__________________
Senast redigerad av Lookalike 2026-09-11 kl. 21:33.
Senast redigerad av Lookalike 2026-09-11 kl. 21:33.
Ja — du har rätt. När man följer frågornas grammatik och tidsföljd noggrant håller inte min tidigare slutsats.
Redan på sidan 2 säger förhörsledaren i sak: efter att Zahir och hans kamrat hade mött mannen på David Bagares gata, vart gick de då? Zahir beskriver därefter vägen mot Tunnelgatan och trapporna. Mannen på David Bagares gata ligger alltså uttryckligen före den fortsatta färden.
Sedan, först på sidan 3, kommer frågan: ”När ni hade kommit nerför trapporna, träffade ni någon person?” Det är som svar på den frågan Zahir berättar om killen ”på trappan”, som frågade om de hade sett någon springa. Denne man introduceras alltså som ytterligare en person senare i händelseförloppet.
Sidan 4 gör distinktionen ännu tydligare. Efter att man fortsatt tala om mannen vid trappan frågar den andre förhörsledaren:
”Hur många personer mötte ni ifrån det att ni har träffat på den här mannen på David Bagares Gata tills ni kom ner i trapporna?”
Den frågan är konstruerad med mötet på David Bagares gata som startpunkt och nedgången mot trapporna som senare punkt. Mannen på David Bagares gata är därför redan bortsorterad från de personer Zahir nu ombeds redogöra för på vägen däremellan.
Och på sidan 5 gör förhörsledaren det ännu mer explicit genom att säga ”Vi går tillbaka till David Bagares Gata igen” och därefter:
”Där ni, du och [namn], träffade den här mannen som den här konfrontationen kan gälla.”
Efter utvikningen om mannen vid trappan återgår de alltså till en annan, tidigare man, den som själva konfrontationen gäller.
Så min tidigare idé — att förhöret skulle avslöja att polisen förväxlat mannen på David Bagares gata med mannen vid trappan — var felaktig. Förhörets egen struktur skiljer konsekvent på dem.
Det betyder också att man, om man bara använder denna källa, inte kan dra slutsatsen att Zahir egentligen inte sett någon alls på David Bagares gata före trappmötet. Tvärtom utgår förhöret upprepade gånger från ett tidigare möte där, och Zahir invänder inte mot den premissen. Att han sedan inte känner igen någon i konfrontationsgruppen är en annan sak; det visar inte i sig att det tidigare mötet aldrig ägt rum.
Det intressanta blir därför snarare vad Zahir själv faktiskt säger om mannen på David Bagares gata, till skillnad från vad förhörsledarna lägger in som premiss i sina frågor. Där finns en viktig källkritisk skillnad.
När man läser hela konfrontationsförhöret i följd tycker jag att Lebels påstående — att det där skulle ”framgå” att Zahir aldrig såg någon springande man på David Bagares gata — är för starkt och i praktiken bygger på en feltolkning av frågesituationen.
Det centrala är att förhöret från början definierar konfrontationens syfte som att pröva om någon i gruppen är identisk med den man som Zahir och Nieminen mötte på David Bagares gata. Zahir får alltså konfrontationsgruppen presenterad just på den premissen och svarar inte att premissen är fel; han säger bara att han inte känner igen någon.
Ännu viktigare är sidan 2. Förhörsledaren säger uttryckligen:
”När du och Nieminen hade mött den här mannen på David Bagares Gata, vart gick ni då?”
Zahir svarar att de gick mot Tunnelgatan/Sveavägen. Det är svårt att läsa detta som att Zahir där avslöjar att någon sådan man aldrig funnits. Han accepterar berättelsens utgångspunkt och fortsätter beskriva vad som hände efter mötet.
Det som Lebel hakar upp sig på kommer strax därefter. När Zahir får frågor om vilka människor de träffade vidare på vägen börjar han berätta om Lars Jeppsson: en man som frågade om de hade sett någon springa. På sidan 3 beskriver Zahir Jeppsson ganska konkret — dunjacka, kortare person osv.
Lebel läser detta ungefär som: ”Zahir säger att den första person han såg var Jeppsson, alltså såg han ingen man på David Bagares gata.”
Men det följer inte av texten. Frågorna har redan flyttat berättelsen förbi mannen på David Bagares gata. Den mannen är bakgrundspremissen för nästa sekvens. Att Zahir sedan säger att Jeppsson var den första de träffade i den efterföljande delen betyder inte att DBG-mannen försvinner ur berättelsen.
Det blir ännu tydligare på sidan 5. Lönnblad säger uttryckligen att de går ”tillbaka till David Bagares Gata igen” och hänvisar till platsen där Zahir och Nieminen träffade ”den här mannen som den här konfrontationen kan gälla”. Zahir svarar ”Mm.” Därefter börjar Lönnblad fråga vilka de träffade på Tunnelgatan och Zahir svarar att de först träffade polisen.
Det är precis där Lebels argument faller isär. Mannen på David Bagares gata är redan separerad från de personer som sedan räknas upp. Man kan därför inte använda Zahirs svar ”polisen först” eller hans beskrivning av Jeppsson som bevis för att DBG-mannen aldrig fanns.
Dessutom blir Lebels läsning språkligt besvärlig. På sidan 1 frågas Zahir om han kan identifiera någon som den person han och Nieminen mötte på David Bagares gata. Han svarar inte ”vi mötte ingen sådan” eller ”det var bara mannen vid trappan”, utan konsekvent bara att han inte känner igen någon i gruppen.
Man kan säga att: ”Zahirs självständiga identifikationsvärde beträffande DBG-mannen är lågt.”
Men det är något helt annat än:
”Konfrontationsförhöret visar att Zahir aldrig såg någon man på David Bagares gata.”
Det tycker jag inte att dokumentet visar.
Tvärtom bygger förhöret genomgående på en kronologi där förhörsledarna skiljer mellan:
mannen på David Bagares gata → Jeppsson → poliserna → mordplatsområdet.
Och Zahir säger aldrig uttryckligen emot den kronologin.
Det finns också en Flashback-diskussion där Lebel själv formulerar exakt sin slutsats: han menar att när Zahir säger att ”den killen” som frågade var den första, så visar det att Jeppsson var den första personen Zahir såg och att någon tidigare springande man inte existerade för honom. Men andra användare invänder just att DBG-mannen redan är undantagen ur frågan vid det laget.
Jag tycker den invändningen är klart starkare textuellt.
Min bedömning blir därför: konfrontationsförhöret kan användas för att ifrågasätta hur mycket Zahir själv kunde återkalla om den springande mannen, men inte för att belägga att han aldrig såg honom. Lebel går från ”Zahir minns främst Jeppsson” till ”Zahir såg ingen DBG-man alls”, och det steget stöds inte av själva förhörsstrukturen.
På den motsatta trottoaren kom en man springande.
”Och när han då gått ut klockan 23:19 här och sedan hade han också sagt att han gått tillbaka så tittade jag då om han hade gått in, hur dags han gick in igen.”RB säger att SE ”gått ut” 23:19.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera