Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

En helt otrolig nivåskillnad det där

Låt oss utgå från att Yvonne sa "han sprang rakt fram" som hon själv uppgav den 2 mars och som Lars uppgav den 4 mars och den 4 april att hon sa. Samtidigt som hon pekade, "liksom jakande" (enligt Lars den 4 april). Det var kanske vad hon sa som var "liksom jakande". Att döma av Ahmeds beskrivning i första förhöret den 3 mars pekade hon bara. Hela mötet var över på "några sekunder" och "de stannade inte". Yvonne och Ahmed var alkoholpåverkade. Yvonne mer än Ahmed att döma av deras vittnesuppgifter. De visar att Ahmed hade bättre minne av mordkvällen än Yvonne.

Vem kan Yvonne ha syftat på om hon sa så? Vem som helst som Yvonne såg eller trodde sig ha sett under färden från Johannesgatan 8 (60 meter norr om David Bagares gata).

Så Yvonne lämnar krogen, ser i en mycket trolig flyktväg en springande man, går vidare till den tomma David Bagares gata, möter Jeppsson, pekar åsyftandes efter den springande mannen hon just mötte, går ner för trappen och ser Stig Engström springa förbi. Hon noterar i mörkret att gatan har en nedbuktning på 1-2 grader och beskriver det senare som en nedförsbacke.

Hon får en black-out och placerar i förhör senare Stig Engström på David Bagares gata, samtidigt som hon glömmer av eller hemlighåller den reella springande man hon såg på åsen och som hon menade när hon pratade med Jeppsson.

Därefter tar hon vetskapen om denna alternativa man till graven.

Vem var denna ytterligare man? Det vore nämligen totalt spräng-stoff i hela MOP om vi har en till person i flyktvägen. Hur var han klädd?

Det är rena H.P Lovecraft detta.

Hans Holmérs utredning hade drag av H.P. Lovecraft. En amatör toppstyrde utredningen 1986. Som kommissionerna konstaterade.

Yvonne och Ahmed hade alla förutsättningar att möta Stig Engström på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. Engström var klädd på ett sätt som var förbluffande likt mannen som Yvonne beskrev.

Poliser letar efter markörer. Handledsväskan var en tydlig markör. När Engström uppgav i förhöret den 10 mars att han hade en handledsväska som var förbluffande lik den som Yvonne beskrev den 2 mars (för samma förhörsledare) borde alla klockor ha ringt.

Det övergår mitt förstånd varför Yvonne fick se fotot av Engström i Expressen den 7 april (vid fotovisningen den 30 januari 1987). Det var inte samma rock. Hon borde ha fått se fotona av Engström i förhöret den 25 april.

Lars frågade om de hade "sett någon springa förbi". Han ropade inte "stoppa honom, ta fast honom" som i Yvonnes efterhandskonstruktion. Yvonne kunde inte värja sig mot massmedias beskrivning av förhöret den 2 mars. Som var i alla medier nästa dag. Självklart borde bättre förhör ha hållits med Yvonne och Ahmed (i hans fall med tolk).

Den självklara frågan är varför inga bättre förhör hölls med Yvonne efter den 10 mars. Ett sannolikt svar är att Holmér var rädd för kritik och bakslag i utredningen. Att flytta mannen som Yvonne såg till Tunnelgatan hade varit ett bakslag. Särskilt om man misstänkte PKK. Redan den 3 mars (dagen efter Yvonnes förhör) hade GT en artikel om PKK:s bokkafé på David Bagares gata 12.

Även fantombilden den 6 mars kunde utsättas för kritik om Yvonne inte såg GM på David Bagares gata. Den bilden byggde inte på en flykt till Snickarbacken via David Bagares gata och Regeringsgatan. Den byggde på en flykt till Snickarbacken via David Bagares gata och Smala gränd. Mannen som Susanne Törneman såg fortsatte norrut i Smala gränd. Inte söderut.

Du har ju två delar av din teori här, en insida och en utsida.

Först sker ett gigantiskt missförstånd där Nieminens iakttagelse hamnar 200 meter fel, ett mycket långt avstånd i tät innerstads-terräng och dessutom med en ordentlig höjdskillnad som bonus. Missförståndet involverar tiotalet personer och rättas inte under decennier, trots att det finns incitament (Nieminens signalement passar dåligt med C.P).

Därefter kommer en påbyggnad där en faktiskt springande man nu medges, precis där missförståndet senare placeras. Tar man Nieminen på orden så kan ju bara "rakt fram" åsyfta David Bagares gata, norrut på Johannesgatan hade ju svårligen kunnat beskrivas som "rakt fram" från Nieminen och Jeppssons position, det blir snarare rakt vänster. Och hon har ju inte promenerat på någon övrig gata, utan det finns bara två alternativ under den aktuella sträckan.

Utöver missförståndet i fas ett sker sen någon sorts mörkläggning i fas två av den verkliga mannen som faktiskt fanns där, men som inte är den som beskrivs i förhören på den platsen. Utan han beskrivs ingenstans, böt plats med Stig Engström 200 meter bort och försvann sen i etern, för evigt förlorad i historien.

Fullkomligt bisarrt.

Det är nog svårt att ens föreställa sig en längre omväg analytiskt.

