Fel i tingsrätten i Borås 114 rättegångar kan behöva göras om

Det som är lagmannens fel/misskötsamhet här är ju att han genomfört rekryteringen och anställningsförfarandet på ett felaktigt sätt.
Det är alltså det som saken skall handla om. Att 114 mål kan behöva tas om är ju inget fel från lagmannens sida, eftersom detta endast är en följd av misstaget han gjorde. Det påverkas ju dessutom av helt andra faktorer som hur lång tid det tog innan det uppdagades och hur många mål den aktuella domaren hunnit döma i.

Det Statens Ansvarsnämnd skulle ha att pröva i frågan om avsked är ju sådant som om lagmannen inte har fullgjort sina arbetsuppgifter, gjort sig skyldig till sådan allvarlig misskötsamhet eller allvarligt åsidosättandet sina arbetsuppgifter; på ett sådant sätt att han skulle vara uppenbart olämplig att inneha anställningen som lagman. Enskilda misstag/tjänstefel brukar sällan anses nå upp till dessa rekvisit. Man kan också tänka sig att administrativa misstag i rekryteringsprocesser kan ske av myndighetschefer och lagmän titt som tätt, utan att det skall behöva leda till avsked. Att man här har haft "oturen" att ett sådant administrativt misstag inneburit att den anställde inte varit behörig/lagfaren, och att rättegångarna/domarna därmed kan bli ogiltigförklarade, är ju en väldigt ovanlig konsekvens av ett anställningsförfarande. Visst skulle man (med din synvinkel) kunna påstå att misstaget han gjort gör honom olämplig som just chef/lagman, eftersom att en chef typiskt sätt har ansvar vid rekryteringar och skall ha den koll som behövs. Men bedömningen skall ju göra i en vidare bemärkelse, vilket är om han är olämplig som domare...och i domaruppdraget som sådant ingår ju inte ansvar för rekrytering osv.

Det skall också tilläggas att oavsett man pratar varning, löneavdrag eller avsked så behöver man ha mer insyn i fallet för att kunna avgöra den frågan. Detta eftersom det kan finnas försvårande/förmildrande omständigheter. Sådana omständigheter kan ju handla om huruvida lagmannen inte vetat om regelverket, eller bara inte kontrollerat vilken erfarenhet/meritering den anställde hade. En annan viktig omständig kopplat till detta kan ju vara om det funnits uppgifter i detta som gjort att lagmannen genuint trodde att den anställde hade rätt kompetens, eller om lagmannen blivit upplärd på ett felaktigt sätt eller trott att det var någon annans ansvar att göra denna kontroll. En annan viktig omständighet kan vara hur detta uppdagats. Om det varit lagmannen som själv upptäckt misstaget och sedan "krupit till korset" eller om det varit någon annan som upptäckt detta och slagit larm. Men givetvis också förekomsten av om han tidigare fått kritik/represalier från t ex JO, JK eller SAN. Kort och gott, man behöver veta mer!

Ja, jag köper det du säger till försvar av lagmannen men jag är av en annan uppfattning så vi har helt enkelt olika uppfattningar om avskedande eller ej. Som lagman/chef skall (inte bör) han ha järnkoll på reglerna och det har han uppenbarligen inte haft. Konsekvensen av det är att 114 fall inte har dömts korrekt, vilket du tidigare påpekat avseende behörighet, och för mig är det glasklart tack och hejdå till lagmannen.

Den fd åklagaren som dömt utan klagomål tycks heller inte ha kunskap om reglerna och att både lagmannen och en meriterad åklagare saknar kunskap om gällande regler för behörigheten att döma är anmärkningsvärt. För mig snarare så att vi har ett problem med tjänstgörande personal som vi löser på detta sätt, inte enligt reglerna men bättre att göra någonting än ingenting - tyckte de båda. Fel av mig, regler är till för att följas.

Om vi går till pudelns kärna; varför det är/skall vara svårt att avskeda en domare så handlar ju det om att en domare inte ska kunna påverkas av politiker eller allmänheten/samhället i sina domslut. Detta innefattar att en domare inte skall kunna ha "hot om sin anställning" över sig när den fattar beslut. Detta handlar alltså om den allmänna demokratin och rättssäkerheten i samhället (och alltså inte om den enskilde domarens rättssäkerhet i att få behålla jobbet i största allmänhet). Betänk då ett system där en domare/lagman skulle kunna bli avskedad p.g.a ett administrativt fel. Skulle man då ha politiker eller en stat/samhälle som tyckte illa om en specifik domare/lagman, p.g.a att vederbörande inte dömer, eller agerar i sin yrkesutövning "som dessa vill". Man skulle då helt utan problem kunna leta efter enskilda administrativa misstag som denna domaren gjort; för att sedan kunna få honom avsatt. Hur tänker du kring en sådan ordning? Livsfarlig säger jag!

