Ni som röstar vänster – trollar ni, eller menar ni faktiskt allvar?

Som vanligt drar du felaktiga slutsatser om varför folk inte vill debattera med dig.

Jaha, då fortsätter vi. Varför vill "folk" eller rättare sagt "vänsterfolk" inte debattera sina egna åsikter med mig.

Jag förespråkar då inte ”equality” utan ”equity”. Jag tycker inte att målet är att alla ska vara lika, tjäna lika eller ha lika mycket.

Men jag inser att spåret vi är på nu, där en liten grupp äger en allt större del av tillgångarna, är dödfött i längden och, av rent matematiska skäl, riggat åt det hållet. Kapital föder kapital. Arbete för knappt någon rik.

Ska man ha ett meningsfullt samtal här tycker jag därför att man måste börja med frågan: Hur stor koncentration av ägandet tycker du är rimlig?

I Sverige äger de rikaste 10 % idag ungefär 68 % av nettoförmögenheten. Topp 1 % äger runt 27 %. Exakta siffror varierar beroende på hur man räknar, framförallt eftersom riktigt stora förmögenheter är rätt svåra att mäta, men storleksordningen är ungefär där.

Historiskt har vi dessutom redan sett vad som händer. I början av 1900-talet var förmögenhetskoncentrationen extrem i Sverige. Top 1% ägde typ 60% av allt 1910. Sedan minskade den kraftigt under större delen av 1900-talet, samtidigt som vi byggde folkhemmet och fick en enorm ökning av vanligt folks levnadsstandard, jämvikter var på att top10% ägde typ 50-55% mellan 1970-1990. Sedan ungefär 1980 har utvecklingen vänt och ägandet koncentreras igen.

Så nej, mitt mål är inte att ”göra alla lika fattiga”. Det är en rätt absurd halmgubbe.

Och ditt exempel med dubbelt så många rika som tjänar dubbelt så mycket är lite märkligt. Det skulle ju påverka svinmånga delar av samhället. Den gruppens köpkraft skulle pressa ut andra från att typ köpa bostad och annat som prispressas uppåt av förmögenhetskoncebtration.

Men jag vill också öka välståndet. Frågan är vem ökningen tillfaller och vem som till slut äger samhället. Om en miljon i botten av pyramiden delar på samba summa som du skapade genom att fördubbla förmögna, så skulle det sannolikt driva mer konsumtion än att ha tusen till förmögna.

Jag har inget problem med att någon bygger ett framgångsrikt företag och blir skitrik. Jag har ett problem med ett system där ägandet över tid koncentreras hos en allt mindre grupp, som genom sitt ägande dessutom får allt större makt över resten av samhället.

Så om vi kan vara överens om att det vore rätt osunt om exempelvis 1 % av befolkningen till slut ägde 80–90 % av allt, då blir min fråga:

Vad är högerns mekanism för att förhindra att vi kommer dit?

För ”skapa fler rika” svarar inte på frågan. Marknaden har ingen inbyggd funktion som säger ”nu äger toppen tillräckligt”. Och ränta på ränta slutar inte fungera för att förmögenheten blivit väldigt stor.

Det är den diskussionen jag tycker är intressant. Inte den påhittade diskussionen om huruvida jag vill att alla ska vara lika fattiga

Är TS själv ett sådant vänstertroll? Profilbilden och användarnamnet verkar för ironiskt i sammanhanget för att vara sant.

Jag kan inte uttala mig för andra. Det enda jag säger är att det finns fler möjligheter än att de saknar argument. Men det verkar du inte kunna få in. För min egen del så är det för att du framstår precis på det sätt som du så generaliserande beskrev vänstern. Ett drygt arsle som enbart är ute efter simpla gotchas och hela tiden med utgångspunkten att den du debatterar med är ond och korkad. Det är därför jag aldrig går in i en debatt med dig. Möjligtvis händer det att jag svarar på enstaka saker.

