Två relationer, två otroheter mot mig.

Du har objektivt fel. Men bara jag kan veta det. Jag blamear inte dig.

Typiskt autistiska mongoloider att tro att de har "relationer" med kvinnor de mött på internet men aldrig träffat i verkligheten. Skrev ni att älskade varandra också?

Det var ok att tro att ditt internet fjams var på riktigt när du var 12, inte som vuxen.

Oavsett vilket så faller ju ditt påstående att du inte finns på "sociala media" då.

Man undrar om något av det du skriver är sant allt eller om allt bara är masking.

Jag har ju inte sociala medier? Du kan inte på allvar räkna ett throwaway konto på flashback som någon etablerad social media med mitt namn och bild.

Tycker mig se att det är rätt vanligt med trådar och inlägg där man bara vill ha bekräftelse på att man inte kan göra något åt sin situation, är maktlös och att allt ligger utanför egen kontroll. Lägg inte ditt liv i händerna på andra.

Nej det är att lägga mitt liv i mina egna händer. Det är min teorier som blir bekräftade, inte deras.

Vilka teorier?

Att jag inte kan ändra på min ensamhet pga mig själv. Jag är den jag är, jag behöver inte tips and tricks. Jag behöver hjälp med att vilja göra dessa förslag.

”Jag är ensam”. Det skriver många, men om man inte är efterbliven så kan man lista ut med arslet vad folk kommer skriva för förslag. Nej jag vill inte göra volontärsarbete, gå på danskurs, gymma, rida häst, eller gå med i någon förening. För det första vet jag att jag aldrig skulle lyckas få en vän eller partner från en sådan sak. Sen har jag ingen lust att göra de saker heller. Plus att 99% av befolkningen har ju inte direkt fått vänner och träffat sin partner på dessa ultra specifika grejer.

Jag har inte ens kommunikationsförmågan att hålla en konversation med någon. Jag har inte ens erfarenhet av livet för att kunna fortsätta konversationer eller fatta något. Jag ligger så långt efter där det känns som om folk pratar kinesiska.

Skitsnack! Kommunikationsförmåga har du. Du har just bevisat det. Väldigt många andra har det inte, ytliga konforma kälkborgare som på sin höjd kan säga om de tycker om kaffe eller inte, livrädda för att inte passa in.

Din ensamhet beror troligen på hur folk uppfattar dig. Alla våra känslolägen är sas "smittsamma". Kanske tydligast med nervositet, ingen känner sig bekväm i sällskap med någon nervös. Men det gäller lika mycket deppighet, negativitet, rädsla osv.. Blir lätt en ond cirkel, bryt den! Utmana din "comfort zone", gör det som en lek.

Ja hur gör jag det då? Finns inget mer jag vill göra förutom det jag redan sysslar med och jag vill inte hamn på perongen igen. Minsta lilla kommer få mig att fucka upp allt jag har skapat.

Vad har du skapat?

En stabil ekonomi, vilket jag inte hade förut.