Är påståendet ”Det var bättre förr” bara löjligt?

Fast den känslan handlar ju egentligen mer om dig än om samhället. Du åldras och för varje år blir samtiden mer främmande för dig.

Yngre människor har inte något problem med alla dessa innovationer.

Så här har det alltid varit, det enda som skiljer är att förändringen går fortare nu.

Jag är själv inte purung men jag försöker åtminstone hänga med och dra nytta av den nya tidens innovationer. Det går bra och jag uppskattar att slippa kontanthantering och kunna lösa det mesta i livet på min telefon. Jag vill inte tillbaka till den tiden då man behövde använda halva lördagen till att uträtta en massa ärenden.

Jag får dock känslan att moderatgubbar mest är irriterade på att just unga inte känner sig tacksamma över den shangri-la som de gjorde av Sverige, och ska hålla på och klaga över tillvaron. Jag tror att de upplever att de lyckades få sossarna att acceptera deras neoliberala modernisering av Sverige och ser 80-talets Sossesverige som mardrömssamhället. Alltså, att de vann striden om Sverige och har skapat ett Sverige som i princip är ett drömsamhälle för aktiesparare, entrepenörer och kapitalägare.

Techbros är mestadels oideologiska och vänder åt det håll som politiska vinden blåser och de kan leva med att samhället ruttnar omkring deras bubbla. Det ska ju nämnas att Musk agerat som ett undantag här och ofta stridit i motvind (och hamnade till och med i motvind emot Trump angående big beautiful bill). I peak-woke så var ju hela övriga gänget med i wokegalenskapen och över en natt så vände alla till att bli MAGA-bros, men Musk har faktiskt förblivit någonslags inbiten libertarian som även tycks bry sig om demografiska utvecklingen i Europa av någon anledning, möjligen kopplat till hans egna erfarenheter då han växte upp i Sydafrika.

Ifall man är något mer cyniskt och studerar de filosofiska grunderna till exempelvis Peter Thiels tidiga politiska engagemang i MAGA så går vi in i märkliga postmoderna teorier från René Girard (som Thiel gjort til lsin religion) där han sökt beväpna populism och gå emot flocken i big tech, och därmed få en försprång när så småningom resten av techbros vänder kappan för att hinna ikapp historiens nya riktning (med unikt starka statskontrakt som belöning).

Se sedan på den nya CEO-monarkism som de söker popularisera som ide genom Curtis Yarvin. Givetvis är dessa personer helt och hållet insnöade i maktspelet snarare än vad som kan åstadkommas med sådan makt. Den sionistiska delen av denna elit har åtminstone en vision kring högsta syftet med deras makt, men det är osäkert ifall så är fallet bland många andra av silicon valleys nördar. Möjligen att Elon Musk åtminstone bryr sig, men övriga är emellanåt tragiskt banala karaktärer (Mark Zuckerberg) och emellanåt helt fixerade i makt för maktens skull (Peter Thiel, Sam Altman). Man kan fråga sig vad de ska känna sig pessimistiska över när de aldrig brytt sig om något annat än deras företags framgång?

Är du säker på det? Incelpandemi, unga tjejer med allt sämre psykologisk hälsa, unga som bor allt längre med föräldrarna och mycket annat som du kanske inte har tagit in?

Jag menar mer när det handlar om att använda själva innovationerna som sådana, inte konsekvenserna av dem.

Allt är naturligtvis inte bra, jag är själv djupt kritisk till sociala medier och appar som är byggda för att vara beroendeframkallande.

Det har heller aldrig varit lätt att vara ung och varje generation har sina utmaningar.

Jag skulle dock inte vilja gå vidare till tiden innan smartphones, digitala tjänster och internet.

Det finns två typer av begär som ofta kan vara motstridiga sägs det, en yttlig begär som är kopplat till nuet och en djupare begär som mer sträcker sig i tiden (till både det förflutna och framtiden), som mer är kopplat i vad man kan kalla för "sagan om mig själv".

Så en heroinist kan både vilja ha heroin och sluta ta heroin. På samma sätt så är det så att en ung man idag inte kan tänka sig leva utan internet, porr, dataspel och smartphones men en annan del av honom själv önskar att han själv var del av något större än hans digitala dopaminstyrda voyeurism. Att han hade något mer att berätta om sig själv än åt det håll internetalgoritmerna tog honom. Att han kunde träffa en vanlig tjej på naturlig sätt som man gjorde förr i tiden snarare än att runka åt två nya perfekta algoritmiskt personbaserade 10or varje dag. Att själv delta i en narrativ där han tar del av manlig brödarskap snarare än att simulera det genom spel.

Jag är själv tacksam att jag var ung tonåring i en tid (runt 00) då jag ofta var uttråkad att det inte fanns något på tv och tvingades göra något annat för att underhålla mig själv.

Men jag kommer ihåg att en gammal lärd man sa till mig att han själv var tacksam att han inte växte upp i min tid då han inte hade någon TV och tvingades snöa in sig i svåra böcker som barn när han inte hade något att göra.

Nej, det har inte alltid varit så.

Nu tog jag ETT exempel, men det finns mycket, mycket mer.

Kanske känner du dig hemma med med affärer där ingen talar svenska, eller en skola som inte förmår att lära ut baskunskaper.
Så var det inte förr.