Jag skrev en tråd om varför vänstern förlorat så mycket mark jämfört med SD, trots alla förutsättningar de egentligen har: (FB) Varför lyckas inte V lika väl som SD? (Varning: LÅNG TEXT I INLEDNINGEN)

Problemet med vänstern är också att de väldigt ofta tycks agera irrationellt – kommer det en ny trend hakar de på den utan minsta eftertanke. Och det är ett problem eftersom alla vet att politiska trender och moralpaniker dör ut och kvar står de som följde dessa och måste försvara sig. Och vänstern hamnar väldigt ofta där, exempelvis vad gällde invandringen före 2015, #MeToo 2017, BLM 2020, Woke-kulturen och numera Palestinademonstrationerna.

Frågan är varför de agerar så irrationellt och hakar på trender gång på gång även fast de gång på gång blir varse att detta var fel? Där tror jag att svaret är djupt mänskligt. Vänstern har sedan 1968 fått uppleva enormt många motgångar. Först kom den nyliberala vågen med Thatcher och Reagan på 1980-talet där de såg hur den statliga styrningen av ekonomin blev alltmer ifrågasatt och marknadsliberalismen blev lösningen, vilket vi idag vet resultatet av ur ett globalt perspektiv där ingen vill ha mer statlig styrning i det ekonomiska livet, om inte annat av egoistiska skäl. Sedan kom kommunismens fall och att Kina släppte planekonomin, varpå alla fick svart på vitt att den socialistiska visionen om ett klasslöst samhälle hade raserats och den socialistiska drömmen gick i kras. På 2010-talet fick vänstern flera käftsmällar: Invandringen blev impopulär och starkt ifrågasatt, högerpopulismen växte och blev en global maktfaktor, Identitetspolitik och "woke" blev förlöjligat och utskrattad, osv. Och detsamma gäller alla diktaturer och terrororganisationer vänstern stöttat aktivt eller passivt. Sovjetunionen, Kina, Kambodja, Östtyskland, Kuba, Venezuela och numera Hamas och Irans regim. Alla dessa har visat sig varit endera brutala diktaturer eller grymma våldsidkare, och vänstern har nästan alltid fått backa när verkligheten kom ikapp. Alla dessa motgångar har gjort att vänstern i princip ligger lägst i den politiska hierarkin, och detta gör att de blir desperata efter att känna sig relevanta. Och det är just av denna anledning som vänstern hakar på slla trender: Det finns ett extremt sug att känna sig relevanta.

Någon kanske frågar sig varför vänstermänniskor inte bara ger upp vänstern om den ideligen står på fel sida av historien? Svaret är enkelt: Många vänstermänniskor har sin ideologi som sin moraliska identitet. Är man vänster är mani deras ögon den som ser förtryck och kämpar emot det, man är intellektuellt överlägsen och mer högutbildade, vilket de återkommer till i debatter, de tillhör en social klass som ser sig som just överlägsen på alla plan. Medan många borgerliga inte låter sin ideologi vara den primära identitet har många vänstermänniskor gjort just sin ideologiska hemvist till deras primära identitet. Att lämna denna blir för många vänstermänniskor för kostsam, både i form av kognitiv dissonans men också socialt. Och därför är detta djupt mänskligt att vänstermänniskor fortsätter med samma destruktiva beteende oavsett vad.

Så jag tror att när TS säger "tycker de verkligen såhär" är det för förenklat att säga att det beror på att de är korkade eller rentav känslostyrda. Det beror snarare på att de agerar som människor agerar.

Jag har en ärlig fråga:
Vilket tycker du är värst, att en liten del äger mycket men fattigdomen minskar eller tvärtom att det är mer jämlikt men fattigdomen är hög?

Det är för att folk till vänster har blivit helt globalister nu

De ser inte Sverige som en nation, eller nation som ett koncept överhuvudtaget. Därför vill man ha helt öppna gränser, och vi ska finansiera hela jordens befolkning som har de sämre ställt än vi. Så den som sätter sin fot i Sverige ska ha livslång försörjning av de svenska skattebetalarna. Det är dagens vänsterpolitik.

Hade miljöpartiet och vänsterpartiet haft majoritet hade hela vårt land totalt kollapsat på kort tid.

