Citat:
Ursprungligen postat av
kalabaliken1
Så när du skriver att det ”inte finns några regler om krav på förarbevis oavsett storlek” är det inte korrekt.
JO DET ÄR KORREKT. Förarbevis är en helt frivillig utbildning, finns ingen lag på det, däremot finns det båtklubbar som börjar kräva det för att få vara medlem i klubben.
Vet inte varför du pladdar på om "Om trafikanter regelmässigt börjar agera utifrån antagandet att andra kommer att avvika från den ansvarsfördelning som reglerna anger kan sådana beteenden efter hand börja förväntas"
JAG HAR ALDRIG SAGT NÅGOT I DEN STILEN, det är dina egna fantasier eller att du vill visa dig lite duktig.
Jag har enbart sagt att med grundregleln att man undviker trafikerade farleder med fritidsbåtar och håller uppsikt runt om samt gör allt för att undvika incidenter så klarar man sig jättebra, gör man inte det det utan struntar i god uppsikt och hävdar sin rätt till väg så kan det gå åt h-e som denna pappa nu insett.
Ovan är en bit av allmänt sjövett.
Det du beskriver som en helt frivillig utbildning heter "Förarintyg för fritidsbåt". Det är ett särskilt frivilligt intyg för fritidsbåtförare. Jag använde ordet "förarbevis" i den mer generella betydelsen av ett bevis på att föraren har den kompetens som krävs för att få föra ett visst fartyg. Om vi ska använda den juridiskt mest precisa terminologin skulle jag i mitt tidigare inlägg ha skrivit lagstadgat kompetenskrav i stället. Men det förändrar inte sakfrågan. Det finns nämligen ett uttryckligt lagstadgat kompetenskrav för större fritidsbåtar. Det är alltså inte frivilligt.
I 1 § kungörelsen (1970:344) om kompetenskrav för förare av större fritidsbåtar står:
"
Fritidsbåt, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, får föras endast av den som har avlagt skepparexamen [...] eller har annan utbildning som Transportstyrelsen bestämmer.".
Enligt 2 § kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § dessutom dömas till böter.
Transportstyrelsen beskriver också denna uppdelning. För mindre fritidsbåtar finns inget generellt körkortskrav, med undantag för vattenskoter där det finns ett särskilt krav på förarbevis. För större fritidsfartyg gäller däremot ett lagstadgat kompetenskrav.
Så om du med "förarbevis" menar det specifika Förarintyget för fritidsbåt, då talar du om något annat än det jag avsåg. Mitt ordval kunde vara mer precist, men mitt sakpåstående kvarstår:
det finns lagstadgade kompetenskrav för förare av större fritidsbåtar. Det framgår uttryckligen av 1 § i 1970:344.
När det gäller resten har jag inte påstått att du har skrivit att "trafikanter regelmässigt ska börja avvika från ansvarsfördelningen". Det var inte ett citat eller en återgivning av något du hade sagt. Det var mitt resonemang om varför jag invände mot det du faktiskt skrev från början, nämligen:
"
Sjövägsreglerna bygger på bestämda ansvarsfördelningar men grunden huvudregeln är att alla har ett absolut ansvar för att hålla god uppsikt runt hela fartyget och att göra sitt yttersta för att undvika incidenter oavsett vem som har rätt till väg. Det är egentligen den enda regel man måste kunna."
Det är framför allt den sista meningen jag invände mot. Regel 5 om utkik är oerhört viktig, men den är inte "egentligen den enda regel man måste kunna". Syftet med utkiken är bland annat att kunna göra en fullständig bedömning av situationen och risken för kollision. För att därefter veta hur man ska agera måste man också kunna de regler som är tillämpliga på situationen.
Det räcker exempelvis inte att två fartyg ser varandra. De måste också kunna avgöra om det är en mötessituation, korsande kurser eller upphinnande och veta vilket fartyg som ska hålla undan, vilket som ska hålla kurs och fart och hur en undanmanöver ska utföras. Därför finns bland annat reglerna 7, 8 och 11-18. Regel 5 ersätter inte dessa regler - den fungerar tillsammans med dem. Fartygens storlek i sig avgör inte vilka regler som blir tillämpliga.
Jag har heller aldrig argumenterat mot god uppsikt, säkerhetsmarginaler eller att man ska göra vad man kan för att undvika en kollision. Det är tvärtom en del av sjövägsreglerna. Därför blir motsättningen du nu gör mellan att följa ansvarsfördelningen och att "hävda sin rätt till väg" missvisande.
Att ett fartyg enligt sjövägsreglerna ska hålla kurs och fart innebär inte att det har någon absolut "rätt till väg" och får fortsätta in i en kollision. Regel 17 reglerar uttryckligen detta. Det fartyg som ska hålla kurs och fart får ingripa när det står klart att det fartyg som ska hålla undan inte vidtar lämplig åtgärd, och ska ingripa när fartygen kommit så nära att kollision inte längre kan undvikas enbart genom det väjningsskyldiga fartygets åtgärd.
Det är alltså fullt möjligt - och nödvändigt - att hålla två tankar i huvudet samtidigt:
man ska hålla god utkik och göra vad situationen kräver för att undvika en kollision, och man ska känna till och följa den ansvarsfördelning som sjövägsreglerna föreskriver. Det ena ersätter inte det andra.
När du dessutom skriver att pappan "struntat i god uppsikt och hävdat sin rätt till väg" blandar du ihop två helt olika påståenden. Man kan diskutera om han brustit i sin utkik och om han borde ha upptäckt fartyget tidigare. Men att han skulle ha sett fartyget, känt till situationen och därefter medvetet valt att inte agera därför att han ansåg sig ha "rätt till väg" är någonting annat. Jag känner inte till något stöd för att det var så han resonerade.
Så när du nu sammanfattar din ståndpunkt som att fritidsbåtar bör undvika trafikerade farleder när det är lämpligt, hålla god uppsikt och göra vad de kan för att undvika incidenter har jag ingen invändning mot det. Min invändning från början gällde påståendet att detta är "egentligen den enda regel man måste kunna". Det är det inte. God utkik är en grundförutsättning för säker navigation, men den ersätter inte resten av sjövägsreglerna.
