Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det skulle sannerligen vara på sin plats med en sanningskommission, särskilt efter den i sammanhanget försumbara ex gratia-summa som Härm och Allgén fick. Genom att pytsa ut några miljoner och sedan begrava hela historien undvek man kräva ansvar för de som drev och genomförde rättsövergreppet.

Utöver de du räknar upp i de skyldigas skara vill jag också inkludera de polismän som deltog och uppenbart lät sina personliga antipatier styra utredningsarbetet och på så sätt mycket väl kan ha låtit gärningsmannen eller gärningsmännen komma undan. Min förhoppning är att en sanningskommission även skulle belysa hur och varför högst relevanta spår och intressanta personer lades åt sidan. Den rättsmedicinska och den psykiatriska misskötelsen av fallet var antagligen den största bidragande orsaken till justitiemordet, men utan utredarnas tunnelseende eller medvetna obstruerande hade dessa utlåtanden aldrig kommit till stånd.

Det finns flera yttranden av både Eva och Ulf som får mig att reagera.
Eva går från att känna till att Catrine och männen skulle träffas vid Sverigehuset till att inte ha hört var de stämde träff. Historien om hur de träffades skiljer sig också åt mellan olika förhör, där Eva vid ett tillfälle helt utesluter knarkköpet i parken. Att hon påstod att langaren som kom till parken var okänd för henne fick till och med polisen att reagera med utropstecken i förhöret...
Att Eva distanserar sig från Ulf och "tror" att han kallades Ubbe, kan man också notera.

Beträffande Ulf är det lite anmärkningsvärt att han, precis som Eva, först talar om ett möte med Catrine vid Gamla stans tunnelbanestation för att sedan ändra sig.

Slutligen hade det självklart varit önskvärt, men antagligen omöjligt, att få se omaskerade bilder av de män som Ulf valde ut. Tänk om bilderna föreställde eller liknande någon av personer vi känner till.

Du har så rätt. Det var polisutredarna - de från Stockholms distriktet som tog över - som verkligen valde och vrakade bland uppgifterna för att styra utredning åt ”rätt” håll. Det håll som skulle sätta dit Allgen och Härm. Inte minst uppgifterna som framkommit i denna tråd talar ju tydlig för att det var så.

Det verkar som en av avsikterna med en oberoende statlig utredning, en sanningskommission också är att belysa polisutredarna arbete.
Vi kan ju hoppas att det kanske kommer ske.

Proff em Anders Eriksson:
”– Vad är det som hindrar att rättsväsendet gör om detta misstag om det inte uppmärksammas även i rättskällor? Det skulle en oberoende statlig utredning som granskar hela rättskedjan från polisen till tingsrätten och vidare till kammarrättens domar kunna avhjälpa.”


https://www.svd.se/a/3pdqWL/da-costa-fallet-kan-hamna-pa-regeringens-bord-igen-experter-kraver-sanningskommission

Ja man kan ju alltid hoppas att inte bara historien, utan också nutiden kommer kunna/hinna delge Jovan Rajs den rättmätiga kritiken (läs totalsågningen) av det han gjort i CdC-fallet. Men som sagt, hoppet finns även om sannolikheten inte är jättestor.

Denne man som liknade hela händelsen vid Salieris strid med Mozart, men totalt misstog att det var han själv, Jovan Rajs, som hade Salieris roll. Såväl i falskhet, i intrigerandet som i bristen på stor begåvning.
(Och märkligt nog också har en närmast identisk framtoning och utseende som skådespelaren som spelade Salieri storfilmen. )

Din input om att Allgens advokat egentligen borde ”jävat ut sig” som det heter, på grund av att tidigare företrätt brottsoffret och därför inte borde företräda den som åtalas för mord på samma brottsoffer, är onekligen uppseendeväckande.
I USA hade det sannolikt inneburit att rättegången ogiltigförklarats - även om det upptäcktes först idag.

Da Costa var synnerligen brottsaktiv. Hon var en luttrad langare, som var satt under övervakning. OM jag minns rätt, åtalades hon för narkotikabrott 1983 och fick då samma advokat som Allgén fick senare. Jag har skrivit om detta tidigare i tråden.

