Misslyckat självmordsförsök och nu kan jag inte sluta tänka på det

Enda svar jag kan ge dig är att skulle du ta livet av dig gör du dina anhöriga oerhört illa.

Lev ditt liv, det är motgångar och skit. Alla råkar ut för det, även jag. Hur stor, tuff jag än är går det käpprätt åt helvete i bland. Bara kliva upp, kamma sig och läka såren.

Livet kan vara riktigt trevligt emellanåt. Ta vara på det för du har bara ett.
kontakta vården, de har professionell hjälp. Flashback är inget bra ställe för någon som mår dåligt med tankar som du har. För mycket hat, nedrampande och egen förträfflighet här.

Det är så tröttsamt att läsa alla kommentarer från människor som inte har en aning. Suicidförsök misslyckas av tusentals anledningar som inte har någonting alls med intentionen att göra. De flesta gångerna är det helt enkelt för att hjärnan inte fungerar optimalt i en sån situation och klarar inte av att göra korrekta uträkningar och slutsatser så som man skulle i sina sinnes fulla bruk. Utöver det påverkar även slumpen en hel del, det behövs inte så mycket för att man ska tappa fokus med några procent.

Ett sånt exempel var ett försök jag skulle göra. Jag parkerade bilen långt bortom civilisationen, tog snaran i fickan och gick in efter en liten skogsstig. Efter ca 50m reser sig en älg upp i ett buskage precis intill stigen och springer iväg. Jag blev så förvånad/chockad att jag helt kom av mig och åkte hem igen. Ibland är det bara slumpen som avgör, nån eller nåt som stör processen. Att alla misslyckade försök skulle vara ett rop på hjälp är totalt felaktigt.

Med det sagt så är din känsla inget konstigt. Det är väldigt vanligt att känna sig arg, besviken och ledsen efter ett misslyckat suicidförsök. I media syns bara alla "som fick en andra chans och lever lyckliga nu", men det speglar inte alls verkligheten. Dina känslor är inte konstiga alls och det är helt naturligt att du letar efter andra sätt, en nödutgång. Jag vet hur det känns att inte vilja vara kvar och att inte hitta ett sätt att komma härifrån. En känsla och tillstånd som jag inte önskar någon att uppleva.

Mitt bästa tips är att faktiskt hitta en ny plan. Inte för att använda den, men för att inte känna dig kvävd och instängd i sorgen, ilskan och frustrationen. Att känna att man har en backup plan kan lätta det invändiga trycket markant och motsägelsefullt nog minska risken att man faktiskt genomför det.

Jag har läst regeln om inlägg ang självmord så detta är inte något som handlar om hur eller liknande. Utan jag gjorde ett försök, impulsivt för drygt en vecka sedan, hamnade i respirator, det första som hände när jag vaknade var att jag började gråta blev arg ledsen besviken för jag vaknade. Vet inte hur vanligt det är, har det hänt andra? Just nu är det det ända jag kan tänka på att jag måste ha en väg ut, tabletterna jag sparat ihop är nu slut och nu har jag typ panik för att jag inte har en backup utväg ifall att för jag är för feg för att skära mig och sånt. Förstår jag låter helt psyko men skulle gärna vilja höra om andras erfarenheter inom detta. Kommer jag kunna sluta vara besatt av tanken på denna utväg jag vet inte ens riktigt varför jag skriver här är beredd på en massa elaka kommentarer men kanske där är någon som har något vettigt att dela med sig av. Går också bra att skriva till mig privat.

Det är så tröttsamt att läsa alla kommentarer från människor som inte har en aning. Suicidförsök misslyckas av tusentals anledningar som inte har någonting alls med intentionen att göra. De flesta gångerna är det helt enkelt för att hjärnan inte fungerar optimalt i en sån situation och klarar inte av att göra korrekta uträkningar och slutsatser så som man skulle i sina sinnes fulla bruk. Utöver det påverkar även slumpen en hel del, det behövs inte så mycket för att man ska tappa fokus med några procent.

Ett sånt exempel var ett försök jag skulle göra. Jag parkerade bilen långt bortom civilisationen, tog snaran i fickan och gick in efter en liten skogsstig. Efter ca 50m reser sig en älg upp i ett buskage precis intill stigen och springer iväg. Jag blev så förvånad/chockad att jag helt kom av mig och åkte hem igen. Ibland är det bara slumpen som avgör, nån eller nåt som stör processen. Att alla misslyckade försök skulle vara ett rop på hjälp är totalt felaktigt.

Med det sagt så är din känsla inget konstigt. Det är väldigt vanligt att känna sig arg, besviken och ledsen efter ett misslyckat suicidförsök. I media syns bara alla "som fick en andra chans och lever lyckliga nu", men det speglar inte alls verkligheten. Dina känslor är inte konstiga alls och det är helt naturligt att du letar efter andra sätt, en nödutgång. Jag vet hur det känns att inte vilja vara kvar och att inte hitta ett sätt att komma härifrån. En känsla och tillstånd som jag inte önskar någon att uppleva.

Mitt bästa tips är att faktiskt hitta en ny plan. Inte för att använda den, men för att inte känna dig kvävd och instängd i sorgen, ilskan och frustrationen. Att känna att man har en backup plan kan lätta det invändiga trycket markant och motsägelsefullt nog minska risken att man faktiskt genomför det.

Jag har läst regeln om inlägg ang självmord så detta är inte något som handlar om hur eller liknande. Utan jag gjorde ett försök, impulsivt för drygt en vecka sedan, hamnade i respirator, det första som hände när jag vaknade var att jag började gråta blev arg ledsen besviken för jag vaknade. Vet inte hur vanligt det är, har det hänt andra? Just nu är det det ända jag kan tänka på att jag måste ha en väg ut, tabletterna jag sparat ihop är nu slut och nu har jag typ panik för att jag inte har en backup utväg ifall att för jag är för feg för att skära mig och sånt. Förstår jag låter helt psyko men skulle gärna vilja höra om andras erfarenheter inom detta. Kommer jag kunna sluta vara besatt av tanken på denna utväg jag vet inte ens riktigt varför jag skriver här är beredd på en massa elaka kommentarer men kanske där är någon som har något vettigt att dela med sig av. Går också bra att skriva till mig privat.

Snacka om misslyckat att inte förmå hitta några glädjeämnen i livet, och dessutom vara för inkompetent för att ta livet av sig.

Vafan livet är ju ALLT. Om du inte trivs med att vara någon bidragstagare i något utanförskapsområde så åk till Thailand och bosätt dig i en hammock i ett träd eller vadsomhelst. Eller åk till Rivieran, sätt upp ett tält i skogen och gå på kändisfester och gift dig med en rik änka.

Att vilja dö däremot, hur kan man vilja det? Om du känner en konstant plåga på något sätt så är det inte så svårt att få medicin utskrivet mot det, så är det problemet borta sedan!

Du är en drama queen helt enkelt. Testosteron hjälper mot sånt.

Du är mycket korkad och en riktig sopa som skriver såhär till andra människor.

Önskar dig allt gott TS. Livet vänder till slut. Gör allt i din makt för att härda ut detta mörker. En dag har det ljusnat. Man tror det inte, men precis på samma sätt som allt blev sämre kan det också bli bättre igen.