Misslyckat självmordsförsök och nu kan jag inte sluta tänka på det

Tack. Men finns ändå saker du kan göra först. Även om du inte har energi. Ta tåget till Danmark. Ta tåget till Tyskland. Kanske kommer energin på vägen via nya intryck och nya signaler i hjärnan. Finns mkt du skulle kunna göra om du tänker allt är over redan. Och på vägen dit kanske du får en gnutta livsglädje tillbaka.

Jag menar, desperation har ingen nöd och att vara totalt suicidal är ungefär sak samma som desperation. Då kan man lika bra kasta sig på vad som helst. Kanske har du absolut 0kr. Men då får du väl åka utan biljett. Vad ska de göra, skicka faktura? Som om det spelar roll liksom.

Men jag ska inte sitta här o säga vad du ska göra. Men tänk på saken, det finns mkt du Kan göra, när inget spelar någon roll.Spela ut spelet tills du når antingen high score Eller game over.
Min poäng är, dinns mer att göra än att bara ta livet av sig. Det lär hända ändå tillslut men varför ha bråttom.
O du skrev de va svårt att fixa droger det är inte så svårt i Köpenhamn du hittar rätt lätt fram till drogerna där o du behöver ofta inre gå mkt långt ifrån stationen. Men, har du inga pengar blir det klart svårt...

Svar: ja du kan om du får hjälp.
Jag har varit djupt deprimerad och suicidal i många år, planerat självmord och agerat.
Hamnat på IVA och varit inneliggande.
I den skiten så förstod jag aldrig varför min psykiater och min partner var så oroliga och djupt engagerade i mig. För jag hade ingen sjukdomsinsikt.
Nu, sedan ca 9 månader tillbaka, känner jag att jag mär okej. Bra emellanåt. Finns inga tankar kring att dö. Och det är min partner, psykolog och psykiaters förtjänst.
När vi liksom nådde kärnan i vad som orsakade allt.
Så: har du någon bra kontakt inom psykiatrin? Vet du vad som är grunden till att du mår som du mår? Har du varit med om något trauma? Har du någon diagnos? (T.ex bipolär, NPF, PTSD) vad är det som är negativt som snurrar i ditt huvud? Har du bra människor omkring dig?
När du vaknade upp ur respiratorn: vad fick du för stöd då?
Jag minns när jag vaknade upp på IVA. Det enda som hände var att läkaren från psykavdelningen kom upp och så "hej där är du, du kan gå hem nu". Kändes konstigt. Vet inte om det var för att det inte fanns resurser eller saknades förståelse eller för att han la allt i knät på min behandlande psykiater. Men hur bemöttes du?

Hej!

Jag har gjort något liknande, det slutade i mitt fall med poliseskort in på psykakuten där jag fick ganska bra hjälp faktiskt och livet tog en vändning mot mer ljusa tider. Vad har du fått för vård? Är du inlagd nu, eller är du hemma?

Kämpa på!

Som några andra svarat vill jag också trycka på att... Snacka om bevis att det är inte dags än? Du har fortfarande en väldigt speciell anledning att vara kvar, du vet inte vad än bara.

Alla slåss mot olika starka demoner men din är bevisligen stark och envise, kom ihåg att den idiothoran förlorade denna gång så be han gärna dra åt helvete.

Ibland kan situationer som denna verklighet ge en snöbollseffekt åt exakt andra hållet... Jag håller tummarna!

Innan du gjorde ett suicidförsök:

•Hade du fyllt på din kropp med tillräcklig energi?

•Sovit lagom?

•Vad hade du för tankar du tänkte på?

• Hur bor du?

• Vad har du för människor i din åsyn?

• Vad har du för fysiska skador?

• Vad har du för trauman du vet om att du varit med om?

• Och vilka trauman kan du tänka dig att du varit med om innan du började minnas livet runt 3 - 5 års ålder?

• Kedjeröker du?

• Har du ett högt intag av koffein?

• Äter du någon form av psykofarmaka?
Att äta psykofarmaka innebär ju att kunna få biverkningar som ökad oro, ökad ångest, förvirring, minskad aptit=svaghet, självmordstankar, vanföreställningar, psykoser, delirium.

• Har du någon omedveten förebild som var eller är självmordsbenägen?

• Har du haft någon i din fysiska närhet som varit självmordsbenägen i sitt tal eller handling?

• Har du visat sådan ”svaghet” tidigare och fått massiv uppmärksamhet och därför fastnat i ett mönster att du beter dig ”svagt ” och får uppmärksamhet?

• Har du enligt dig själv gjort oförlåtliga misstag att du dömt ut dig själv?

Jag hade ett tillfälle där jag var redo på att hoppa ner från en klippa men jag vågade inte / utsikten gjorde det för fint för att avsluta allt vid det tillfället.

Var ett par år sedan och nu börjar tankarna gå i de hållet där jag känner att livet spelar inte så stor roll längre, dock finns det tillfällen då jag får tillbaka känslan av att livet är också fint i vissa stunder och därav borde man ändå försöka ändra saker och ting men det är ruskigt svårt och tar så mycket energi och tid.... tid och energi som jag egentligen inte har :/

Man kan inte hjälpa om man har självmordstankar
Dom kommer som dom kommer

Men det är dags att du tar reda på varför.

