Kvinna i 50-årsåldern misstänkt mördad på ö i Värmdö kommun (2026-08-04)

Styrkekramar till alla kvinnor därute, som har dejtat GM. Jag har tänkt på er hela dagen. Era berättelser är viktiga. Det här är så förfärligt, så det finns inga riktigt bra ord. Om kvinnan som bodde ihop med karln läser det här; jag hoppas att du fick, och får, allt stöd du behöver

Jag har fått bekräftat från journalisten i tidningen Mitti om att den misstänkte ännu nekar till brott och inte uttalat något motiv.

Uppgiften ska komma från åklagaren, skriver journalisten till mig som svar på frågan varifrån uppgiften kom och om det var ny information från intervjun i samband med omhäktningen 4/9 eller gammal information.

Det var uppgifter från artikeln nedan i Mitti som diskuterades igår i tråden, då det var otydligt i artikeln tyckte flera, om uppgifterna ingick i en slags sammanfattning av hela fallet eller var nya.

https://www.mitti.se/nyheter/mordmisstankt-pa-sollenkroka-o-fortsatt-haktad-6.3.383651.9a2a0b3719

Bara en väldigt okunnig person i psykologi skulle på det material vi har få för sig att TN kan fastslås vara "fullblodspsykopat". Vad är det ens? Tänker du att en person som mördar någon i ett raserianfall och som kämpat hårt för att få ha kvar en hyreslägenhet i Stockholms innerstad måste vara det? Det tror inte jag. Om något finner jag det mindre sannolikt att en "fullblodspsykopat" av vad som framgår skulle kunna sköta den typ av uppdrag han haft som yrke i ganska många år till vad det verkar allas belåtenhet. Han har väl också beskrivits som perfektionist till det närmast patologiskas gräns. Det är knappast något jag förknippar med psykopater. De brukar i yrkeslivet snarare kännetecknas av att de inte gör det de ska, utan istället manipulerar, ljuger och skyller på andra. Men så klart: Jag kan ha fel. Jag har inte mer info än nån annan i tråden och kan därför inte säga något säkert om hans eventuella diagnoser.

Narcissist? Beror på vad du menar. Att han kvalar in för diagnosen narcissistiskt personlighetssyndrom enligt DSM-5_TR? Att folkdomstolen här i tråden har bestämt det? Det är ju bara cirkelbevisning. Visst verkar han ha narcissistiska drag. Det är dock inte nödvändigtvis samma sak som att en RPU skulle komma fram till att han stämmer in på diagnosen. Självupptagna sidor har vi alla, även folk som har en självbild av att inte tänka på sig själva framför andra.

Aproå psykologin bakom saker: Personligen har jag i den här tråden fascinerats mer av aversionen mot och svartmålningen av GM. Inte för att det saknas skäl att se honom i ett negativt ljus: Allt tyder ju på att han dödat en kvinna i något som varken var självförsvar eller åtminstone utan sån avsikt (typ att han knuffat henne så att hon slagit huvudet i en hård kant och dött av det). Men det är som att det varit extra starkt här. Och kommit från en lite annan typ av postare än som brukar uttrycka starka känslor mot misstänkta och dömda våldsbrottslingar här i ABoK.

Vad jag tror - vilket givetvis bara är en spekulation bland andra - är att det handlar om brottsoffret och misstänkte gärningsmannens bakgrund och hur de relaterar till en själv. Känslan jag får är att flera som skrivit mycket själva är i samma ålder (åtminstone inte purunga), bor i Stockholm eller på någon annan större ort och arbetar i något akademiskt yrke. Identifikationen blir naturligt större då än när offret är en långtidssjukskriven kvinna på någon mindre ort som blivit ihjälslagen av sin sambo som är blandmissbrukare. Det - tror jag - gäller både offret och gärningsmannen. Naturligtvis tänker man som kvinna som kanske dejtat senaste åren att "det kunde ha varit jag". Eller åtminstone nån av mina närmare vänner. Men också mannen som typ är ganska välbekant för både män och kvinnor som lever ett typiskt medelklass- eller övre medelklassliv i Stockholm eller liknande. Det är obehagligt att tänka sig att nån man uppfattar som helt normal och trevlig med ett välordnat liv skulle kunna dölja en sån avgrund inom sig.

