Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Carl Jung blev ställd frågan i en intervju: tror du på gud?
Han svarade: jag tror inte, jag vet.
Även psykologer kan tro.
Jung förtydligade senare att med att "veta" menade han inte att han hade vetenskapliga bevis för en gud. Han menade att han genom sitt eget liv, sina drömmar och sina patienters psyken hade haft direkta, påtagliga upplevelser av en övermäktig, inre kraft – det han kallade det numinösa (det heliga eller gudomliga). För honom var Gud en psykologisk realitet som man upplever, snarare än en åsikt man tror. Han var definitivt ite kristen eller gudstroende som du.
Jung lanserade teorin om det kollektiva omedvetna – ett djupt skikt i vårt psyke som delas av alla människor och rymmer universella symboler och mönster, så kallade arketyper. Han betraktade "Gud" som en sådan arketyp (Gudsavbilden eller The God-image).
Carl Jung visade ett djupt intresse för Advaita Vedanta, den uråldriga hinduiska filosofin om icke-dualitet, non-duality, (som jag själv anammar). Han såg slående likheter mellan Advaitas syn på medvetandet och sina egna teorier om det omedvetna och individuationen – processen att bli en hel människa.
Sammanfattningsvis kan man säga att Jung inte var religiös i bemärkelsen att han följde en religion, men han var i allra högsta grad en andlig sökare och mystiker som ansåg att religion var helt nödvändig för att förstå det mänskliga psyket.