På ett sätt kan man förstås säga att det var bättre förr - det finns rätt mycket förr att välja på, och bara ett nu. Detta är förstås en truism, men samtidigt så var vissa saker faktiskt bättre förr. Det gäller i viss utsträckning teknik, men kanske framför allt när det gäller värderingar och beteenden. Emellertid kan man också säga att det finns ett institutionellt bättre förr, t ex hur skolorna fungerade, Krigsmakten, rättsväsendet etc.

Ur ett konservativt perspektiv så är det viktigt att ta tillvara goda saker som har fungerat bra förr. Allt nytt är inte bättre. Detta har också rätt många insett, och därmed också vad vi har förlorat. En del av detta kan gå att återskapa, så en fungerande konservatism behöver också paras med en omdömesgill reaktion.

En visa på temat: https://www.youtube.com/watch?v=fiaILSXJnJs

beror på vad man pratar om. Mycket var bättre kulturellt och socialt. Folk had fler vänner, det fanns en mer svensk identitet, sverige hade bättre rykte globalt medan nu får man ofta folk som frågar om muslimer när man träffar utlänningar.

Mycket bra skrivet och jättekul länk med Tore Skogman. Ironisk visa? Alls icke. Kommenrarerna på Youtube hyllar genomgående hans visa och tycker att det var bättre förr: När en tös var en tös och en karl var en karl.

Min hypotes i TS som jag ville pröva var att det är vänstermänniskor som förlöjligar de som säger att det var bättre förr, därför att det brukar vara konsrvativa som säger så ( utom de som tycker att sosseriet var bättre förr, så som t.ex. Jan Emanuel tycker). Och konservatism anses som bekant urlöjligt av vänstermänniskor. Fast det är den klokaste livshållningen.

Det är litet så jag frestas att ta upp den brittiske historikern Robert Conquests tre lagar om politik. Ja, jag faller för frestelsen:
https://www.nationalreview.com/corner/conquests-laws-john-derbyshire/

Den första lagen är talande i detta sammanhang. Så klart att det finns en socialistisk konservatism, som de traditionella gråsossarna. I dessa tider, när allt fler arbetare röstar på SD, så anser de att det var bättre förr. Men, det torde gälla en hel del andra också, gamla fackföreningsmänniskor, t ex som anser att det var bättre på kollektivanslutningens tid.

Emellertid tror jag att Du är något på spåren. För några decennier sedan ansåg de progressiva att konservatism var bortrationaliserat och förbrukat. Men, nu har detta blivit en stark politisk kraft igen, i ett Sverige som tappat både vett och sans. Då är konservativa värden som monarki, krigsmakt, rättsobjektivism mm inte alls så dumt egentligen. Då kan till och med sossar gå med på att återskapa ordensväsendet, hylla kungen på 80-årsdagen och acceptera att vi långsamt återbygger något som kanske framöver kan påminna om ett försvar.

Att vara konservativ innebär ju att man vill bevara och skydda det man älskar. Ju mindre det finns kvar som man tycker är värt att bevara och skydda så blir det naturligt att hävda att det var bättre förr som en reaktion mot nedmonteringen av allt det gamla som man tycker var bra. På så vis blir tillbakablickandet ofta centralt för konservativa.

Om allt under lång tid har varit hur fint och trevligt som helst i samhället och de radikala lyst med sin frånvaro så finns det ju ingen anledning att vara aktiv konservativ.

Det är klart att det finns saker som bör bevaras i dagens samhälle och som det är värt att strida för som konservativ. Där kan ju var och en fundera över vad man håller kärt och som ännu inte sopats bort av radikala vandaler.

Om man betraktar dagens samhälle, är det hur fint och trevligt som helst? Nej, det finns absolut många som inte tycker det och konservativa söker inte efter nya radikala lösningar utan blickar gärna tillbaka och jämför med hur det var förr med det gamla, beprövade som faktiskt fungerade och som människor var nöjda med. Inga fler radikala experiment.

Arkitekturen är ett utmärkt exempel liksom stadsplanering överhuvud taget. När folk semestrar i Europa är det till de gamla, charmiga stadskärnorna de söker sig till som i Bologna, Siena, Prag, Strasbourg, Salzburg, Dubrovnik o.s.v. I Stockholm har vi fin tidig 1900-talsbebyggelse i Lärkstaden, Eriksbergsområdet, Röda bergen m.m. och Sverige är fullt av goda exempel som Visby, Ystad, Mora, Mariefred och många andra städer. Det här är stadsmiljöer från förr som människor älskar till skillnad från en stor del av nybyggnationen.

Vi har gjort oss av med en väldig massa saker som var bra förr. Det är inte lite. Det handlar mycket om småskalighet och närhet. Jag spar det till den fortsatta diskussionen. Jag tror man skulle kunna skriva en doktorsavhandling om bra saker vi hade förr men som vi förlorat. Och det handlar inte om is till punschen som Povel Ramel raljerade om.

Ja, jag tror att Du fångar mycket som är viktigt. Det finns påfallande mycket som har eroderat under de senare decennierna och som Sverige behöver återskapa. Vi ser motsvarande i rätt många andra länder.