Citat:
Ursprungligen postat av
Falukorvkuk
Hur känns det egentligen att bli äldre och hur tänker ni kring det?
Jag själv börjar långsamt bli äldre och äldre... Tycker åren går ganska fort ändå, var inte länge sedan det var valet 2014, brexit och Trump som blev president... Kan inte fatta att det var 3 år sedan valet 2014, jävlar vad tiden går fort, kommer ihåg valet 2014 som att det vore igår.
Men hur tänker ni kring att bli äldre? Jag försöker verkligen förverkliga allting jag vill just nu och slösar inte längre tid på onödiga saker som inte är produktiva... Jag känner verkligen efter varje år som går hur jag blir äldre och äldre... Och det blir nog inte bättre med åren när jag ska försöka få tjejer/kvinnor, det är en myt, en annan sak ifall man har ett hög status yrke.
Skjuter ni fram saker som ni vill göra hela tiden eller försöker ni verkligen hela tiden med att försöka nå dit ni vill nå? Eller har ni gett upp?
Kollar ni tillbaka i tiden mycket och känner hur gammal ni är?
Jag kommer nog aldrig ge upp med att försöka nå mina drömmar, oavsett om man är 30-40 år och vill studera 5 år på universitet... Studier & jobb är prio #1, resor #2 och barn #3.
Också, hur prioriterar ni era mål? Vad är viktigast att uppnå?
Det känns bra eftersom jag har pengar nog att göra exakt vad jag vill och jag njuter av att se folk jag inte tycker om sakta men säkert tappa greppet och sjunka ner i djupet eller dö. Man ser deras bana och tänker att sådär ska jag inte sluta mina dagar.
Det viktigaste är att leva och nå sina egna mål, inte de mål som andra satt upp för dig.
Ju mer pengar som flyter in i mitt liv, desto mindre värt blir att vara känd eller att ha många vänner. Jag går kurser och reser. Folk kommer in i mitt liv pga detta och försvinner och jag har lärt mig att det är så jag håller mig ung.
Ett tag försökte jag hålla mig ung genom att knulla tonårsbrudar, det fick mig i slutändan bara att känna mig uttråkad och gammal.
Familj och barn har en tid i livet men de växer upp och gör sina egna saker vilket är som det ska. Jag föraktar människor som försöker leva vidare genom sina barn.
Det enda som finns kvar är att upptäcka nya saker och platser och lära sig. Det är det enda som hjälper mot livsleda.
Att se tillbaka är att se någon annan leva sitt liv, jag är inte den personen mer, kommer aldrig vara. Jag är någon annan idag, på väg att bli någon annan än den jag är idag.
Jag bryr mig inte om det förflutna helt enkelt.
Jag är uråldrig ondska.