Så kanske inte så konstigt om det kommer närmare emotionellt än när ännu en ung man skjuts av misstag i nån förort av nån drogad, nervös 16-åring med dålig impulskontroll. Trots att man inte utan fog skulle kunna hävda att det sistnämnda är minst lika tragiskt och hemskt, kanske ännu hemskare.

Om vi känner att gärningsmannen är någon vi faktiskt kan identifiera oss med på vissa sätt, kanske t.o.m. någon som under mindre bra omständigheter hade kunnat vara vi själva eller någon nära oss. Om vi känner så är det kanske inte så konstigt om vi jobbar hårt på att distansera oss från honom och hitta en förklaring som går ut på att han är "rotten to the core". Det hemska tycks för många bli lite mindre tungt att bära då. Om mördaren var ett monster, dessutom med alla möjliga hemska diagnoser. Här har det grävts efter alla möjliga pusselbitar, t.o.m. TN:s grundskolebetyg har nagelfarits och vissa tror sig ha hittat grunden till ett motiv i dem (mindervärdeskomplex grundlagda redan när TN var barn).

Samtidigt tror jag de flesta innerst inne vet att ibland får man inte någon tillfredsställande förklaring i ett brottsfall som det här. Det finns mord begångna i hastigt uppflammande vrede som varken mördaren själv eller personer som känner honom (någon gång henne) någonsin riktigt kan förstå. Och det finns folk som kan ha mörka sidor och ljusa, fina som samexisterar inom dem. SS-mannen som misshandlade och dödade lägerfångar på dagen och gick hem till sin familj på kvällen och lekte med barnen och hunden spelade inte nödvändigtvis en roll för att dölja det alltigenom mordiska monstret för familjen.

Men av någon anledning verkar det vara mer tilltalande emotionellt för oss att tänka oss. Och inte minst i denna tråd då.

Varför är deras berättelser så viktiga nu i efterhand?

Händelsen på ön i somras kan ju i teorin handla om ett gräl eller vildsint bråk som av någon anledning eller slump gick överstyr och slutade med kvinnans död, dvs en ren olyckshändelse?

Om MGM nu är en så potentiellt farlig person för kvinnor så borde hans farliga sida ha blossat upp långt tidigare men nu pratar vi om en tidigare ostraffad man.

Vi ska dessutom komma ihåg om två personer hamnar i en konflikt av något slag så är det mycket sällan bara den ena partens fel och när det gäller våld i nära relationer så är det dessutom ganska jämställt mellan könen, män står dock för merparten av det dödliga våldet.

Du borde alltså spara dina styrkekramar till nåt helt annat.

Frågan är inte till mig och även jag vill gärna höra om Undrandes26 har något mer att berätta om vad han kan ha nämnt om relationen med ÅÅ.

Men jag tänkte också flika in: någon användare (nostradamus1966? annan?) har skrivit om att TN ska ha pratat om att "flytta ihop" (TN och ÅÅ). Var det efter sommaren? Letat men hittar inte.

I länkad artikel står det att den misstänkte inte erkänt brottet.

Rent juridiskt/polisiärt är det skillnad mellan att inte erkänna brottet och att inte erkänna brott.

Det här kan låta som detaljer (och det är det också). Om brottsrubriceringen är enbart mord så kan den misstänkte alltså förneka/inte erkänna.

Samtidigt kan den misstänkte i förhör ha medgett andra brottsliga handlingar – som motsvarar t.ex. dråp, vållande till annans död, misshandel, olaga hot, ofredande etc.

Om förhörsledaren presenterar mord som brottsmisstanke och den misstänkte nekar, då kan han fortfarande medge brottsliga handlingar utan erkänna brottet.

Jag är väldigt nyfiken på om brottsmisstanken/brottsrubriceringen är enbart mord eller om det har tillkommit alternativa rubriceringar.

Så länge brottsrubriceringen är enbart mord så kan alltså MGM förneka brottet, men medge handlingar som i ett senare skede kan komma att bli alternativa brottsrubriceringar och andrahandsyrkanden.

Jag är därför nyfiken på om MGM enbart förnekar brottet mord eller om han förnekar brott(sliga handlingar) i allmänhet.