Beträffande åklagaren/rådmannen så skall ingen skugga falla över honom. Dessa anställningsregler är ju någonting som kommer från Domstolsverket och Domarnämnden. Den här personen har ju innan arbetat på en helt annan myndighet (Åklagarmyndigheten) och kan rimligen inte ha några större krav på sig att kunna detta regelverk. Om han dessutom anställts så kan han ju på goda grunder anta att lagmannen gjort den kontroll, och haft den kontakt med Domarnämnden, som krävs. För att förtydliga så är det SJÄLVKLART att åklagaren/rådmannen ifråga vetat "vad en lagfaren och behörig domare är för någonting", "att man behöver vara lagfaren och behörig för att få döma" osv. Att han sedan inte kunnat Domstolsverkets och Domarnämndens regler för när en domare är att anses som behörig är ju en helt annan sak.

Första stycket, ja - jag håller med dig men inte i ordets rätta bemärkelse som livsfarligt men mycket olämpligt. Vi är ense om detta. Däremot så är det för mig självklart att ett fall som detta sticker ut så mycket att han skall sparkas. Samma med domare som är berusade i rättegång även om det hänt utan avsked enligt dig. Konsekvensen av att lagmän utser domare som inte uppfyller kraven för att ha behörigheten att döma är för mig så allvarligt att de bör sparkas eftersom de SKALL kunna reglerna. Om vi släpper igenom detta fall utan avsked så blir de knepigt när någon annan lagman utser en domare som inte har 20 års erfarenhet som fd åklagare utan klagomål utan långt sämre - var lägger vi gränsen då?

Andra stycket, tycker fortfarande att det är anmärkningsvärt att BÅDE lagmannen och en fd åklagare med 20 år i yrket bommat kraven för jobbet. Det fetade tycker jag snarare talar för att även du borde se lagmannen som olämplig i likhet med mig. Så olämplig att han skall avskedas.

Praxis talar eventuellt för att du får rätt i detta fall, ungefär som utvisningsfallet vi diskuterade i vintras, men av och till så säger granskande instanser ifrån och det rejält och jag hoppas man gör det i detta fall och skärper till kraven på att uppföra sig. Du kan väl inte tycka att en domare som är berusad under rättegång så att rättegången måste tas om skall få fortsätta vara domare?

"Om vi släpper igenom detta fall utan avsked så blir de knepigt när någon annan lagman utser en domare som inte har 20 års erfarenhet som fd åklagare utan klagomål utan långt sämre" - Fast då har två helt olika situationer. För först och främst är det relativt vanligt att åklagare sadlar om till domare. Sedan så skulle ju den här åklagaren/rådmannen fått anställning på tingsrätten alla dagar i veckan - även om rekryteringen gått genom Domarnämnden som reglerna förespråkar när det rör en jurist som inte dömt i hovrätt i minst 6 månader. Så "Borås-fallet" och "fallet med en rekrytering av en klart sämre och mer oerfaren person" är två helt olika case.

"var lägger vi gränsen då?" - Vart man drar gränser beror på: 1.) vad man gjort. 2.) omständigheterna i det enskilda fallet. Jag har nämnt exempel på detta i sista stycket. Läs: (FB) Fel i tingsrätten i Borås 114 rättegångar kan behöva göras om

"Andra stycket, tycker fortfarande att det är anmärkningsvärt att en fd åklagare med 20 år i yrket bommat kraven för jobbet" - Detta blir en spekulativ diskussion efter tycke och smak. Men ser man till 4 kap. 1§ Rättegångsbalken så är det enda man kan läsa sig till: "Lagfaren domare skall vara svensk medborgare och hava avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Ej må den utöva domarämbete, som är i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Om kunskapsprov och villkor i övrigt för utövande av domarämbete förordnar regeringen"

I lagen om utnämning av ordinarie domare 2-3§ framgår endast:
"Ärenden om utnämning av ordinarie domare ska beredas i en statlig nämnd (Domarnämnden)"

"Nämnden ska lämna förslag till regeringen i ärenden om utnämning av ordinarie domare. Nämnden ska även bedriva ett aktivt och långsiktigt arbete för att främja rekryteringen av ordinarie domare. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7§ Regeringsformen meddela föreskrifter om andra uppgifter för nämnden".

....det som står angivet i lagen är ju inte helt uttömmande. Framförallt inte i ljuset av att det alltså finns undantag, vid tillfälliga rådmansanställningar, där aktuell tingsrätt/lagman kan genomföra rekryteringen själv utan Domarnämnden. Sedan hur många åklagare som är inlästa på lagen om utnämning av ordinarie domare vet jag inte, men jag gissar på väldigt få. Än färre tror jag läser Domstolsverkets och Domarnämndens föreskrifter. Vad tror du?

"Det fetade tycker jag snarare talar för att även du borde se lagmannen som olämplig i likhet med mig. Så olämplig att han skall avskedas" - Jag anser inte att påståendet "Om han dessutom anställts så kan han ju på goda grunder anta att lagmannen gjort den kontroll, och haft den kontakt med Domarnämnden, som krävs" nödvändigtvis talar för att lagmannen varit så uppenbart olämplig att han skall avskedas.

