Hur känns det egentligen att bli äldre och hur tänker ni kring det?

Tittade på en bild från 2014 tidigare idag och jag sa till en polare att det känns som tio år sedan (och hon sa det känns som igår). Men det handlar väl om vad som har hänt under tiden. Jag var bara 35 år då och tyckte det känns som att jag nyss hade gått ut gymnasiet. Jag partajade ganska mycket. Efter det har jag inte gjort mycket mer än jobbat och sovit och det gör väl att tiden går saktare.

Jag kör definitivt hårdare. Men jag vet inte om det är för att jag måste köra hårdare eftersom jag är så gammal.

Jag är i 50-årsåldern nu. Jag saknar hur det kunde vara för 30 år sedan. Man var runt 20 år och brudarna var runt 20 år och nyfikna och glada. Man springer aldrig på kvinnor i 50-årsåldern längre som är glada. Det där är skittråkigt.

Inget att sticka under stol med att det finns jobbiga sidor med att bli äldre men också bra sidor. Jobbigast är helt klart åldersdiskrimineringen. Den är grym och finns överallt och slår till rejält vid + 45 typ..

Vår korta stund i livet går sjukt snabbt, dessutom snabbare och snabbare.
Tänk på det och se till att använda en
”to do” lista för 5 år framåt som ni uppdaterar löpande

Instämmer men hur rolig är en själv idag jämfört med för 25-30 års sen.
Då gjorde en knäppa spontana sjuka saker som ”ofta” gick åt helsike, idag har en ju analyserat alla tänkbara utfall innan en gör något öht.. om en ens orkar göra något haha

Obehagligt.

Kommer man bli gammal och kantstött med rullator och sjukdomar?
Kommer man vara ganska så frisk långt upp i åren?

Men vetskapen om att det kommer skita sig är smått obehaglig. Man kommer inte bara somna en natt som frisk 90 åring och inte vakna. Man kommer bli sjuk i något och med all sannolikhet i flera olika.

Dethär är det ultimata svaret faktiskt.
Men man kan bättra sig rejält mot de nära o kära så att de minns mig som en kär vän.
Jag är närmare 80 än 70, och krämporna gör sig påminda, så ett gott råd till alla , BLI INTE GAMLA!

Får man bara vara frisk så är det väl bara att åka med. Men en stor skillnad för de allra flesta blir väl tyvärr att de inte får göka något snyggt längre utan att betala för det. Och får man inte vara frisk så får man se till att man hittar någon smidig läkare som inte tvekar att skriva ut preparat så man kan hålla sig halvmysig om dagarna.

Viktigaste är hur man känner sig.

Vissa blir gamla redan vid ,30
beter sig som sura gubbar och allt är skit.


En sån person vill man inte va

Kul med gamla trådar. Om inte annat, så visar de hur fort tiden går.

Jag tycker att många är nojiga för att uppfattas som gamla. Men allvarligt, hur kul vore det att fastna i ett evigt liv som 25-åring? Det påminner mig om en kompis som besökte ett disco han brukade gå på förr och blev häpen. Där satt samma uttråkade kvinnor som var där för flera år sedan. Och de var fortfarande lika uttråkade och sura, fast med mer rynkor nu!

Nej, att åldras är kul. Du får erfarenhet. När alla som pratar om saker de vill göra konstaterar du att du gjort det mesta flera gånger redan!

En del drömmer om att köra V-8 på route 66 i USA, det gjorde du på 80-talet! Några andra drömmar att tjäna ihop den första miljonen, det gjorde du redan på 90-talet!

Kort sagt, med ålderns rätt har du förmodligen gjort det mesta. Din ”bucket list” är kort. Frågan nu är snarare att avsluta allt på ett snyggt sätt. Många äldre i 90-åldern brukar säga att det börjar bli ensamt. De flesta vänner är redan borta. Men vad skall man själv göra? Att åka cab mot solnedgången i något behagligt land kanske…

Känns som livet rinner ifrån en

Än så länge så känns det bra. Vi får väl se hur det känns när man fyller 45
Jag är lite skraj, måste jag erkänna.

Kvinnor brukar bli vackrare med åren så det är nog ingen fara.