Nu förutsätter du hög fattigdom vid lägre förmögenhetskoncentration.

Om vi pratar relativ fattigdom var den ungefär hälften så hög 1970-1990 som 2000-idag.

Men om du hade hypotetiskt rätt så är hög förmögenhetskoncebtration och låg relativ fattigdom bättre, såklart. Men så har det inte funkat historiskt så vitt jag vet.

Vänstern i Sverige börjar röra sig mer mot en kapitalistisk vänster och då faller ditt resonemang som bygger på en mer traditionell vänster. Men det var länge sen vi var där.

Man kan förstås tycka att det är osunt, nu vrider man lite på saker för att få det att låta värre än det är. För inom det privata äger man massor. Jag äger allt jag har. Inga rika äger det. Vad man menar är inom industri och kapital, men även jag äger där genom de aktier jag har. Det finns miljoner svenskar som äger delar av företag genom aktier.
Men man vill förvanska bilden. Egentligen har ISK fördelat ut ägandet till vanliga människor. De största ägarna är aktiefonder, inte privatpersoner.

Men räknar även rikedom som ägande i företag eller annat. Men de har inga bankvalv fulla med pengar som man kan ta.

Sen bör man förstås försöka öka konkurrensen och att fler startar företag som genererar jobb och välstånd, men det är liksom inte vänsterns agenda. Det enda man pratar om är att beskatta de rika som om det vore enda lösningen. Men man har redan prövat det med dåliga resultat. Det löser inte problemet. Det skapar inte välstånd.

Att det blev fler företag som startades efter 1910 är anledningen att rikedomarna fördelades mer. Egentligen en ren företagsboom när industrialismen tog fart. Idag har vi istället en avindustrialisering egentligen, med färre stora företag och som behöver färre arbetare för att producera på samma nivå.

Så att bejaka företagande är egentligen enda vägen till välstånd. Faktiskt även skattesänkningar. Att man får mer över att konsumera för.

Invandringen är även ett problem, att man importerar billig arbetskraft för att hålla ned lönerna. Annars skulle företagen tvingas höja lönerna. Att det dessutom skapar etniska konflikter är ett problem som kan leda till katastrof i framtiden.

Men som jag ser det, handlar vänsterns åsikter bara om att beskatta mer, inget annat. Det är den enda lösningen enligt dem. Vi har en väldigt hög beskattning redan. Till slut kommer inte de pengarna att räcka heller. Att en liten del av befolkningen ska betala för alla andra med allt mindre pengar över för dem.

Men det enda svar vänstern har är att beskatta de rikaste så de blir fattigare, för egentligen hatar man dem för att de är rika. Och den enda lösning man har, är att göra dem fattigare. Inta att alla ska få det bättre, för det säger man faktiskt aldrig, om du lyssnar på dem.

Tyvärr för din del är det ett faktum att fattigdomen globalt har sjunkit fatalt sedan 1990. Här är konkreta siffror på hur den ekonomiska fattigdomen minskat enligt Världsbankens definition:
– Andelen av världens befolkning som lever på $8 per dag justerat för inflation var drygt 66% av jordens befolkning 1990, idag är motsvarande siffra drygt 46%, d.v.s. en minskning med drygt 20%
– Andelen av världens befolkning som lever på $3 per dag justerat för inflation var drygt 38% av jordens befolkning 1990, idag är motsvarande siffra drygt 10%.

Under samma tid har följande utveckling skett (skrivet av AI och inte mig):

Således är det ett faktum att andelen fattiga globalt har minskat radikalt sedan 1990, och under samma tid har resursfördelningen blivit mer ojämlik globalt där den rikaste delen av världens befolkning ökat sin förmögenhet. Detta kan man visserligen tolka som man vill och de behöver inte hänga samman per se. Men faktum kvarstår att det inte finns någon bevisat korrelation mellan högre förmögenhetskoncentration och högre global fattigdom. Då talar vi dock konkret fattigdom, inte relativ fattigdom. Jag själv är dock av den bestämda uppfattningen att relativ fattigdom inte är värre än faktisk fattigdom.