Att MGM inte erkänner mord utesluter inte att han erkänner annat – t.ex. gett BO en örfil eller sparkat henne i magen och hotat henne. Han kan ha medgett våld men påstå att t.ex. BO föll omkull och landade olyckligt på något vasst och därför avled – det vill säga olycka och inte mord. MGM kan medge vissa omständigheter och samtidigt förneka både uppsåt och oaktsamhet.

För allmänheten kan de här detaljerna vara snåriga (och oviktiga). I allmänhetens ögon kan MGM vara en mördare oavsett minsta lilla omständighet på brottsplatsen. Men i rättsväsendets ögon handlar allt om detaljer och formuleringar.

Även journalister kan uttrycka sig slarvigt – särskilt om de inte är hårt nischade krimreportrar.

Har journalisten varit tydlig med om h*n menar att MGM inte har erkänt brottsmisstanken mord eller om MGM inte har erkänt brott(sliga handlingar) i allmänhet?

Att det har skrivits så pass lite om det här fallet beror sannolikt på att poliser och åklagare inte har velat yttra sig i någon större utsträckning. Tyvärr kan det förbli så fram till åtal och därmed offentlig FUP.

Ja, det är väldigt svårtolkat..
Nu efter att ha läst flera trovärdiga berättelser om hans personlighet är jag inte lika förvånad över att han fortfarande inte berättar.

Kanske uttrycket är beräknat och bara manipulation på ett eller annat sätt som du skriver. Det kan betyda olika saker, som att svara med en fråga nästan..

Tack för att du och To. Ivrig tog er tid att höra med journalisten och förtydligade senaste artikeln!

Med risk för att det blir tjatigt, det har skrivits mycket redan..men

Har tänkt en del på att när polisen hittade honom måste han ha varit väldigt trött (kan inte ha sovit mycket?), hungrig?, rädd, frusen och helt slut i hela kroppen. Hjärnan brukar ju inte funka så bra i det skicket.
Jag antar att första förhöret gjordes ganska direkt efter gripandet.

Tänker att vissa ord, (”tumult”) och linjen han gick på i första förhöret säkert var planerad, men att det läckte sanningar som inte var planerade ”hennes liv som jag tog” och inte bara ”att hon inte finns kvar”.

Kanske att han hade svårare att hålla ihop sin plan och inte lyckades med sitt vanliga tillrättalagda när han var utmattad?

Tycker att han utgav sig för att han skulle berätta sanningen, tids nog, bara att han ”inte kan sätta ord på det” än och ”jag kan inte prata om det” mm.
Ingenting om att han inte minns.
Chockad men han hade händelseförloppet i huvudet, så uppfattar jag det som.


Svårt att förstå. Kanske han faktiskt är en psykopat. Så hur fungerar en utmattad rädd psykopat?

Förhoppningsvis är det så ”uppenbart vad som har hänt” på brottsplatsen med flykten dömd att misslyckas, att han inte kan komma undan.
Kanske han inledningsvis insåg det och ”erkände”, fast luddigt och förhalande..

Sen fick han sova, äta, prata med advokat, bli mer insatt i sin nya roll. Samla mer psykopatkraft, byta advokat och lägga upp en ny plan?

Nej, att han lämnade henne där… det säger allt.


Såg i tråden att BO begravning är nu i veckan.
För BO och anhöriga hoppas jag att medierna fortsätter vara tysta denna vecka, så att de anhöriga slipper bli mer påminda om honom än de redan är.
Få sörja i fred och bara ägna sina tankar åt henne och varandra, ta hand om det de har kvar.

Bara en väldigt okunnig person i psykologi skulle på det material vi har få för sig att TN kan fastslås vara "fullblodspsykopat". Vad är det ens? Tänker du att en person som mördar någon i ett raserianfall och som kämpat hårt för att få ha kvar en hyreslägenhet i Stockholms innerstad måste vara det? Det tror inte jag. Om något finner jag det mindre sannolikt att en "fullblodspsykopat" av vad som framgår skulle kunna sköta den typ av uppdrag han haft som yrke i ganska många år till vad det verkar allas belåtenhet. Han har väl också beskrivits som perfektionist till det närmast patologiskas gräns. Det är knappast något jag förknippar med psykopater. De brukar i yrkeslivet snarare kännetecknas av att de inte gör det de ska, utan istället manipulerar, ljuger och skyller på andra. Men så klart: Jag kan ha fel. Jag har inte mer info än nån annan i tråden och kan därför inte säga något säkert om hans eventuella diagnoser.

