Citat:
Men det är ju inte det åtalet gäller - snipkaptenen är inte åtalad. Försvarsadvokaternas roll är att visa på lotsens/befälhavarens oskuld och uppenbarligen så anser de inte att det är någon bra strategi att försöka smeta över skulden på snipkaptenen (eftersom han inte är åtalad) utan nöjer sig med att hävda sina klienters oskuld.
Jag tror att det finns ett tankefel som många i tråden gör, till följd av att de internationella sjöreglerna fungerar annorlunda än svensk lagstiftning i allmänhet.
Den allra vanligaste slutsatsen är att båda parterna förklaras skyldiga, och deras respektive skuld bedöms separat. Det är inte fråga om vem som är skyldig respektive oskyldig, skulden mäts gentemot kraven i reglerna.
Av det följer att straffen också i allmänhet är delade, till och med gemensamma.
Utmaningen för försvarsadvokaterna i rättegången är att det därmed är helt omöjligt att förminska kaptenens och lotsens skuld utgående från vad snipan gjorde eller inte gjorde. Deras skuld mäts inte mot snipans, och inte ens mot olyckan. Den mäts mot sjöfartsreglerna. Därför är det på samma sätt också omöjligt att skuldbelägga kaptenen och lotsen för sådant de inte har brutit mot.
Det är skulden, men kruxet i den här frågan ligger i det straff som ska utmätas. Oberoende av att snipan inte åtalats för sina brott mot reglerna så kan inte snipans del av straffet överlastas på kapten och lots.
Om man rent teoretiskt skulle anse att snipan och MV var precis lika skyldiga till olyckan, så ska de vid en tillämpning av sjöreglerna i normala fall stå för halva straffet var, eftersom straffet ofta är ekonomiskt till sin natur. Om inget annat hade hänt än att snipan sjönk och bådas andel av skuld till olyckan skulle vara lika stor så skull man räkna ut den ekonomiska kostnaden för snipan och för skråmorna på MV och dela den summan i två. Men samma juridiska princip gäller också vid böter och ev. fängelse, kaptenen och lotsen kan inte och ska inte straffas för den andra partens andel i olyckan, oberoende av om den andra parten åtalats eller inte.
Därför kan man anse att det var ett fatalt misstag av åklagaren att åtala bara den parten, det gör den bedömningen mycket svårare. Dessutom kommer Haverikommissionens utredning att indirekt fastställa de olika parternas skuld till olyckan, fast det i rapporten kommer att kallas "orsaker".
Det är också därför både kapten (som erkänner en del brott mot sjöreglerna) och lotsen (som indirekt har gjort i förhören) hävdar att de är oskyldiga till olyckan. Det tvingar rätten att fastställa inte bara om de har skuld till olyckan, utan hur stor deras andel av olyckan är. Om tingsrätten inte lyckas landa rätt i den bedömningen så är det en väldigt god grund för att överklaga till hovrätten, eftersom man i så fall i princip har rätt, rent juridiskt. Om tingsrätten skulle utmäta ett straff som innebär att de har lagt hela skulden, dvs. den juridiska följden av olyckan, på kapten och/eller lots så kommer det garanterat inte att hålla i hovrätten, eftersom det står direkt i strid mot den internationella rättspraxisen när det gäller tillämpningen av sjöfartsreglerna.
Det är i alla fall hur jag tolkar det som hänt under rättegången. Inget snipan ev. har gjort minskar kaptenens och/eller lotsen ev. brott mot sjöfartsreglerna, och därför är det absolut ingen idé att peka på snipan. Men om snipan också har brutit mot sjöfartsreglerna så kan inte kapten och/eller tvingas axla hela skulden för olyckan, i form av omfattningen av det straff som utmäts. Men att den delen av rättskipningen går rätt ansvarar rätten för.
Det här är faktiskt vad jag trott att gäller sen allra första början, men det betyder förstås inte alls att jag har rätt.
