Man våldtog styvdotter i flera år – slipper utvisning (2026-09-25)

Vilket barns rättigheter? Våldtäktsoffret eller förövarens egna dysgeniska avföring?

Jag fattar inte hur en person kan sitta här och på allvar, utan någon ironi, argumentera för att en utlandsfödd dömd pedofil INTE ska utvisas. Vad krävs för utvisning om inte barnvåldtäkt? Vänta, låt mig gissa: Du vill inte att någon ska bli utvisad någonsin.

Du gömmer dig bakom ditt argument om "Men tänk på baaaarnen!" medans du predikar för att en barnvåldtäktsman ska få stanna kvar i landet.... få det där att gå ihop.

Samtidigt fullständigt skiter du i det riktiga offret. Hennes liv är förstört, och nu ska hon inte enbart hånas med att hennes förövare får ett löjligt lågt straff (2 dagar per våldtäkt), men nu måste hon också leva med vetskapen och rädslan att hon kan stöta på den här barbaren på stan eller jobbet. Och inte minst hans framtida offer, varför tänker du inte på dom? Varför är det förövaren och hans barn som står över alla?

Såklart ska den här babben utvisas, det ska inte ens vara tal om saken. Det är inte brottsoffrets eller samhällets fel att han har "stark anknytning till samhället" och det är ingenting som bör tas i hänsyn i hans straff. Det är någonting som HAN borde ha tänkt på innan han våldtog ett barn. Hans egna barn kan få besöka honom i hans hemland, alternativt kan vi utvisa hela hans jävla klan tillsammans med honom eftersom det vore ju synd att splittra dom. I vilket fall som helst ska den här mongolidet inte få stanna här. Man skäms att bo i det här pajaslandet med folk som han och folk som dig.

1. Först och främst: Detta är ju inget "system som kan ändras" som att man t ex skulle göra om en olycksalig 100-väg till 50-väg. Hela systemet bygger ju på att såväl EKMR (rätten till privat- och familjeliv) och Barnkonventionen (barnets bästa) skall anses som lag i alla länder som tillämpar dessa och i många fall vara överordnade andra lagar. Tar man då Barnkonventionen så är syftet med denna att barnets bästa skall stå i fokus - och att barnets bästa skall vägas in i ALLA frågor som rör barn. Man kan alltså inte beakta Barnkonventionen/barnets bästa i ALLA frågor och sedan lyfta ut det från just straffrätten. Det hade ju varit helt sjukt!? För när det handlar om t ex fråga om utvisning p.g.a brott så kan ju barn finnas med i den frågan; antingen genom att vederbörande har egna barn ELLER att gärningsmannen själv är barn...och då måste ju Barnkonventionen spela in här (och även EKMR artikel om rätten till privat- och familjeliv som går hand i hand med detta).

2. Sedan innebär inte Barnkonventionen något absolut förbud mot utvisning. Principen om barnets bästa kan/skall alltså vägas mot andra rättigheter eller samhällsintressen. Både Europadomstolen, Migrationsöverdomstolen och Högsta Domstolen har kommit med praxis i frågan kring anknytning och utvisning. Denna praxis anger att skälen för att utvisa är brottslighetens straffvärde och karaktär, samt risken för återfall. Konkret innebär detta att ju högre straffvärde brottet har desto starkare måste anknytningen vara för att utvisning inte ska ske. För att avgöra detta skall alltid en proportionalitetsbedömning göras när det handlar om utvisning avseende en person med nära anknytning, eller lång vistelsetid, i det aktuella landet. Vid denna bedömning skall följande beaktas:
-Brottslighetens allvar och karaktär.
-Den tid som brottslingen har varit i landet.
-Den tid som förflutit sedan brottet och personens uppförande under den perioden.
-Familjesituationen (läs barn)
-Nationaliteterna för de berörda.
-Omfattningen av sociala, kulturella och familjära band till det land personen bor i och det land denne riskerar att utvisas till.

