Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Varifrån kommer "mina idéer" menar du?
Min uppfattning baseras i grunden på logisk slutledning och inte på empiri. Det vill säga att alla vilda populationer med nödvändighet alltid framlever på marginalen. Samt på vilka slutsatser som kan dras ur detta.
Kan man få ta del av hur det avgörs att "levande"(!) och friska djur lever "goda liv"? Du verkar presentera det banbrytande rönet att levande och friska djur lever och är friska. Tack.
Problemet är inte stora djur som nått adult stadie och som med viss marginal klarar de omständigheter som begränsar populationen (och som alltid finns). Utan om den väldiga majoritet som i långsam pina dukar under eller just precis överlever i samma grad av långsam pina. Och inte om den försvinnande lilla majoritet som klarar sig och kan leva ok (av just skälet att dimensionerande faktorer slår ut en så stor andel av populationen att den storleksmässigt hamnar under miljöns bärkraft) och som med ålderns rätt dör efter en förhoppningsvis kortare pina.
Ja, det är mycket riktigt att levande organismer styrs av ett motivationssystem (vilket du för övrigt hamnar i diket gällande vad beträffar mänskliga varelser). Vilken tröst att djur upplever lättnad i olika former av att undkomma ångest och pina. Och njuter av kampen! Jag tycker att vi testar med dig, sätter efter dig ett gäng mordiska käkar som just precis undkoms så du får njuta ordentligt. Ett gäng som sedan kan väntas bakom varje hörn varje minut under resten av ditt liv så att kicken blir konstant.
Många arter är utsatta för ett kraftfullt predationstryck. Men de omständigheter som håller populationer i schack är annars av typen att långsamt törsta ihjäl, svälta ihjäl, stekas ihjäl, frysa ihjäl, eller på grund av nedsättning av sådana skäl långsamt konsumeras av parasiter och infektioner.
En rejäl "kick"!
Den som, för övrigt, menar att individer avstår reproduktion för sin arts fromma har uppenbarligen inte begripit ens det mest elementära gällande evolutionära mekanismer.
För den som tar lidande på allvar och det oavsett vilken art det drabbar så innebär upplevande varelser i naturtillståndet en, mycket möjlig, oerhörd och samtidigt olösbar moralisk katastrof.
---
Att fri vilja blandas in är lite svårt att begripa när ditt hjälplösa försök till kalkerande av D. inte går ihop någonstans och du lämnat samtliga frågeställningar på walkover. Om du vill göra ett nytt försök rekommenderar jag att svara på det obesvarade i relevant tråd.
Till att början med så har jag upprepade gånger svarat dig om fri vilja, precis som Dennett gjort. Kort och koncist varken Dennett eller jag ställer upp på din definition av fri vilja då den enbart är gjord för att omöjliggöra fri vilja helt oavsett varelsens förmågor.
Dennett tyckte tydligen att det var intellektuellt stimulerande att diskutera definitionen med Caruso, men han ändrade aldrig sin ståndpunkt.
Kan du ge ett enda exempel på en varelse som kan tänkas ha fri vilja och hur den skulle fungera enligt din definition?
Jag hävdar att det finns en betydande skillnad mellan en människa, en mus och en fjäril trots att alla tre har belöningssystem. Även här är du fel ute i din Hedonism, enkel logisk och felaktig.
Du försöker alltid argumentera för filosofi i marginalerna, dina idéer förkastas som regel av 90% av dagens filosofer. Kanske kan man fråga sig varför du alltid hamnar i dessa läger på marginalerna?
"För den som tar lidande på allvar och det oavsett vilken art det drabbar så innebär upplevande varelser i naturtillståndet en, mycket möjlig, oerhörd och samtidigt olösbar moralisk katastrof."
Så då tolkar jag som att du fortfarande förespråkar utplånandet av allt högre liv i naturen?
Givetvis kommer alla levande organismer vilja leva och kämpa för sina liv.
Men den barmhärtiga filosofen Roerlig vet bättre och när väl allt liv är utsläckt så blir det fint och ljuvligt.
När det gäller vad du skriver "Och inte om den försvinnande lilla majoritet som klarar sig och kan leva ok" så handlar det om 25% för häckande fåglar, för större apdjur klarar sig 50-70% till vuxen ålder. Av älgkalvar klara sig ca 50% till första året (här är jakt och biltrafik stora orsaker till låg överlevnad).
Du brukar skriva om logik, men då du alltid förenklar saken så mycket blir slutsatsen väldigt långt ifrån hur vi människor uppfattat vår värld.
Men du tror kanske vi skulle må bra i Carusos dystropi där ingen är ansvarig för någonting och där en politikbyrå bestämmer hur vi skall leva?
Eller i din egen värld där allt liv är eländigt och där den enda nåden är att bränna ned regnskogarna förinta alla högre former av liv, ja allt liv.
En kall och fruktansvärd värld där ingen lider då alla känslor upphört att existera.
När det gäller hur djur upplever sina liv och mening i sin existens så har jag sällan sett djur i det vilda som lidit av existentiell ångest, även om det förekommer. Apatiska djur klarar sig sällan så länge. Naturen sjuder av liv och livslust, hård orättvis men också vacker och värdefull.
Förenklat har de drivkrafter på två nivåer:
Att överleva och föröka sig.
Att undvika lidande och uppnå njutning.
Skulle de själva anse sina liv värda att leva? Ja tveklöst deras absolut starkaste drivkraft är livsviljan. Din bild av naturen ligger väldigt nära sången jag länkade till.
För visst är det synd om uteliggardjuren? Visst har djur i bur det bättre, de har ju tak över huvudet?