Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Jag vet inte vad Andersson och sossarna tänker och tycker om V:s agerande, men jag vet 100% vad jag skulle tycka. Jag har varit inblandad i massor med förhandlingar, också om det rätt sällan har haft nåt med politik att göra.
Och rent generellt är hot mot den part man vill samarbeta med den sämsta tänkbara möjligheten för sådana förhandlingar. Om det råder en regelrätt pågående konflikt som ska lösas är läget ett annat, men det går inte att bygga ett långsiktigt samarbete på hot. Och ett regeringssamarbete som sträcker sig över (minst) fyra år är uttryckligen ett sådant samarbete.
Nu gick dessutom V steget längre och verkställde ett hot om att skada sin planerade framtida samarbetspartner rent konkret. I en motsvarande situation inom mitt område skulle jag utan att tveka direkt ha avblåst all förhandling efter en sådan grej. Den enda orsaken att fortsätta förhandla efter ett sådant agerande skulle vara av taktiska skäl, för att på det viset komma åt att hämnas.
I Vänsterpartiets värld kanske det inte fungerar på det viset, vad vet jag. Men jag både förstår och respekterar sossarnas och framförallt Anderssons beslut. De få gånger som jag har varit tvungen (pga. "order uppifrån") att skapa eller hålla i samarbete med partners som varit fullt beredda att hota och skada sina samarbetspartners så har det slutat dåligt varenda gång.
Varenda jävla gång. Det går inte att samarbeta med sådana "partners", att inleda samarbete med sådana är som att gifta sig med en partnermisshandlare och inbilla sig att de inte kommer att slå en. Men de gör de, så fort de känner för det. Sen lovar de dyrt och heligt att inte göra det igen, eller skyller på att det var ens eget fel för att man var så besvärlig. Eller nåt. Men de ränderna går aldrig ut, och nu har Vänsterpartiet målat sig självt randig. Helt i onödan, och extremt korkat, och jag har full förståelse för att inget annat parti verkar vilja samarbeta med dem.
Jag pysslar också en del med förhandlingar. Självklart fungerar inte hot, särskilt inte om något ska vara långsiktigt hållbart.
Däremot är det viktigt att både lyssna på motparten och förstå dennes bevekelsegrunder. Och man måste ofta också vara beredd att gå motparten till mötes i några avseenden. Dessutom är det viktigt att inte blanda ihop olika saker som inte behöver blandas ihop. Val av talman är en fråga för sig, självklart har den med regeringsbildningen att göra, men inte så direkt att det är motiverat att avbryta hela kontakten med ett annat parti. V redogjorde och motiverade sitt val i talmansfrågan och det var sakligt och tydligt. Man hänvisade till Norléns erfarenheter och tidigare framgångar som talman. Mot detta förväntade sig S att V skulle rösta på en okänd person med okända meriter där V bara skulle få några timmar på sig att ta ställning till om det skulle vara ett bra val. Det borde S acceptera om de vill bilda regering. Talmannen ska i processen agera opolitiskt och neutralt och en erfaren etablerad moderat som talman (som dessutom lett tillsättningen av två S-statsministrar tidigare) borde därför inte vara något upprörande för S. Det enda som kan motivera S upprördhet är att de avsåg tillsätta en talman som på ett partiskt sätt skulle agera drottningmakare åt Magdalena Andersson. Ville S verkligen ha en opartisk talman borde man inte reagera särskilt starkt över valet av Norlén.
I detta fall anser jag att S är de som har ansvaret för att agera för att reda ut relationen mellan C och V eftersom det är S som vill bilda regering så måste de få ordning på sitt regeringsunderlag. Det är varken V eller C som har till uppgift att göra Magdalena till statsminister, utan det är S som har den uppgiften. S behöver ta sitt ansvar för att åstadkomma de rödgrönas variant av Tidö-avtalet, helt enkelt.
(För säkerhets skull ska jag kanske tillägga att jag inte tillhör V:s supporterskara. Jag är traditionell borgerlig.)
Finns inte på kartan att sossarna lan bilda regering utan att räkna on komunisternas mandat....