2023 hände mig samma sak. Låg tre dygn nedsövd och intuberad och vaknade upp.

Nu tre år senare har min ångest och depression försvunnit och också mina självmordstankar.

Kvar finns bara en sämre förmåga att hantera stress.

Terapi terapi terapi. Promenader promenader promenader. Skaffa en hobby. Ät och lev så bra som möjligt.

Det finns en väg ut ur helvetet.

Men du måste göra jobbet själv.

Vad menar du med påträngande tankar?

Vill du vidareutveckla vad de är för tankar och hir de påverkar dig?

Jag tänkte på OCD lite automatiskt i trådstarten då du skrev att du har svårt att släppa det efter ditt självmordsförsök. Därefter gick jag igenom din trådhistorik och såg att du tidigare skrivit i en tråd där någon frågade om det var normala tankar samtidigt som det med att du inte törs skära dig tyder på en hög ångestnivå.

OCD skiftar mycket mellan människor men oavsett hur det yttrar sig går det att bli frisk från.

Att jag reagerade beror delvis på egna erfarenheter av att ha varit extremt rädd för vassa saker och tvångsmässigt städat bort dem förr. Personligen har jag aldrig fått vård vilket jag aldrig behövt pga att allvarlighetsgraden varit ganska låg och inte skapat mer ångest. Tråkigt nog har jag istället negativa erfarenheter av att vården förvrängt hur min OCD uttryckt sig och vägrat att rätta till det så jag är väl medveten om att vården saknar kunskaper i ämnet och har en fyrkantig bild av hur det enligt dem ska yttra sig. Jag blev djupt chockad när jag läste tidigare journalanteckningar baserat på hur felaktiga de var och det är svårt att gissa sig till när man inte känner till det hela.

Av det skälet vill jag att du överväger om du kan ha svårt att släppa tankar på t.ex att avsluta ditt liv baserat på OCD eftersom tvångstankar inte måste vara si eller så. De bygger på den personliga rädslan. Jag själv var exempelvis mycket rädd att människor skulle skada sig då jag som barn till och med svimmade av att se blod.

https://nyheter.ki.se/sannolikheten-att-bega-sjalvmord-ar-10-ganger-hogre-bland-patienter-med-tvangssyndrom



https://mindler.se/angest/ocd-tvangstankar-tvangshandlingar/symptom-pa-ocd/





Det finns vård och behandling för OCD.
https://ocdforbundet.se/behandling/lakemedel/

Jag lyssnade myligen på en talbok som tog upp att Leonardo Di Caprio blivit tvungen att gå i tre månaders terapi efter att ha spelat en personen med OCD och försökt sätta sig in i karaktären varpå han själv drabbades av OCD.

Kanske är jag lite fel ute men ville skriva angående problematiken så att du inte går omkring sjuk i onödan i ett tillstånd som är fullt behandlingsbart. Det är väldigt många människor som är drabbade och jag möter ständigt människor i mitt liv som berättar om hur just de kämpar med olika tvångstankar. Av det skälet vill jag bara inflika att om du har den problematiken så är dina tankar ett uttryck för sådant som skrämmer dig. De är inte en bild av verkligheten utan din ångest.

Tillåter mig själv att citera rapparen R.A. The Rugged Man i låten The Dangerous Three.

Det är inte värt det min vän. Om du är på nivån att du saknar skäl att leva, gör andras vetskap om din fortsatta existens till ditt kall i livet. Jag gick miste om det mesta man värnar om i ett sunt liv när jag åkte in på kåken i åtta månader.

Väl där inne lyckades jag vända på skiten och istället tänka: "varför ska jag göra mina fiender och alla andra horungar där ute tjänsten att bara kapitulera?".

Därefter steg jag vissa dagar upp ur slagen i cellen enbart med målet att finnas till ännu en dag i mina fienders tillvaro.

Det finns alltid skäl till att hänga kvar här i jordelivet. Det gäller bara att identifiera dessa skäl.

Du är välkommen att höra av dig i PM där du även kan få mitt telefonnummer om du är i behov av att prata med någon.

Tycker nästan alla är snälla och hjälpsamma i delforumen om psykisk ohälsa, iaf sen den där incidenten med killen som hetsades till självmord av några..

TS - kan det vara så att du misslyckades, därför att du innerst inne ville (och fortfarande delvis vill) leva? Din undermedvetna kännande personlighet vägrar att ge upp - och vädjar till din medvetna tänkande sida att kämpa vidare. Hursomhelst hoppas jag att du slipper ångesten och fortsätter leva.

Kämpa på kompis vafan, låter för mig på sättet du beskriver din situation och mående att det bara är på botten, hormoner helt ur balans, tom på motivation osv snarare än att du är kliniskt deprimerad, det sista är mycket värre än det första och en situation som din vänder förr eller senare och du kommer till slut att kolla tillbaka på denna tid oerhört tacksam att detta försök inte gick vägen.