen. De flesta har ändå varit väldigt bra vill jag nog säga och mina lägre betyg rättvist satta.

Jag förstår dina poäng men jag tror att du missar vad jag vill och varför. Jag har aldrig gått i skolan, enda skälet till att jag fortsätter försöka när mina resurser är uttömda är för att jag inte tolererar människor som skadar andra för sitt eget nöjes skull. Jag klarar mig nog i livet utan skolgång, och nog kan jag komma på något själv för framtiden men jag blir misstolkad när folk tror att jag personligen skulle inrikta mig på småbagateller av konflikter. Jag vill åt hela system för den enskilda människan är inte betydelsefull för mig känslomässigt när den gör fel mot mig/andra, systemet som skyddar den däremot... det vill jag åt.

Med helt uttömda resurser, ligger jag bättre till än den illa dolt passivaggressiva sjuksköterskan som fylls av aversion när jag visar upp mina betyg för att förtydliga att jag behöver mina ADHD mediciner för att kunna komma någonstans. Mitt sämta presterande jag, är andras toppförmåga.

Men jag har slösat hela dagen på att i sista minuten försöka skriva ihop examinationer och sannolikt orsakat att jag blir underkänd istället för att jag gjort det jag skulle i god tid. Sådant visar på hur bristfälligt strukturerad jag är. Tror inte att jag behöver poängen för att kunna studera i vinter ändå. Jag fungerar som så att jag vill kunna allt i ett ämne. Så var det i skolan också. Om jag inte var bäst, gav jag upp vid första försöket. Om jag inte genast förstod allt, gick jag aldrig mer tillbaka till lektionen. Jag är inte van vid att misslyckas och det är min största bedrift i att pligga aom vuxen. Inte att andra medvetet förstört för mig så att jag inte ska kunna studera som vuxen utan att de lärde mig att fortsätta även när det går dåligt. Man har försökt få mig att ge upp utan att inse att det är vad jag alltid gjorde innan och stt jag idag är nöjd med att bara vara lite bättre än vad de är. För inte är de A-studenter som förstör för alla andra. Det är de som vet att själva aldrig kommer bli något flr de hade aldrig kapaciteten från första början. Kumulativa kunskaper, studieteknik och skolfusk blandat med glädjebetyg hade de. Och just därför förstör de för andra människor, de vet att de inte har vad som krävs själva.

Det finns många äldre människor som utbildar sig. Är bra och genuint omtänksamma om andra. Även bland lärare finns det många sådana.

Betyg är sällan rättvisa och du har naturligtvis rätt att lärare drar betygen ur röven. Detta har att göra med att läroplanen tillåter lärare att göra detta. Det samma gäller för högskolan. Universitet kräver betydligt mer av dig än gymnasiet så du bör vara förberedd på detta. Återigen - skolan handlar till stor del om social kompetens, pass in, hög språklig förmåga, organisering och tänka rätt. Det är allt.

De borde faktiskt ha t.ex en kurs i hur de vill ha uppgifter skrivna. Att elever ska lista ut det på egen hand är otroligt skevt och ger inte en rättvis möjlighet att faktiskt kunna uppvisa vilka kunskapsnivåer som finns. Av det skälet behöver vi ha hårdare regleringar i arbetslivet. Att någon skrivit saker "på rätt sätt" är inte något som automatiskt innebär att de var de mest kunniga.

Skolan och samhället handlar mer om att släppa fram de som passar in i det ramverk man själv satt upp utefter de egna förmågorna.

Jag har iallafall F i en prövning men jag trodde inte något annat så sket i den. Har kört igenom AI som inte riktigt håller med. Samma sak med ett annat betyg samt har kört igenom en uppgift som olika AI uppger att jag håller en mycket hög förmåga på högskolenivå i. Hade velat se mina betyg innan så att jag kan dra mig ur i tid och avbryta prövningen för att vända mig till en annan skola. Jag byter skola när jag upplever felaktig betygsättning men jag vet att en av de svårare sakerna för mig är att disponera texterna såsom de önskar.

Jag har social kompetens, jag bara skiter i system som missgynnar mig och vågar ge fingret åt de systemen istället för att plåga mig igenom det som inte funkar för min del.

Kruxet med betygsättningen är att den speglar lärarens subjektiva känslor.

Vi har alltid haft samhällen som missgynnat människor och givetvis ser det ut så fortfarande idag. Jag förstår saker ur större perspektiv än de flesta andra och förstår man inte att jag är väldigt intelligent, förväntar man sig att jag istället bara ska ha samma fyrkantiga världsbild som alla andra medan jag får svårt att anpassa mig.

Problemet blir när man släpper igenom en mängd människor som bara är bra på att skriva exakt såsom lärare önskar sig. Jag funderar allvarligt på om elever som låter AI skriva numera, har ett större försprång än om jag försöker använda mina egna ord.

Det finns inte något "tänka rätt" utan endast att presentera sina tankar på ett vis som mottagaren upplever som tillfredsställande. I det ska du helst inte tänka för mycket utanför boxen eftersom det blir problematiskt om den med betygsmakten, inte gör det.