3. Med ovan nämnda sagt så skulle "barnfrågan" få ett betydligt mindre utrymme om frågan gällde ett så allvarligt brott som mord. Jag vill också säga att dina exempel och liknelser är helt irrelevanta i övrigt. För nu blandar du ihop ett (långt) fängelsestraff och utvisning - med barnets rätt till sin förälder. Ett barn behåller ju sin rätt till sin förälder, samt sin rätt till kontakt med förälder, när föräldern sitter i fängelse. För dessa kan ju, bortsett från video/telefonsamtal, ses vid besök och permissioner under den tid föräldern avtjänar sitt fängelsestraff. Medans dessa möjligheter inte finns på samma sätt om föräldern utvisats. Det är ju också så att föräldern kommer att komma tillbaks till familjen när straffet är avtjänat, vilket föräldern givetvis inte kan göra vid en utvisning.

Sanningen och faktum är att alla dessa lagar och konventioner kan ändras över en natt, eller hur vi förhåller oss till dom. Det är inga problem, det är inga naturlagar dom tur är. Det är bara skit som står på ett papper man kan torka sig i röven med.
Ungern under Orban gick emot väldigt mycket inom EU exempelvis. Det var inga problem.

Välkommen till verkligheten!

1. Svar: Den tilltalades barn, dvs förövarens barns. I frågan om utvisning prövas den tilltalades rätt till familjeliv. Dvs den tilltalades (eventuella) rätt till sin familj - och familjens rätt till den tilltalade - enligt EKMR artikel om rätten till privat- och familjeliv. Sedan prövas den tilltalades barns bästa, och deras rätt till sin förälder, enligt Barnkonventionen.

2. Jag tycker absolut att en person som begår barnvåldtäkter skall utvisas. Vad får du någonting annat ifrån!? Men nu finns det ju en ytterligare fråga/dimension i detta, dvs hans barn, vilket förändrar spelplanen en aning.

3. Jag skiter absolut inte i brottsoffret. Jag tycker att detta skall rendera i ett långt fängelsestraff (blev 5 års fängelse). Jag tycker hon skall ha ett stort skadestånd...och jag tycker att hon skall få all stöd stadsapparaten kan ge (av Skola, Vården, BUP, Socialtjänsten , Brottsoffermyndigheten osv.) Barn som utsätts för brott av vuxna är det som berör mig absolut mest, så du behöver inte försöka spela ut det där kortet.

4. Jag konstatera att du inte ser skillnad på frågan om straff och utvisning, kontra barnets bästa/rätt i övrigt: Talan om utvisning förs av staten och målsägande/brottsoffret är alltså inte part i den frågan. Detta betyder att en utvisning snarare sker med hänvisning till "samhällsskyddet" än för brottsoffret i det enskilda fallet. I detta fallet skall ju detta som sagt vägas mot rätten till privat- och familjeliv samt den tilltalades barns bästa (läs punkt 1).

När det gäller andra barns rätt/bästa (i detta fallet målsäganden) så reglerar ju Barnkonventionen statens skyldighet att se till att barn inte utsätts för sexuella övergrepp, våld, missbruk eller andra risker. Så målsäganden, liksom alla andra barn, omfattas ju av detta. Denna rättighet kan/skall inte vara beroende av huruvida gärningsmannen utvisas eller inte. Det finns ju otroligt många andra aspekter som skyddar barn mot sådant. T ex Socialtjänstens ansvar, BUP:s ansvar, skolans ansvar. För att inte tala om straffrättsliga åtgärder som häktning, fängelsestraff, systemet kring villkorlig frigivning, kontaktförbud osv. Så brottsoffrets (eller för all del alla andra barns) rättighet/bästa är ju inte på något sätt inskränkt här. Så här måste du hålla isär begreppen bättre.

Så brottsoffrets (eller för all del alla andra barns) rättighet/bästa är ju inte på något sätt inskränkt här.

Det var inget svar på det jag skrev. I synnerhet inte när precis det jag förklarade var att detta inte handlar om huruvida det är "en naturlag" eller "om det går att ändra", för det förstår väl alla att dom "kan".

/Så kan du inte replikera bättre än såhär, så behöver vi inte ta varandras tid längre!

