Citat:
Ursprungligen postat av
Haemulon
Hej, Petra,
Eftersom du uppenbarligen läser allt som skrivs här så är det väl så här vi får kommunicera. Jag tror knappast det är fruktbart att göra ett inlägg på din Facebook. Jag vill verkligen inte få påhälsning av varken dig eller dina följare bara för att vi inte delar åsikt. Så jag skriver här och du svarar på Facebook. Deal?
Först och främst. Tack för att du använder mitt verkliga pronomen "hen" och inte automatiskt klassar mig som en man. Vem vet, jag kanske inte ens är en människa? "Jag" kanske är ett AI som har all tid i världen att dygnet runt bevaka ditt flöde på Facebook, samt analyserar allt som du skrivit och jämför med det som framkommit i den faktiska rättsliga prövningen av ditt case. Tror mig, jag är inte så besatt av dig som du tror.
Oavsett så måste jag ge dig rätt på en punkt. Jag lägger ner alldeles för mycket tid och energi på just ditt case, men i realiteten pratar vi om några få minuter dagligen. Mer spännande än så är det inte. Däremot har du helt fel om anledningen till varför jag ens lägger den lilla tid jag faktiskt gör. Jag känner dig inte. Vi har aldrig träffats. Jag har aldrig och kommer inte bli engagerad professionellt i ditt ärende. Målet är redan avgjort i svensk rätt och överklagat till högsta instans (nej, dina mänskliga rättigheter är inte kränkta så Europadomstolen kommer inte ta upp ditt case). I all väsentlighet är ärendet klart. Du blev fälld av en enig domstol och AD beviljade inte resning vilket faktiskt, med stor sannolikhet, troligen berodde på rent formella fel som ditt ombud gjorde redan vid stämningen i tingsrätten. Du kanske fortfarande inte håller med om utfallet, vilket är din fulla rätt, men det förekommer, tvärt emot vad du tror, ingen som helst konspiration bakom din förlust. Din misskötsamhet är fullt juridiskt kartlagd och uppsägningen har av en enig domstol bedömts som helt korrekt. Så även det erbjudande om omplacering som du fick och som du själv tackade nej till. Detta var den enda anledningen till varför facket avstod att hjälpa dig. De driver inte hopplösa fall i en rättsprocess som de själva medverkat till och förädlat sedan mötet på Grand Hotel Saltsjöbaden den 20 december 1938.
Så frågan är då, vad är problemet egentligen? Det är som sagt din fulla rätt att ha synpunkter på utfallet och det är väl ingen som önskar att vara skyldig ett högt skadestånd när man förlorat en tvist. Men faktum kvarstår. Du förlorade målet i enlighet med svensk rätt. Om du trots detta vägrar rätta in dig i ledet så är du per definition en rättshaverist. Din version av händelserna stämmer i princip inte alls med det som framkommit i rätten. Det är kanske inte omedelbart synligt i själva domslutet, men det framkommer tydligt i bilagorna och framför allt om man jämför dessa med dina egna inlägg på Facebook. I de allra flesta avseenden är merparten av ditt material rena partsinlagor som helt saknar juridisk relevans.
Det finns människor som gärna ser att rättssamhället ersätts av något annat. Handen på hjärtat, vill du att alla fall ska avgöras av en folkdomstol på Facebook där "offret" är fri att säga, skriva och påstå vad som helst utan att motparten får komma till tals? Är det definitionen av ett rättvist samhälle tycker du? Eller gäller det bara just ditt fall kanske? Frågan är då vilket straff du och dina självutnämnda domare i ditt flöde skulle döma ut till alla som bara har gjort sitt jobb men trots detta blir offentligt uthängda på din Facebook, kanske inte alltid vid namn, men dessa är ju enkelt att hitta om man läser domen. Eller räcker det att bli offentligt trakasserad utan en chans att försvara sig? Personligen föredrar jag ett rättssamhälle där tvister avgörs av en opartisk domstol. Om man inte tror att domstolen är opartisk då är man - just det - en rättshaverist.
Slutligen, nu när dagens minuter sedan länge är slut. Det ironiska är att när jag började följa dig tidigare i våras så tyckte jag att det du råkat ut för var fasansfullt och att du hade arbetat på en synnerligen dysfunktionell arbetsplats. Det ena kanske inte utesluter det andra men efter att ha studerat domen, bilagorna och alla dina inlägg på Facebook så fick jag en helt annan bild om händelseförloppet. Du var förmodligen inte bara en del av problemet. Det är faktiskt en hel del som tyder på att du faktiskt VAR det faktiskta problemet.
Med detta sagt. Så länge du föredrar anarki och aktivism före ett rättssamhälle så kommer jag fortsätta följa ditt case och fortsätta vara kritisk till hur du väljer att framställa det. Om du läser alla mina inlägg så hoppades jag faktiskt att du skulle rätta in dig i ledet, kommit till insikt och därefter kunnat gå vidare för att ha en rimlig chans till en vettig försörjning i framtiden. I stället bevisade du raka motsatsen, vilket ultimat var exakt det din arbetsgivare förstod och därmed också agerade på.
I all välmening. Det är dags för dig att gå vidare nu.
Jag har också ägnat alldeles för mycket tid åt detta fall.
Min fascination är tondövheten som jag tycker användaren Haemulon i inlägget ovan beskriver bättre än vad jag själv skulle kunna göra.
Det är som en köksbordsdiskussion, där alla har fel utom de som sitter runt bordet. I normalfallet så nyktrar man till och förstår att skulden inte så ensidigt endast kan falla på andra. Det som fascinerar här, är att den insikten aldrig infunnit sig, utan istället har köksbordsdiskussionen växt till ett monster och hamnat på rättsvårdande myndigheters bord. Det är svindlande enögt. Och skrämmande. En liknelse kanske skulle kunna vara att köksbordet är Petras Facebookssida och verkligheten är Tingsrätten?
En högst småaktig och egoistisk drivkraft är den rättvisa som, för en gångs skull utdelats, i och med att en av dessa bråkstakar fått en kännbar konsekvens av sitt eget destruktiva handlande.
En ny insamling är f.ö initierad av en medlem runt det fiktiva köksbordet. Gillar verkligen Petra och hennes medlöpares transparens kring insamlade medel - hatten av! Tonaliteten är dock tröttsam vid det här laget. Alla boxar checkas av enligt mallen. “Stått upp får andra”, “Hjälte”, “Tystnadskultur”, “Hot och kränkningar”, “Sanningssägare” o.s.v. Sedan är det såklart det där jävla visselblåsandet som inte har något med Petras omplaceringserbjudande eller skiljandet från hennes anställning att göra.