"...men av och till så säger granskande instanser ifrån och det rejält och jag hoppas man gör det i detta fall och skärper till kraven på att uppföra sig" - Fast här är ju utrymmet "att säga ifrån" och "skärpa kraven" oerhört små med tanke på det starka grundlagsskydd och praxis som finns. Visst kan man tycka att skarpa krav att uppföra sig skall finnas. Men det får ju inte äventyra demokratin och rättssäkerheten, vilket jag tidigare vari inne på.

"Du kan väl inte tycka att en domare som är berusad under rättegång så att rättegången måste tas om skall få fortsätta vara domare?" - Nej, det tycker jag inte - och har heller aldrig påstått motsatsen. Den enda räddningen i sådant fall hade väl varit det faktum att det rör sig om ett missbruk, och alltså en sjukdom, vilket gör att arbetsgivaren har ett oerhört stort ansvar när det gäller sådant. Vilket jag också tror är där skon klämt i aktuellt fall. Men utifrån det aktuella fallet så tycker jag personligen inte längre att det kan finnas någon nåd. Detta givet att incidenter skett två gånger (dömd för rattfylleri + berusad vid rättegång) och att den sistnämnda incidenten skedde under dömande verksamhet - och dessutom av en lagman/chef.

Först och främst är det relativt vanligt att åklagare sadlar om till domare - De allra flesta ordinarie domare har gått den särskilda domarutbildningen men det är inget formellt krav för att bli ordinarie domare varför även exempelvis åklagare kan söka det. Ok för att det är två helt olika "case" men en åklagare som vill bli domare och där det inte är klart att han skulle ha blivit det alla dagar i veckan, även om det gått igenom domarnämnden, men där en lagman kör igenom det som i detta fall så har vi problem. Regler är till för att följas.

Sedan hur många åklagare som är inlästa på lagen om utnämning av ordinarie domare vet jag inte, men jag gissar på väldigt få. Än färre tror jag läser Domstolsverkets och Domarnämndens föreskrifter. Vad tror du? - Jag tror att åklagare, advokater och domare har en väldigt god kunskap om vad som krävs i respektive yrke och det börjar redan under juristutbildningen med kraven för notarietjänstgöring. Därefter följer det med i hela yrkeskarriären, en duktig åklagare vet vad som krävs för att bli domare och om åklagaren i detta fall är så bra som du ger sken av så skulle han ha kännedom om att han formellt inte uppfyllt vad som krävts. Om åklagaren inte är så duktig så tror jag att han gått på att om lagmannen gett ok så är det ok vilket du tidigare skrivit om.

Visst kan man tycka att skarpa krav att uppföra sig skall finnas. Men det får ju inte äventyra demokratin och rättssäkerheten, vilket jag tidigare vari inne på. - Om lagmannen följt det regelverk som han skall följa så äventyras varken demokratin eller rättssäkerheten utan snarare så stärks båda två.

Men utifrån det aktuella fallet så tycker jag personligen inte längre att det kan finnas någon nåd. - Här är vi helt ense trots att det alltså inte fanns grund för avsked. Majoriteten av svenska folket är sannolikt av samma uppfattning som du och jag har.

Visst stämmer det att de allra flesta ordinarie domare gått domarbanan. Men senaste statistiken jag såg från Domstolsverket visar att ungefär 15-20% gått den alternativa vägen (från t ex åklagar- eller advokatyrket)

Som sagt diskussionen kring vad en åklagare "borde veta" i ämnet domarrekrytering blir endast spekulativt. Att man ev. varit påläst under notarietjänstgöring säger ju kanske inte så mycket om hur påläst man är efter 20 år i åklagaryrket. Jag menar han gjorde ju troligen sin notarietjänstgöring kring millenieskiftet. Som jag också sagt så finns det undantagsregler som säger att lagmannen/tingsrätten får rekrytera på egen hand vid tillfälliga rådmansanställningar - så det finns ju dessutom olika regelverk i detta. Men jag tror vi kan lämna denna frågan, för det är ju som sagt spekulativt. Jag kan också konstatera att den aktuella lagmannen öppet tagit på sig hela skulden och sagt att misstaget helt och hållet ligger på honom själv.

Det jag menar med att det inte får äventyra demokratin och rättssäkerheten är det jag tidigare varit inne på om att man inte skall kunna avsätta domare på godtyckliga, populistiska eller systemhotande grunder. Då är det bättre att ha ett system där man hellre friar än fäller domarna från avsked. Jag har också en fråga till dig på detta ämnet: Givet att lagmannens fel endast varit att han genomfört rekryteringen och anställningsförfarandet på ett felaktigt sätt (och att förekomsten av att 114 mål kan behövas tas om, endast är en följd av hans misstag) tror du då att gemene man anser hans misstag som så grovt och allvarligt att det skulle vara förtroendeskadligt att ha kvar honom som lagman/domare? Jag tror att gemene man har större benägenhet att dra öronen åt sig när det gäller domare som t ex begår/döms för brott eller beter sig klandervärt på annat sätt...

Har ingen undersökt om hen gjort ett bra jobb eller inte?
Byråkratiska snubbel i all ära, men om ett bra jobb gjorts, borde man kunna justera behörigheten retroaktivt tycker jag.
Så sparar man lite skattepengar också.