Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Tröttnar du aldrig på dina skamliga fulklipp?

Hela svaret lyder:

Liljeros: Hur lång tid kan gå fram till dess att ni ser en person vid barackerna?

Lisbeth Palme: Kanske två tre minuter – mellan en och tre minuter. Det är mycket svårt att uppskatta tid.

Hon korrigerar sig alltså snabbt och lämnar samma uppskattning som hon lämnat i polisförhör. 1–3 minuter. Vilket är fullt kompatibelt med att LJ bara väntar i ”ett par, några sekunder”, vilket han uppger själv i Svea hovrätt.

Det är allmänt accepterat att vittnet SE kan ha sett LJ upp till en minut efter skotten. Alltså gäller samma sak för LP.

Det beror på att när GM når krönet cirka 40 sekunder efter skotten sker flera moment som tillsammans kan äta upp 20 sekunder.

Först ska GM kasta en blick bakåt, sedan ska LJ reagera på det och ta skydd, sedan ska LJ gömma sig bakom containern en liten stund, sedan ska han kika fram och se att kusten är klar, sedan ska han lämna sitt gömställe och titta ner mot Sveavägen. Vilket också tar några sekunder.

Att SE och LP kan ha sett LJ 1 minut efter skotten faller alltså inom det spann på 1–3 minuter som LP ger.

Det finns ingen avvikelse.

LP:s tidsuppgift klaffar med att LJ bara väntade i några sekunder innan han började springa. Från det att han började titta ner mot Sveavägen sista gången.

Att Lars Jeppsson inte påverkades av Aftonbladets intervju på kvällen den 3 mars är osannolikt.

Den som påstår det hittar på.

Intervjun publicerades dagen därpå. Med namn och bild. Innan Lars hade träffat en kriminalpolis.

Ingen frågade hur snabbt han nådde krönet. Förrän domaren i Stockholms tingsrätt frågade 1989. Då var Lars osäker och gav tre olika svar.

"Någon minut lite drygt kanske."

"En och en halv."

"Någonstans mellan en minut och en och en halv."

Självklart var svaret påverkat av massmedias uppgifter om Yvonne Niemionens påstådda iakttagelse av gärningsmannen på David Bagares gata.

Självklart borde svaret ha avgetts i ett uttömmande förhör med Lars på eftermiddagen den 1 mars 1986. Innan Lars visste vem Yvonne var och vad hon påstods ha sett.

"Någon minut lite drygt kanske" kan mycket väl ha varit tre minuter.

Inget fulklipp.

Jag bara noterar att Lisbeth säger "två tre minuter" i Stockholms tingsrätt 1989.

Jag påstod inte att det var det enda hon sa.

Det var det första hon sa.

Lars visste redan den 1 mars vem Yvonne var och vad hon svarade att hon såg. Eftersom hon gjorde det till honom personligen på platsen. Det står i förhöret den 1 mars hållet av en kriminalinspektör.

Då Lars Jeppsson kom upp för trapporna mötte han ett medelålders par som han frågade var mannen hade tagit vägen som de måste ha mött.

Kvinnan som verkade vara från ett sydeuropeiskt land och var cirka 35 - 40 år svarade att mannen försvunnit vidare nerför backen mot Regeringsgatan.

Det här förhöret är dessutom hållet före det första förhöret med YN.

Att påstå att LJ inte visste vem YN var den 1 mars är alltså ett rent påhitt.

Påhitten står du för.

Självklart mötte han henne vid trappkrönet.

Självklart visste han inte vem hon var.

Självklart frågade han inte vart mannen hade tagit vägen som de måste ha mött, som i krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med Lars (som Ström utgick från när han förhörde Yvonne den 2 mars).

Självklart ropade han inte "stoppa honom, ta fast honom", som i Yvonnes efterhandskonstruktion i radiointervjun 1988. Där hon bytte väskägaren Stig på Tunnelgatan mot väsktjuven Stig på David Bagares gata.

Självklart frågade han bara med sin timida röst om de hade "sett någon springa förbi". Vilket är stor skillnad jämfört med att fråga vart mannen hade tagit vägen som de måste ha mött.

Självklart var beskedet oklart.

Han tvekade sedan "någon minut" och tittade både norrut och österut.

Han nämnde inte Yvonne och hennes "besked" för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem. Inte heller för Lena Löhr (enligt hennes anteckningar).

Ren rappakalja.

Att själva frågans exakta ordalydelse kanske är tveksamt refererad påverkar inte beskedet som YN ger. Och det beskedet går ut på att hon ”svarar” att mannen försvunnit nerför David Bagares gata. Vilket också inskärps den 4 mars:

När Jeppsson är nästan uppe för alla trapporna möter han ett par och han frågar dessa om de sett en man springa förbi där. Kvinnan säger då "att han sprang rakt fram här".

Ingen som helst skillnad kan utläsas mellan förhören den 1 mars och den 4 mars beträffade svaret som YN ger.

Och det är det som är det centrala. Inte frågans exakta ordalydelse.

Att han tvekade vid infarten till David Bagare beror med all sannolikhet på att han trodde sig se en siluett som han misstänkte kanske kunde vara GM. Han ville helt enkelt inte bli skjuten. Därför avvaktade han.

Han säger också att han korsade Malmskillnadsgatan och närmade sig David Bagares gata innan han fick syn på siluetten. Anledningen till att han gjorde det är helt uppenbart att han följde Nieminens besked. Det kan inte bero på siluetten eftersom han inte ens trodde sig ha sett den än.

Och anledningen till att han tvekade så fort han fick syn på siluetten är rimligen att han inte ville bli skjuten. Samma beteende som han uppvisade på Luntmakargatan.

Och han säger själv att han förmedlade till polis uppe på krönet att GM försvunnit nerför David Bagares gata.

Jag fortsätter gärna att diskutera det här in absurdum. Din trovärdighet urholkas mer och mer för varje gång. Att Nieminen inte såg ”någon alls” komma springande på David Bagares gata är något av det mest verklighetsfrånvända som någonsin framförts i MOP.

Att du dessutom framför det som någon slags absolut sanning visar inte prov på något vidare omdöme.

Faderlig sa det bra:

Lite glädje har man ändå fått ut av att bevittna detta dilerium.
Jag gick förbi Tunnelgatan för någon vecka sedan och skrattade inombords åt den märkliga psykologi som kan påverka människor i den grad att de på allvar benämner den gata jag tittade på just då som en nedförsbacke.

var det Leif Ljungkvist om att mördaren likanr Carl Raspe...?

Lebel har fortfarande inte heller gett något trovärdigt svar på hur Nieminen kan instruera Jeppsson vid trappkrönet om mannen inte sågs på David Bagares, det exakta citatet enligt förhöret är "han sprang rakt fram här". Här är det ju heller inte Nieminen som i så fall får black-out, utan det är ju Jeppssons minne/förhör som är källan.

Hur kan man beskriva en man man inte kommer träffa förrän om 45 sekunder?

Min grundinställning är att om man behöver källhänvisa till varför det är en nedförsbacke så är det ingen bra nedförsbacke. En riktig kvalitets-nedförsbacke kan så att säga stå på sina egna ben, det är en backe som sluttar nedför.

Ungefär som den på David Bagares gata

Rappakalja.

Självklart har frågan betydelse.

Alkoholpåverkade vittnens psykologi finns mycket att läsa om.

Nivåskillnaden syns på polisens foto.