"Utifrån alla adresser som han bott på den senaste tiden så verkar det knappast vara en man som har en stabil bostadssituation..." - Det här med instabil bostadssituation tycker jag absolut kan vara en relevant fråga om man ser till mannens anknytning till Sverige i stort. Men i själva "barn-frågan" kan jag inte se att det har någon större relevans. I vart fall inte så länge han har vårdnaden, umgänge och en sund relation till barnen. Det är ju tyvärr en väldigt detaljfattig dom. Det finns inget yttrande/underlag från Socialtjänsten. Det framgår inte hur ofta, eller under vilka former, han träffar sina barn. Det framgår ingenting om mannens leverne - mer än att han, sambon och styvdottern flyttat runt till flera olika adresser. Det framgår ingenting om arbete/anställning eller hur relationen till hemlandet Syrien ser ut. Dock är ju huvudregeln att det som framkommer i en dom skall vara det som varit relevant för prövningen. Med det kan vi konstatera att det inte funnits några större invändningar i frågan om mannens leverne och relation till barnen.

"Finns det något i utredningen där det framgår att han försöker vara en bra pappa till de övriga barnen" - Den detaljfattiga domen är redan konstaterad som svar på frågan. Men skulle bara vilja tillägga att det generellt inte alltid behöver föreligga en ordinär familjesituation. Det finns ju en dom från Hovrätten för Västra Sverige (B 3847-25) som friade en man från utvisning med hänvisning till att han hade barn. Barnet var bara 5 år och vid tiden familjehemsplacerad enligt LVU då mannen tidigare haft missbruksproblem. Vid tiden för domen hade Socialtjänsten nekat mannen umgängesrätt, men låtit meddela att man inte uteslöt att umgänge kunde bli aktuellt längre fram - vilket var anledningen att man inte utvisade honom. Dock skall sägas att denna personen "endast" dömdes till 1,5 års fängelse för flera fall av grov skadegörelse och försök till grov skadegörelse. Vid ett sådant här allvarligt brott som tråden avhandlar kanske man hade dömt till utvisning om omständigheterna sett ut som i nämnda fall, med hänvisning till den praxis som säger att ju högre straffvärde brottet har desto starkare måste anknytningen vara. Det vet man aldrig! Men ville bara säga att man inte behöver vara felfri som förälder, för att slippa utvisas med hänvisning till anknytning och barnets bästa.

"Det ena skälet till varför ingen utvisning är att han varit här i tio år eller mer men trots det har han behov av tolk i domstolen, finns det ingen koppling mellan tiden här och att man anpassat sig exempelvis med att kunna språket?" - Huruvida man behärskar svenska språket, eller inte, spelar absolut roll i frågan om anknytning (i vart fall när man bott i Sverige under en så lång tid som 10 år). Sedan så skall ju inte "tolkhjälpen/behovet" under själva rättegången ligga den tilltalade till last. Detta eftersom att det är i ett sammanhang med svår terminologi och där det är av yttersta vikt att man fullt ut skall kunna förstå och göra sig förstådd. Dock har mannens språkkunskaper mindre relevans när det i slutändan kokar ned till barnets bästa.

"Avslutningsvis, du noterade att domaren i fallet har slagit sin fru och somnat under rättegång" - Nej, det gjorde jag inte. Det var en nyhet för mig. Kollade dock upp denna något bristfälliga källan och kunde konstatera att förundersökningen avseende misshandel lades ned - och att han istället fick ett strafföreläggande. Strafföreläggande får man ju inte vid misshandelsbrott, så min gissning är att det han dömdes/förelagts för var helt annan slags brottslighet (som t ex ringa narkotikabrott eller skadegörelse). Så "att han slagit sin fru" är ingenting jag kommer sätta mitt namn på, eftersom han inte verkar vara dömd för detta. Att han somnade under rättegång får du gärna skicka artikel/länk på.

Helt absurd jämförelse du gör. Jag kan slå hål på den direkt.

1. Om mannen är utvisad kan dom träffas fysiskt och göra saker. Ex gå på bio, köpa glass eller vad som. Men dom får göra det utomlands. Dom kan ses i ex Danmark.
Sitter han i fängelse kan dom inte göra dessa saker.

2. Barnet och dess mamma kan flytta utomlands. Dom måste i te bo i Sverige.

3. Dom kan ha kontakt via modern teknik. Idag har alla internet, zoom, osv.

4. Om pappan döms till livstid för mord så kan han inte uppfostra barnet i vilket fall. För då hinner barnet bli vuxet innan fadern kommer ut.

Jag ser inga problem alls. Dessa konversationer är skräp. Självklart ska vi inte följa dom. Vi ska rösta fram politiker och partier som går emot dom och tjänar svenska folket. Jag röstade på AFS.

