Citat:
Ursprungligen postat av
YAKII
Jag tror att mina föräldrar och speciellt min far var åt det hållet också.
Det jag kan säga säkert är att jag har minnen av att det var kul att gå till förskolan men att det var vansinnigt tråkigt in dom sista timmarna när alla mina vänner som jag tyckte om var hämtade.
Jag minns att förskolepersonal presenterade mig för andra kvarlämnade miserabla barn och sa ska du inte leka med dom här personerna istället för dom ungarna som du tycker är balla. Varpå jag kollade in uppsättningen och sa nej tack jag leker hellre själv.
Min mormor intygade senare i livet att det fanns belägg för att jag var på förskolan oskäligt mycket men hon var också konsekvent partisk till mig och mitt välmående.
Jag var där förra året med då 2-åringen för att "skola in" honom. Satt där i ring med de andra barnen. De såg alla kvarlämnade ut; ängsliga, miserabla och förtappade. Sen lekte alla ensamma för de är för små för att socialisera. Efter 3 dagar avbröt jag det hela.
Sure, jag förstår att folk som måste jobba 8-16 lämnar bort barnen för att kunna jobba. Men jag driver eget företag och jobbar lite när jag vill. Hur mycket jag vill. Det gör jag hemifrån, så jag var redan hemma med barnen. Min sambo gillar sitt jobb, och vill inte vara hemma längre med barnen, även om hon var mammaledig länge, medans hon ammade i nästan 2 år med varje unge.
Så jag kände att, varför ska han lämnas bort nånstans där han inte får samma trygghet och kärlek som med mig? Då kan han lika gärna vara hemma. Vi bor som i en bullerby där barnen springer barfota mellan gårdarna, och det finns andra barn i olika åldrar att socialisera med + hans storebror.
Jag tycker det är underbart att vara hemma med barnen, och jag hajar verkligen inte varför kvinnor inte längre vill vara hemmafruar. Visst, det blir kanske inte lika mycket pengar när barnen är små, men att vara där under deras mest formativa år känns jätteviktigt och är supermysigt. Det är värt mer än alla pengar i världen. Så länge man har mat på bordet och tak över huvudet.
Nu är han tre år, och storebrorsan har börjat första klass. Men han trivs hemma fortfarande, så han får vara det ett tag till. Lära sig stå på led, sitta still och lyda order från auktoriteter får han väl tyvärr lära sig förr eller senare ändå.