Vidare dömdes hon till fängelse minst två gånger, en gång i Sverige (3 månader) och en gång i Danmark (sex månader).

Kombinationen av da Costa sårbarhet (fysisk och psykisk sårbarhet) och den tunga kriminalitet hon sysslade med, var så klart en tickande bomb. Hon hade inget som helst våldskapital, och skulle deala med manliga missbrukare och langare som var dubbelt så stora som hon.

Risken för rånmord var överhängande. Lägg på skulder till flera personer (som varnade henne för konsekvenserna) så har du ett recept på en för tidig död.

Om någon hade ihjäl henne, var det helt väntat.

Jo jag har läst uppgifterna från dig om den gemensamma advokaten för BO och åtalad MGM - det är faktislkt helt absurt att Allgens advokat åtog sig att företräda honom. Det borde naturligtvis aldrig godkänts. Men vem skulle protesterat? Saker var inte datoriserade på den tiden och Thomas Allgen själv var, precis som sin engagerade far, läkare och inte jurist och naturligtvis inte så uppmärksam på sådant.
Men vid alla försök att rodda i fallet och domen för att korrigera vansinnigheter, borde kanske någon av alla kunniga jurister uppmärksammat detta under åren, kan man tycka.
Frågan är väl om det går att använda till något idag?

Jag håller också helt med dig om att det finns en lång rad av folk som kunde vara CdCs banemän.
Hon levde onekligen i en farlig värld där hon själv tog stora risker för att utsättas för andras ilska, hämnd och våld. Det är nästan ett pärlbansd av presumtiva gärningsmän som framträder.

Varför man då istället valde att rikta in sig på två ostraffade unga icke missbrukande läkare som sannolikt aldrig träffat CdC, är och förblir en polisiär och rättsmässig pinsam hiastorisk dikesköring.
De som bar ansvaret borde onekligen idag få ta konsekvenserna om de går att bestraffa.

Polisutredningens fullständigt förödande misstag kan ju grovt delas in i två kategorier; dels vad man valde att fokusera på, dels vad man valde bort.

Den första kategorin, där vittnen som fotohandlarparet, Christina Allgén och Marianne Seppälä med flera togs på allvar, har förtjänstfullt lyfts fram av bland annat Per Lindeberg och nu senast Dan Josefsson.

Den andra kategorin har främst belysts i tråden och utgörs av alla de outredda spår och suspekta personer som da Costa hade kontakt med. Lindeberg tog ju upp Gonerka som ett pedagogiskt exempel, men som jag tidigare påpekat var Gonerka och den bristfälliga undersökningen av honom inte en anomali i utredningen. Efter att ha sett den ena mer bisarra figuren än den andra paradera förbi - personer med koppling till da Costa, personer med slaktar- eller kirurgisk kunskap, personer med våldskapital, personer som ljuger, slingrar sig, uppvisar ytterst alarmerande beteenden - utan att utredarna ägnat dem mer än ett flyktigt, förstrött intresse kan man konstatera att Gonerkasyndromet var själva normen.

Min förhoppning är att man i en eventuell sanningskommission inte enbart tittar på den första, utan även den andra gruppen av misslyckat polisarbete.

Angående att da Costa och Allgén av allt att döma företräddes av samma försvarsadvokat, Bengt H. Nilsson, är det naturligtvis en skandal i sig. Om man även tar i beaktande att Nilsson tycks ha misskött sitt åtagande å det grövsta (se https://mediemordet.com/om-thomas-allgens-advokat/) är det svårt att tolka detta som något annat än ett gravt jävsförhållande som i ett fungerande rättssamhälle skulle ha lett till att rättegången ogiltigförklarades.

Informationen om Allgéns advokat hittade jag när jag plöjde igenom da Costas gamla domar, där intressanta sakuppgifter och historier finns. Domarna innehåller bla utdrag från förundersökningar, som inte lämnas ut. Däremot kan man få tillgång till delar av sekretessbelagda förundersökningar om man beställer kopior på domar. Det finns ingen logik alls, vad gäller sekretessen.

