Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Betänk att Alf Lundin dög fint som vittne så sent som februari 1989 när han fick delta i en videokonfrontation med Christer Pettersson. Då han inte pekar ut honom kunde han snarare bli problematisk för åtalet, han har ju inte sett CP i det område han "borde" vara enligt teorin.

Alf Lundin var under kvällen klädd i en mörkblå täckjacka som slutade strax ovanför knäna och ser ut såhär: https://imgur.com/a/fkMdY1t.

Jag kommer inte argumentera för att han var definitivt var på plats, jag vet lika mycket eller lite om det som någon annan. Däremot borde helheten mana till eftertanke.

Det märkliga är att om han skulle vara Grandmannen, eller en av dem, så stämmer gärningsmannaprofilens dekonstruktion. Det är en socialt marginaliserad enstöring, som bor i området, ser Palme utanför biografen och söker upp honom vid filmens slut. Men med twisten att han inte har någonting med mordet att göra. Och om gärningsmannen inte är Grandmannen, var tusan kommer han ifrån? Hur kan han redan vara söder om dem? Allt leder in i obehagliga tankebanor som pekar mot någonting helt annat än den analys PU låst sig vid.

Med andra ord fanns det gott om incitament att diska av Alf Lundin och han själv tackade nog och tog emot då det började brännas, inte minst i media.

PU hade ökänt lågt i tak och alternativa tankegångar var inget man skulle ägna sig åt på arbetstid.

Som vittne inget att bry sig om. Möjligheterna att han är mördaren är en annan sak, som jag aldrig grävt i. Men alltid tyckt att de verkade skriva av honom oroande lätt, som att de aldrig egentligen misstänkte honom på riktigt.

Jag bedömer att hans uppgifter till granskningskommissionen 1995 är riktiga. Han visste inte mer än han berättade i tipsen till polisen. Det visar hans scenario. Slutet var ett tips som tipsaren senare medgav var falskt. Andra personer i scenariot visade sig ha alibi. Lingärdes "PM" 1992 var ett scenario. I ett privat brev till programledaren Olle Stenholm. Lingärde var inbjuden till Stenholms program. Som framgår i brevet.

Jag frågar mig om de var ett sätt att pressa han att dra tillbaka sin berättelse. I.e man skrämde helt enkelt skiten ur honom så han tog den "avfart" som fanns (att han hittat på allt). Han var på centimetern lika lång som Palme, kan nästan uteslutas bara kriminaltekniskt sett till skjutvinkeln med mera.

Ingemar Krusell gjorde en knepig kovändning, hans ursprungliga analys är bra. En liten grupp som planerar improviserat under filmen och som sen utför mordet "kallblodigt". Gruppen behöver inte vara en etablerad organisation eller ett nätverk utan bara en samling individer. Flera gärningsmän var tänkbara och uppgiften landade på den som befann sig i den syd-östra kvadraten.

Menar du att PU låst sig vid en ensamagerande GM?

En av de första sakerna Holmér sa var ju att mordet var proffsigt och han antydde att en konspiration måste ha legat bakom. Och ett av de första officiella spåren var ju uttryckligen en konspirationsteori (PKK).

Att PU kanske trodde att Grandmannen var GM var en sak. Men det berodde inte på någon fobi mot konspirationer.

Det finns inget ”förbjudet” med att tänka i konspirationsbanor. Det har PU gjort många gånger.

Så jag förstår inte riktigt vad du menar med ”obehagliga tankebanor”.

Jag åsyftar då aktuella PU under Hans Ölvebro där gärningsmannaprofilen och misstankarna mot CP styrde arbetet under drygt ett decennium. Man gjorde ett par andra saker också, exempelvis Sydafrika, men det har någonting väldigt håglöst över sig överlag.

Polisen har en kultur av lågt i tak som det är, inom PU var det närmast kryp-höjd att döma av diverse källor. Man ska heller inte underskatta den gallring som sker redan före arbetsgruppen är på plats, de som ville arbeta explorativt söker ju sig inte till en tjänst där Hans Ölvebro och Anders Helin blir ens chefer.

PU har utrett tänkbara konspirationer men inte de kretsar med substans, delvis för att det inte går juridiskt.

Ja, gärningsmannaprofilen blev viktig. Och det var just på grund av den som Lundin upphöjdes till GMP-objekt. Då är det väl inte konstigt att man håller förnyade förhör och börjar pressa honom mer.

