Hur känns det egentligen att bli äldre och hur tänker ni kring det?

Hur känns det egentligen att bli äldre och hur tänker ni kring det?

Jag själv börjar långsamt bli äldre och äldre... Tycker åren går ganska fort ändå, var inte länge sedan det var valet 2014, brexit och Trump som blev president... Kan inte fatta att det var 3 år sedan valet 2014, jävlar vad tiden går fort, kommer ihåg valet 2014 som att det vore igår.

Men hur tänker ni kring att bli äldre? Jag försöker verkligen förverkliga allting jag vill just nu och slösar inte längre tid på onödiga saker som inte är produktiva... Jag känner verkligen efter varje år som går hur jag blir äldre och äldre... Och det blir nog inte bättre med åren när jag ska försöka få tjejer/kvinnor, det är en myt, en annan sak ifall man har ett hög status yrke.

Skjuter ni fram saker som ni vill göra hela tiden eller försöker ni verkligen hela tiden med att försöka nå dit ni vill nå? Eller har ni gett upp?

Kollar ni tillbaka i tiden mycket och känner hur gammal ni är?

Jag kommer nog aldrig ge upp med att försöka nå mina drömmar, oavsett om man är 30-40 år och vill studera 5 år på universitet... Studier & jobb är prio #1, resor #2 och barn #3.

Också, hur prioriterar ni era mål? Vad är viktigast att uppnå?

Eftersom det inte är något man kan göra något åt så försöker jag att inte fundera så mycket på det.

Trump har inte varit president speciellt länge. Känns valet 2014 som om det var igår behöver du fylla din tid med fler upplevelser. Känns som det är 10 år sedan 2014.

Res, gör nya saker, skaffa nya intressen, tag andra vägar till och hem från skolan/arbete, besök andra städer, om möjligt flytta runt.

Jag skulle få ångest om 3 år kändes som det var igår. Då skulle jag vara rädd för att bli gammal och bara inse att livet passerat förbi.

Du kanske inte är så gammal? Ju äldre man blir desto kortare känns ju åren.

Skönt. Livet har inte varit speciellt bra för mig. Jag har levt mer än hälften av det och det ska bli skönt när det äntligen tar slut.

T.s vad är du ute efter? Självklart så känns 2001 9/11 som ett tag sedan men jag levde 39år FÖRE denna händelse.
Skulle jag få 5år på kåken så skulle det kännas som 5år och nåt som man klarar lätt.

Hade jag fått 5år på kåken när man var 18år så hade man blivit helt förkrossad.
En bra breskrivning. Jag har aldrit suttit men ett bra exempel.

Som sagt, ju äldre man blir desto kortare känns åren. Det är nog det enda som jag kan säga att jag "känner" när det gäller att bli äldre.

Du har inte barn va, tro fan att tiden går , jag skiter i media nu för media vill att man sitter o kollar hela tiden med deras clickbait o shit . Nä idag var jag och fiska med min snorrunge gissa vad fan hon sa kan jag låna mobilen ,hahaha .Vid stod i ösregn sen tyckte hon det var kul
jo som haripa sa sitt innan du skaffar barn jag satt innan, men jag lovar det är kul på svenska fängelsen,
klasikern mulle mm

Ditt inlägg har du skrivit på fyllan men jag förstår vad du menar, Självklart så är aldrig tid innanför murarna nåt roligt och det var inte det jag menade eller sade.

Men 5år när man passerat 50 känns inte att man måste hänga sig i cellen för livet är inte över. Bättre än så kan jag inte beskriva. 5år för mig känns nyss.

Man undrar ju lite förstrött hur gammal du är. Jag gissar att du antingen är en Fjortis-plussare, eller en Tonårs-plussare. Nu har du plötsligt upptäckt poängen med ditt liv - nämligen att bli en mogen självständig människa - ett subjekt ("börjar långsamt bli äldre…"! som du säger), och att detta ligger framför dig som ett hotande, okänt, svart åskmoln.

Jag tror att jag har hunnit lite längre än dig. Även om åren runt slutet av tonårstiden var jobbiga, så blåste denna tid snabbt förbi. Sedan har det bara blivit roligare och roligare. Det finns inget Quick-fix, det är bara att låta åren gå och putsa på de delar av ditt liv som du tycker mest om, du nämner t ex plugga och resa, och efterhand kommer du att upptäcka andra delar av tillvaron som är värda att satsa på.

Jag vet folk som blivit mördade GM har fått 18år som kommer ut före dom är 40år DET känns kort tid.
Jag borde nog börjat med detta 18år för ett mord och komma ut före 40år det känns väldigt kort.

Herre guud jag var 40år för 14år sedan och så mycket jag har gjort sen dess. Men min vän ligger under jorden.

Hur det känns? Som en del av livet.

Mina tankar? Inga alls egentligen. En oundviklig livsprocess.