Den nya informationen kan inte användas till nånting egentligen. Ev kan rättegångarna ogiltigförklaras retroaktivt men det jobbet kommer ju ingen att göra. Det finns iofs flera skäl till att riva upp hela skiten (bla Rajs jävighet).

När det gäller presumtiva medgärningsmän och huvudvittnen, har vi kommit jättelångt.

Det som händer 8-15/6 är väldigt intressant och vet man hur personalen på E-vägen 25 såg ut, är det helt uppenbart vad polisen missade, eller inte ville se:

- Saba träffar da Costa tillsammans med en man som ser ut som BA. Saba vill inte säga till polisen att mannen var med på mötet den 8/6. Hon är nog rädd för honom.
- BA har våldskapital. Han är farlig.
- 7 timmar senare träffar da Costa åter igen man som ser ut som BA. Konflikt uppstår. Da Costa ställer in sina planer. Hon kommer inte hem till Saba. Da Costa sticker till Korsvall istället.
- Da Costa håller sig borta en vecka.
- När da Costa dyker upp igen, träffar hon Saba och försvinner sedan.
- I juli och aug hittas da Costas kvarlevor vid BA:s tidigare arbetsplats.

Det finns ett ganska tydligt mönster.

GM kommer vi aldrig att kunna namnge men vi har skrapat ihop ett kluster av personer som bör ha vetat hur det gick till när da Costa dog och hennes kropp styckades.

Det finns ett par personer som fortfarande lever, som bör kunna ge en trovärdig beskrivning av vad som hände. Jag tror dock inte att de vill skriva i denna tråd eller meddela sig via media.

Med tanke på hur ofta BA:s tydliga signalement dyker upp i utredningen, verkar det helt absurt att ignorera detta. Så korrupt var inte utredningen, att man kunde blunda för detta signalement.

Signalementet noteras fyra gånger:

På HGV. En lång blond man väntar på BO.
På E-vägen 25. En storväxt man pratar med polisen.
I Högalidsparken. BO blåser en man som ser ut precis som BA. Signalementet är detaljerat.
I Kungsan. TÅ ser en "väldigt stor" blond man tillsammans med BO.

Vinof uppgav dessutom att BA träffade BO.

Jag kan vidare tänka mig att Vinofs story om Röda rummet är en "faktasallad". Som den patologiska lögnare han var, möblerade han om i stories som var sanna i grunden.

Överfallet på kontoret är ett exempel. Huddingepolisen hade nog inget med det att göra. Vinof slogs blodig på Eugeniavägen. Ett livsfarligt tillhygge användes. Det var nog citypolisen eller Solnapolisen som tog ärendet.

Jag kan tänka mig att incidenten på Röda rummet skedde på sommaren och inte på våren. Varför skulle Vinof och BA skvallra om sambandet mellan ett litet bråk och ett styckmord, om det var 2-3 månader mellan bråket och styckmordet?

Da Costa försvarades av Bengt H Nilsson på 80-talet.
Allgén försvarades av Bengt H Nilsson på 80-talet.

Det bör vara samma person. Det är knappast troligt att de råkade få en advokat med exakt samma namn.

Man kan också undra varför förhörsledaren inte blev mer nyfiken på den "spiknyktre" blonde mannen, som Vinof var tvungen att trycka upp mot väggen. Om Vinof var i sällskap med BA, bör paret ha kunnat prata ner vem som helst, utan handgemäng. Vinof var en stadig bit, med rejäla armar. En "tyngdlyftartyp", enligt vittnesmål. Och BA var en 2 meter lång kroppsarbetare.

Vad är det för sorts person som inte har spontan respekt för Vinof och BA? Mannen var dessutom "spiknykter", vilket gör historien ännu konstigare. Vilken nykter person backar inte för Vinof och BA? Alternativet är att mannen var påverkad av centralstimulantia. Ännu ett skäl till att ställa frågor i så fall.