Narcissist? Beror på vad du menar. Att han kvalar in för diagnosen narcissistiskt personlighetssyndrom enligt DSM-5_TR? Att folkdomstolen här i tråden har bestämt det? Det är ju bara cirkelbevisning. Visst verkar han ha narcissistiska drag. Det är dock inte nödvändigtvis samma sak som att en RPU skulle komma fram till att han stämmer in på diagnosen. Självupptagna sidor har vi alla, även folk som har en självbild av att inte tänka på sig själva framför andra.

Aproå psykologin bakom saker: Personligen har jag i den här tråden fascinerats mer av aversionen mot och svartmålningen av GM. Inte för att det saknas skäl att se honom i ett negativt ljus: Allt tyder ju på att han dödat en kvinna i något som varken var självförsvar eller åtminstone utan sån avsikt (typ att han knuffat henne så att hon slagit huvudet i en hård kant och dött av det). Men det är som att det varit extra starkt här. Och kommit från en lite annan typ av postare än som brukar uttrycka starka känslor mot misstänkta och dömda våldsbrottslingar här i ABoK.

Vad jag tror - vilket givetvis bara är en spekulation bland andra - är att det handlar om brottsoffret och misstänkte gärningsmannens bakgrund och hur de relaterar till en själv. Känslan jag får är att flera som skrivit mycket själva är i samma ålder (åtminstone inte purunga), bor i Stockholm eller på någon annan större ort och arbetar i något akademiskt yrke. Identifikationen blir naturligt större då än när offret är en långtidssjukskriven kvinna på någon mindre ort som blivit ihjälslagen av sin sambo som är blandmissbrukare. Det - tror jag - gäller både offret och gärningsmannen. Naturligtvis tänker man som kvinna som kanske dejtat senaste åren att "det kunde ha varit jag". Eller åtminstone nån av mina närmare vänner. Men också mannen som typ är ganska välbekant för både män och kvinnor som lever ett typiskt medelklass- eller övre medelklassliv i Stockholm eller liknande. Det är obehagligt att tänka sig att nån man uppfattar som helt normal och trevlig med ett välordnat liv skulle kunna dölja en sån avgrund inom sig.

Så kanske inte så konstigt om det kommer närmare emotionellt än när ännu en ung man skjuts av misstag i nån förort av nån drogad, nervös 16-åring med dålig impulskontroll. Trots att man inte utan fog skulle kunna hävda att det sistnämnda är minst lika tragiskt och hemskt, kanske ännu hemskare.

Om vi känner att gärningsmannen är någon vi faktiskt kan identifiera oss med på vissa sätt, kanske t.o.m. någon som under mindre bra omständigheter hade kunnat vara vi själva eller någon nära oss. Om vi känner så är det kanske inte så konstigt om vi jobbar hårt på att distansera oss från honom och hitta en förklaring som går ut på att han är "rotten to the core". Det hemska tycks för många bli lite mindre tungt att bära då. Om mördaren var ett monster, dessutom med alla möjliga hemska diagnoser. Här har det grävts efter alla möjliga pusselbitar, t.o.m. TN:s grundskolebetyg har nagelfarits och vissa tror sig ha hittat grunden till ett motiv i dem (mindervärdeskomplex grundlagda redan när TN var barn).

Samtidigt tror jag de flesta innerst inne vet att ibland får man inte någon tillfredsställande förklaring i ett brottsfall som det här. Det finns mord begångna i hastigt uppflammande vrede som varken mördaren själv eller personer som känner honom (någon gång henne) någonsin riktigt kan förstå. Och det finns folk som kan ha mörka sidor och ljusa, fina som samexisterar inom dem. SS-mannen som misshandlade och dödade lägerfångar på dagen och gick hem till sin familj på kvällen och lekte med barnen och hunden spelade inte nödvändigtvis en roll för att dölja det alltigenom mordiska monstret för familjen.

Men av någon anledning verkar det vara mer tilltalande emotionellt för oss att tänka oss. Och inte minst i denna tråd då.

Haha fan vad roligt att det kommer ett svar som liksom bekräftar min tes istället för att falsifiera den. Du konstruerar en binär antingen-ellerförklaring till varför jag skrev det jag gjorde och känner dig som en riktig storfräsare. Nu "känner" du mig och mina skavanker minsann.