1. Det framgår av artikel 9 p.3 i Barnkonventionen att respektive stat skall respektera rätten och tillgodose att barnet regelbundet kan upprätthålla ett personligt förhållande och direkta kontakter med bägge föräldrarna, så länge det inte strider mot barnets bästa. Man kan alltså konstatera att resor till Syrien för att kunna träffa sin pappa inte lever upp till kraven på "personligt förhållande" eller "direkta kontakter". Vidare så anger artikel 9 att ett barn inte skall skiljas från sin förälder mot sin egna vilja - om inte behöriga myndigheter bedömer att det är nödvändigt för barnets bästa. Man anger då att detta kan genomföras i särskilda fall som övergrepp eller vanvård av föräldern gentemot barnet. Någonting sådant rör det sig inte om här.

2. Det är oerhört osmakligt att din lösning på detta är att flera små barn, stadigvarande i Sverige, skall flytta från ett tryggt och ordnat Sverige - till Syrien av alla länder...och dessutom när det är deras pappa som gjort något fel och inte dom. Du hör väl själv hur det låter!? Dessutom skall mamman som inte ens lever ihop med mannen behöva göra detta. Alltså driver du med mig?

3. Läs punkten 1

4. Jag har redan sagt att ju högre straffvärde brottet har desto starkare måste anknytningen vara för att utvisning inte ska ske. Vid en livstidsdom så hade man m.a.o inte tagit lika mycket hänsyn till rätten till privat- och familjeliv eller barnets bästa.

/Kul att du är nöjd med ditt röstningsval...antar dock att någon redan berättade för dig att den rösten ungefär var det samma som att rösta blankt.

"Vid tiden för domen hade Socialtjänsten nekat mannen umgängesrätt, men låtit meddela att man inte uteslöt att umgänge kunde bli aktuellt längre fram - vilket var anledningen att man inte utvisade honom." - hoppet är det sista som överger människan (socialtjänsten)

"Kollade dock upp denna något bristfälliga källan och kunde konstatera att förundersökningen avseende misshandel lades ned - och att han istället fick ett strafföreläggande."

Kvinnan har tonat ner dom anklagelser hon till en början riktat mot mannen och nu vägrar hon att låta polisen ta del av hennes vårdjournal. Eftersom mannen har erkänt att han ofredat sin fru genom att kasta henne i golvet och det brottet bedöms som ringa så gör åklagaren bedömningen att det räcker med ett straff-föreläggande.

https://www.sverigesradio.se/artikel/1449212 - under förutsättning att det är aktuell domare.

"Att han somnade under rättegång får du gärna skicka artikel/länk på." - hittar inget förutom inlägget i tråden så där får någon annan ta vid om det nu hänt med aktuell domare.

Tack för svar på det övriga Haag även om jag inte delar din uppfattning och rättens att han skall få stanna.

Om vi ska prata barnets bästa pch dina konventioner så ska den ungen nog inte ha någon som helst kontakt med sin pappa. Risken är överhängande att barnet våldtas. Och även om barnet inte våldtas så kan man anta att det far illa på annat sätt. Om inte annat att barnet tar efter mannens beteende och värderingar.

Om det sedan är så viktigt att barnet, mamman och pappan ska ses så kan familjen flytta ut från Sverige. Det går alldeles utmärkt. Ingen tvingar mamman att stanna här och därmed är det deras egna val/prioriteringar som avgör. Vill dom inte flytta så var pappan inte tillräckligt viktig.

Först och främst: Det handlar inte om ett barn. Han har alltså FLERA barn...

Första stycket hänvisar jag till följande inlägg: (FB) Man våldtog styvdotter i flera år – slipper utvisning (2026-09-25)

Andra stycket är mest obegripligt. Återigen läs kraven i artikel 9. Återigen mamman och pappan är inte ett par. Ditt påstående "Vill dom inte flytta så var pappan inte tillräckligt viktig" bygger ju isåfall på ett val dom skulle göra efter domen, vilket omöjligen kan påverka domstolens beslut. Sedan kan ju inte en mammas val, i frågan att flytta med barnen till Syrien - eller inte, vara ett stöd i frågan "vad som är barnets bästa".

...Som sagt helt obegripliga och orimliga resonemang. Du gör bäst i att säga god natt, om inte annat gör jag det!