Det känns som en betydligt mer jordnära och naturlig förklaring än att PU plötsligt ville ”få bort” något.

Alf Lundin blev ju inte ett problem för åklagarsidan över huvud taget i rättegångarna mot CP. Så varför skulle han plötsligt betraktas som det senare. Han var en icke-faktor under rättegångarna (som antydde en efterföljande GM från Grand) och hade sannolikt fortsatt vara en icke-faktor.

Det enda som ändrade på det var att han plötsligt singlades ut som ett GMP-objekt efter Gärningsmannaprofilens tillkomst. Därav höll man nya förhör med honom. Helt logiskt.

I referatet av mordnattens förhör med taxiföraren Anders Delsborn står att Delsborn såg "ett par och en man stå och samtala med varandra". Nästa dag dementerade han den uppgiften. I både Dagens Eko och Aktuellt. Delsborn förklarade att han inte visste om de samtalade med varandra. I nästa förhör den 14 mars finns inga spår av ett samtal. I rättegångarna 1989 förklarade Delsborn på nytt att han inte visste om de samtalade med varandra. Den enda rimliga slutsatsen är att journalisterna på mordplatsen och förhörsledaren i mordnattens förhör missförstod Delsborn och att "de kanske samtalade med varandra" blev "de samtalade med varandra". Vissa gjorde detta till ett samtal. Galet är bara förnamnet.

Ännu värre är det med myten att GM gick paret Palme till mötes. Inge Mårelius har aldrig sagt GM gick paret Palme till mötes. Istället gör man en räkneoperation(!) på Inges uppgifter i tingsrätten och hovrätten 1989. Inge sa i tingsrätten att paret Palme var "i jämnhöjd" med GM när Inge fick syn på paret. Inge sa i hovrätten att paret Palme var "10 meter kanske, 15 meter" från Tunnelgatan när Inge fick syn på paret. Vissa drar slutsatsen att GM var "10 meter kanske, 15 meter" från Tunnelgatan när Inge fick syn på paret. Alltså mellan Dekorimas ingång och den södra reklampelaren. Alltså 5 - 10 meter norr om den plats där Inge såg GM vänta (strax söder om Dekorimas ingång). Alltså gick han paret till mötes. Galet är bara förnamnet.

Ett missförstånd jag skulle vilja addera till listan är hur förbrukningsagenter används i MOP-litteraturen. Exempel är att Jallai placerar Stig Engström i en Stay Behind-operation, Jan Stocklassa pekar ut Alf Enerström och "Jakob Thedelin" på uppdrag av Sydafrika, Anders Leopold CIA och chilenska DINA via VG med mera. Idén är att man rekryterar lokala extremister så att det blir vattentäta skott mot uppdragsgivaren i bakgrunden, om eller när de åker fast.

Förbrukningsagenter förekommer men ingen U-tjänst skulle någonsin använda sig av dessa individer. Det blir det sämsta av två världar, uppmärksamhetsdragande attention-whores och sen inget våldskapital eller erfarenhet. Sanktionerade attentat på nivån att mörda en statschef har otroligt höga krav på end state achievement, d.v.s att man måste säkerställa så långt det går att man kommer lyckas. Annars blir det som att göra ett schack-drag och inte veta om man använder en löpare eller bonde om liknelsen fungerar. Du måste veta vilken pjäs du har, minst en löpare, helst ett torn.

En "bra" förbrukningsagent har ett våldskapital, exempelvis resursstarka kriminella och legosoldater samt förmågan att hålla klaffen av olika skäl där ett av de främsta är personligheten. Begreppet den "grå mannen" kan nämnas i sammanhanget, personen man inte kommer ihåg efter man har lämnat rummet. Så långt ifrån VG och Stig Engström man kan komma. Faktum är att en i litteraturen utpekad (nämnd ovan) deltar i MOP-debatten själv på Facebook med egna teorier, mindre lämpligt om man var på plats själv...

@Utredaren, du får hoppa in om du har reflektioner att lägga till.

Faktum är att du har rätt.

Faktum är att Lisbeth Palme säger i Stockholms tingsrätt 1989 att Lars Jeppsson stod kvar vid Luntmakargatan "två tre minuter" efter skotten.

Lars lärde sig i Aftonbladet fyra dagar efter mordet (innan Lars hade träffat en kriminalpolis) att han sprang som en oljad blixt.

"Lars satte full fart efter."

Du gillar att bara anta saker. Hitta på