Det gör du naturligtvis inte alls. Jag har följt och skrivit i ganska många krimtrådar sen början av 2010-talet, även om jag varit mindre aktiv senaste 4-5 åren. Denna har jag dock följt, dock mer sporadiskt senaste 2-3 veckorna. Det beror dock på att tråden har gått ganska mycket på tomgång (som iofs alla krimtrådar brukar komma till när det inte händer så mycket utredningsmässigt och inga fler "gräv" av betydelse producerats på ett tag). Samma spekulationer ältas om och om igen, vilket delvis beror på att en del nya skribenter kommer till.

Jag vet inte vilka brottsoffer TN skapat mer än den döda kvinnan. Men jag har nog i alla fall inte svårare än genomsnittet att leva mig in i hur det är att vara i närkontakt med, kanske t.o.m beroende av en narcissist med åtminstone psykopatiska drag, då jag otrevliga erfarenheter av det från tidigare i mitt liv. Utifrån mitt intresse och vissa kunskaper på området är jag dock försiktig med att sätta dessa diagnosetiketter på folk. Det krävs trots allt lite mer än ett gäng tidningsartiklar, ett par vittnesmål från folk som kort dejtat honom och genomgång av handlingar i ett civilmål för att avgöra att vi har att göra med en psykopat och fullblodsnarcissist. Det gäller faktiskt även givet det faktum att han dödat en kvinna. Psykopati är starkt överrepresenterat bland människor som begått mord enligt internationell forskning, men långt ifrån alla mördare kvalar in för en diagnos.

Vad som däremot är sant, oavsett hur mycket det provocerar dig, är att människor rent generellt har mer sammansatta personligheter än vad vi oftast föreställer oss. Det finns det också forskning på. När vi bedömer andra människor tenderar vi - både positivt och negativt - att fokusera på vissa aspekter av deras personligheter och bortse från andra. Egentligen inte så konstigt: Vi förenklar alltid världen för att det skapar en trygghet att tro att vi förstår den bättre än vi gör. Och det som intresserat mig i den här tråden - det må sen inte gälla just dig och jag har aldrig påstått att det var en universell sanning för alla som skrivit om TN:s dåliga egenskaper - är att det varit en ovanligt stor karaktärsanalys av den misstänkte utöver själva brottet. I den diskussionen har många som jag uppfattat det ansträngt sig för att bygga och förmedla en bild av honom som rakt igenom negativ. Till och med i form av en löjlig sidodiskussion om att han egentligen inte var mer än en sorts glorifierad, överbetald vaktmästare där han jobbade. Inte bara för att passa in i bilden många tycker sig se av en man med starka mindervärdeskomplex som ligger bakom mordet. Utan också helt uppenbart för någon sorts psykologiskt behov av att visa att allt med honom i stort sett var skit, eller i alla fall inte så bra som det verkade. Man har t.o.m. hånat honom för hans längd.

Allt detta har jag funnit intressant. Att folk tycker illa om mördare och gärna skriver det i krimtrådar är inget nytt. Men det här har som sagt gått utanför de vanliga mönstren. Och jag funderar över om det handlar om att det känns obehagligt nära för många, därför att både offret och mördaren kommer från ett liv/tillvaro som ligger närmare en själv och ens liv än vad som oftast är fallet i krimtrådarna för oss medelålders akademiker.

Men det finns alltid folk som blir provocerade av ett försök till fördjupning, eller resonemang som inte bara handlar om att svärta ner mördaren. Som jag f.ö. inte heller känner någon sympati. Offret kände jag inte, inte ens på omvägar, och därmed kan jag inte säga att jag känner någon personlig sorg över hennes öde. Det är alltid hemskt när oskyldiga faller offer för våld. Men jag har haft andra dödsfall i min närhet det senaste året och du får helt enkelt acceptera att de ligger mig närmare emotionellt. Och även de flesta som känner starkare personligen för tragedin i det här fallet "distanserar sig" garanterat också från merparten av det elände de möter i nyheter och sociala medier. Sannolikt även du.

Jag tyckte jag läste i tråden att två orosanmälningar riktats mot MGM i fråga om hans barn. Stämmer det? Var kommer den uppgfiten i så fall ifrån? Någon som vet mer?

En källa: tvistemålet om bodelningen.