Varför bortser åttaklövern helt från vita heterosexuella manliga väljare?

Du skrev att absolut ingenting hindrar män från att ta sin del av vabben, gå ner i tid under småbarnsåren och ta halva föräldraledigheten.

Ett barn har två föräldrar. Det fattar du väl att de rimligtvis försöker komma överrens om hur man ska fördela vab och föräldraledighet och gå ner i arbetstid?

Att "ingenting" hindrar män är därför inte sant. Hur är det en halmgubbe?

Ett klassiskt citat. Han fick nog mer rätt än han kunde ana...

Kvinnliga vänskaper har varit oerhört ogivande för mig. Manliga vänskaper har oerhört givande dock.

Jag tror många män kan relatera.

Ska vi nu gagga om ett ordval som råkade trigga dina maggaser eller? Eller ska vi diskutera relationer och familjeliv? Det får du isåfall göra med nån annan.

Det finns nog ingen standard definition på ett riktigt parförhållande, eftersom det är nånting som två parter skapar tillsammans. Svenskan är emellanåt ett så futtigt språk, vilket är varför jag tog till "riktigt". "Äkta" skulle vara fel, "standard" låter som ett medeltal och "bra" parförhållande låter i mina öron mer som att man i praktiken får pusslet att gå ihop utan dessmera strul. "Bra" är alltså en funktionell beskrivning.

Det försöker hänvisa till är en situation när båda parter faktiskt VET att man står närmast varandra jämfört med alla andra (också barnen), att man kör tillsammans i vått och torrt, till sista blodsdroppen och att ingendera parten nånsin kommer att svika eller ge upp. Nåt i den stilen. "Mated for Life", typ. Det behöver inte förstås hålla för den sakens skull, eftersom allting förändras. Men det är inte så viktigt eftersom det egentligen är fråga om vad man känner i stunden. I varje stund.

Alla har rätt till sin egen definition, men nu var det inte definitionen det var fråga om utan vad som fungerar. Och den poäng jag försökte få fram var att om den ena parten har ett behov av att känna att förhållandet är "på riktigt", men inte känner det, då funkar det inte. Och bland män så finns det ett subset som kan bonda på den här nivån med andra män (och nu talar jag inte alls om homosexualitet), men som inte fixar att göra det med sin kvinna. Om det beror på genetik eller delvis beror på genetik är mig veterligen inte utrett, men det förekommer i högre grad i samhällen och kulturer som har olika roller för kvinnor och män. Eller rättare sagt, som har mer distinkta gränser mellan kvinnors och mäns roller. Det är t.ex. vanligare i USA än i England, och vanligare i England än i Frankrike. Och det finns en direkt motsvarande kvinnlig version, kvinnor som är bästisar med andra kvinnor på ett sätt som de inte klarar av att vara med män.

Det finns säkert massor med människor som tycker att de trots det har "riktiga" förhållanden, men i min värld är det ett "riktigt" förhållande när båda parterna i förhållandet har bara en solklar über-bästis i hela världen och det är den andra parten. Det är enligt min syn ett "riktigt" förhållande.

Du ska ta ansvar för ditt eget ordval och antingen bemöta det jag skrev eller sluta svara.

Stackars lilla gubben. Får du inte genomföra betalda våldtäkter.
Det är verkligen riktigt mansförtryck.

Där finns fortfarande ingenting som hindrar män från att ta mer ansvar gällande sina barn.

Jo, barnets mamma.

Kommunikation är A och O i ett förhållande, speciellt om man har barn tillsammans

Och de flesta mammor kommunicerar till sin partner att de vill ta största delen av föräldraledigheten och vabben.

Ändå är det männens fel att kvinnorna får som de vill.

Ditt resonemang går inte ihop. Du försöker som vanligt dölja det bakom dina barnsliga utbrott men det är ganska genomskinligt vid det här laget.