Vi vet ju via Nieminen och Jeppssons möte att Nieminen redan i det skedet har sett en springande man, som måste befinna sig på antingen David Bagares gata eller Johannesgatan, högst troligtvis David bagares gata att döma av hennes formulering.

Antingen är det såklart den man som hon senare beskriver, eller så är det en spöklik figur som ersätts av Stig Engström på Tunnelgatan och sedan aldrig förs på tal igen. Den sista iakttagelsen av Palmes mördare, aldrig någonsin dokumenterad eller nämnd, trots att vittnet finns i utredningen.

Tänker på liknelsen om hovslag och zebror men det räcker inte till, det är som att börja uppfinna en ny naturlag när en kopp kaffe går i golvet.

Inte 200 meter. Cirka 150 meter. Fyra personer. Inte ett tiotal. Egentligen bara tre. Ahmed Zahir (som aldrig förhördes med tolk) uppgav i konfrontationsförhöret på våren 1986 (där man kan läsa hans egna ord) att den första han såg var Lars Jeppsson.

I EAE1089 (som gav upphov till fantombild 19) felplacerades en korvkiosk 400 meter. Även där var två vittnen inblandade. Två vittnen som båda talade flytande svenska. Till skillnad från Ahmed Zahir.

Även där gällde iakttagelsen en springande man och även där placerades mannen på helt fel gata (Adolf Fredriks Kyrkogata). 400 meter från den riktiga gatan. Felet upptäcktes först i november 1988. Korvkiosken var Kajas Kiosk på Rådmansgatan 84. Inte Ljubisa Najics korvkiosk vid Adolf Fredriks Kyrkogata.

Krinsp Jerker Söderblom ansåg att felet var så allvarligt att han tog upp det i Svea hovrätt 1989. Som ett exempel på bristerna i förhören i Holmérs utredning 1986. Söderblom var kritisk till förhören 1986 (se intervjun med Söderblom i TV-dokumentären "Satans mördare" 1995) och försökte att få resurser till bättre förhör 1987. Han höll själv förhör med flera försummade vittnen 1987.

"Mörkläggning" är din beskrivning. Holmér var nöjd med Yvonnes vittnesuppgifter som de var.

Yvonne skulle utan tvekan ha kallats till en konfrontation i december 1988 och vittnat i rättegångarna 1989 om inte Kvällspostens reporter hade visat foton av Christer Pettersson på kvällen den 14 december 1988. Samma dag som Pettersson anhölls.

Då hade advokaterna slagit klorna i henne. Bubblan hade spruckit. Tack Kvällsposten.

Ännu en journalistisk bragd som gjorde utredningen till en omåttlig framgång.

Wall-of-text med ovidkommande detaljer är för dig en retorisk teknik för att undvika kritiska frågor.

Varför lyfter inte Nieminen att det fanns en till man på David Bagares gata, vars signalement hon aldrig har fått lämna och som inte finns dokumenterat i hela utredningen? Hon kan ha lyft det till andra utredare, andra iterationer av PU efter att Holmér var ute ur bilden, valfri journalist eller omgivningen överlag.

Det vittnesmålet är sprängstoff inom MOP. Vad hade mannen för jacka? Såg hon ett ansikte?

Ovidkommande detaljer? Knappast.

Holmér hängde ut Yvonne med namn i boken 1988. Det gjorde henne besviken (berättade hon i intervjun i Horisont 2020). Yvonne lämnade Sverige 1990. Hon återvände 14 år senare.

Din tanke förutsätter att den alkoholpåverkade Yvonne kunde minnas varför hon svarade Lars som hon gjorde. Hon kunde inte ens minnas var de mötte Lars. Vid rekonstruktionen den 23 april uppgav Yvonne att de mötte Lars ett par steg nedanför den översta trappavsatsen (23 steg från trappkrönet). Lars och Ahmed var överens om att de möttes vid krönet (vilket Knattarna har försökt att dribbla bort till ingen nytta). Ahmed saknade tolk även vid rekonstruktionen. Yvonne kunde inte ens minnas att de stoppades av poliserna vid Luntmakargatan (vilket poliserna och Ahmed var överens om). Hon uppgav i radiointervjun 1988 att poliserna bara sprang förbi (vilket Knattarna också har försökt att dribbla bort till ingen nytta).

Yvonne var inte "fullständigt nykter" som Holmér felaktigt påstod i boken. Hon berättade i intervjun 1990 att hon drack sprit i Ahmeds lägenhet tidigare på kvällen. Ingen frågade i förhören hur nyktra de var.

Hon var så berusad att hon såg en springande man som inte fanns och pekade mot honom när Jeppsson frågade? Det är nog LSD du tänker på, inte ett par San Francisco

Inte riktigt. Hon mötte under några sekunder en man som frågade och glömde efteråt var hon mötte honom och varför hon svarade som hon gjorde. Hon mötte en minut senare fyra springande poliser och glömde efteråt var hon mötte dem och att de stoppade henne och frågade. De beordrade henne att lämna namn och nummer till en polis vid mordplatsen. Vilket hon gjorde (trots att hon glömde efteråt att de stoppade henne). Hennes sällskap Ahmed och poliserna var överens om att hon och Ahmed svarade poliserna att de bara hade mött mannen som frågade. Hon mötte en halv minut senare en springande man under några sekunder och trodde efteråt att det kan ha varit den mannen som den första mannen frågade om.

Det räcker med några glas Johnny Walker.