Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Att gå runt och kolla på lite djur och bedöma att de verkar vara friska och välmående innebär knappast särskilt värdefulla intryck i sammanhanget.
Men, ja, en adult individ tillhörig en kroppsligen stor art eller en sådan i en skyddad nisch och som klarar de för sin population dimensionerande faktorerna (exempelvis vinterkyla eller säsongsvis torka) kan förmodligen leva förhållandevis gott. Det vill säga i frånvaro av stora umbäranden och lidande och det tack vare att populationen hålls nere av att en stor andel av den exempelvis fryser och svälter ihjäl varje säsong.
Saken bör alltså betraktas på ett vidare vis än att en frisk fullvuxen älg klarar sig ganska bra. Den teoretiska utgångspunkten är att populationer ökar exponentiellt, vilket korrigeras av obönhörlig utslagning.
Av det följer två insikter.
Dels att det i de flesta fall inte handlar om att en levnadsduglig adult individ till slut blir svag och slås ut efter en tids lidande. Utan om att i det närmaste samtliga individer slås ut av svält, törst, köld och hetta innan de nått det ljuva mer skyddade livet som stark vuxen, om man nu tillhör en art i vilken ett sådant liv alls är fallet.
Dels den att alla populationer alltid existerar på marginalen och marginalen innebär att just precis överleva. Och det är knappast skönare för en råtta att alldeles precis inte frysa och svälta ihjäl genom vintern som det vore för en människa att göra detsamma. Levande organismer tål mycket. Det kanske hyfsade liv en älg som klarat de dimensionerande faktorerna kan vederfaras är en följd av just sådan typ av utslagning och att själv just precis klara det.
En tredje insikt är den att darwinistisk selektion inte är en hedonistisk utilitarist som skapar värdefulla liv utan en kraft som premierar inget annat än drag som innebär relativ reproduktiv framgång. Och vars skapande kraft, för övrigt, bygger på denna kvantitativt oerhörda utslagning.
Fantasier du torgför, likt att individer avstår reproduktion för sin arts fromma, är just inget annat än fantasier. Saker är betydligt krassare än så.
Jag vet att du gillar att förenkla och skapa digitala svartvita modeller.
Jag vet också var dina idéer kommer ifrån, ironiskt nog är många av deras idéer om bytesdjurs stressfulla liv närmre Disney än mina källor. Precis som dina verklighetsfrämmande filosofiska modeller sällan fungerar i praktiken.
Jag har rest och ägnat långa perioder med forskare på plats runt om i världen.
En fantastisk förmån som varit och fortfarande är enormt lärorikt.
På något sätt har du faktiskt rätt, dvs djur upplever lidande, de blir sällan fullvuxna och försvinnande få får gå bort av hög ålder.
Min poäng som också stödjas av forskning är att de djur som lever och är friska har goda liv.
Djur får kickar av kampen oavsett om de är bytesdjur eller rovdjur.
Det finns evolutionära teorier om detta och fysiska mekanismer.
Ett bytesdjur som kom undan upplever Eurofi och endorfiner, opoider frigörs i kroppen.
I den mån vilda djur finner mening i livet så är det där i kampen.
det är också en förklaring till lek även hos vuxna individer, de kan utan risk uppleva liknande kickar och belöningar.
Så djur kan leva liv som är belönande och vara välmående tills den dagen de inte kommer undan eller inte längre klarar av att jaga. Korta liv av välmående följt av ond bråd död.
Nu vet jag sedan tidigare att du gärna ser regnskogar skövlade och ersatta av biotoper med vad du anser ”bättre” livsförhållande. Vi är inte eniga där.
Livet är inte så enkelt och svartvit som du önskar. Fri vilja kommer i grader, det goda livet finns även i naturen men inte alltid och inte för alla.
