Varför bortser åttaklövern helt från vita heterosexuella manliga väljare?

Om jag måste vara övertydlig:

Om du tycker att patriarkatet var naturvidrigt så är det moderna välfärdssamhället ännu mer naturvidrigt. Det finns inget möjligt samhälle där kvinnor inte är beroende av män.

Om jag måste vara övertydlig.

Det finns inget möjligt samhälle någonstans i världen eller historien där män inte är och varit beroende av kvinnor och andra människor överhuvudtaget.

Patriarkatet var naturvidrigt så in i helvete. För män också. Snacka om att vara ägd av staten/kungen/överhögheten, kapitalet och kyrkan.

Vilket samhälle vill du ha då? Ska vi gå tillbaka till att vara samlare och jägare?

Nä jag nöjer mig med demokrati, jämlikhet och jämställdhet eller rättare sagt strävan dithän och så som vi är skapta för att leva.

Och jämställdhet kan bara uppnås genom att reglera sönder samhället så att kvinnor orkar med arbetslivet och genom att transferera pengar från män till kvinnor. Så kvinnor är ändå beroende av män hur man än vrider och vänder på det.

Föräldraförsäkringen, ersättning vid vabb och rätten att gå ner i arbetstid under småbarnsåren kom till för barnens skull och handlar mest om sunt förnuft. Och absolut ingenting hindrar män från att ta sin del av vabben, gå ner i tid under småbarnsåren och ta halva föräldraledigheten.

Men antar det är bekvämare att ta på sig den enorma och nergråtna offerkoftan.

Och män är beroende av kvinnor hur man än vänder och vrider på det.

Du tror inte mamman har någonting med saken att göra? Det är bara pappan som bestämmer hur det ska gå till och hon lyder duktigt?

Halmgubbe

Kan du peka på en källa som beskriver vad "ett riktigt parförhållande" är?
Alltså: Inte din tolkning av vad det är, utan 'facit', liksom?

För just nu känns det som om du har utnämnt dig till överdomare i frågan.

Enligt mig är "ett riktig parförhållande" ett väldigt intressant ämne för en egen tråd. Men just nu räcker det med den officiella definitionen.

Men du kanske menar "ett bra parförhållande"? Det är ju inte riktigt samma sak, men ändå lite lättare att definiera. En "Win-Win", en institution för att uppfostra nästa generation.
Men även där är det ju inte den ena parten som har monopol på att definiera reglerna.
En sur incel kanske har lika mycket rätt till sin definition som du har?

Du skrev att absolut ingenting hindrar män från att ta sin del av vabben, gå ner i tid under småbarnsåren och ta halva föräldraledigheten.

Ett barn har två föräldrar. Det fattar du väl att de rimligtvis försöker komma överrens om hur man ska fördela vab och föräldraledighet och gå ner i arbetstid?

Att "ingenting" hindrar män är därför inte sant. Hur är det en halmgubbe?

Det finns nog ingen standard definition på ett riktigt parförhållande, eftersom det är nånting som två parter skapar tillsammans. Svenskan är emellanåt ett så futtigt språk, vilket är varför jag tog till "riktigt". "Äkta" skulle vara fel, "standard" låter som ett medeltal och "bra" parförhållande låter i mina öron mer som att man i praktiken får pusslet att gå ihop utan dessmera strul. "Bra" är alltså en funktionell beskrivning.

Det försöker hänvisa till är en situation när båda parter faktiskt VET att man står närmast varandra jämfört med alla andra (också barnen), att man kör tillsammans i vått och torrt, till sista blodsdroppen och att ingendera parten nånsin kommer att svika eller ge upp. Nåt i den stilen. "Mated for Life", typ. Det behöver inte förstås hålla för den sakens skull, eftersom allting förändras. Men det är inte så viktigt eftersom det egentligen är fråga om vad man känner i stunden. I varje stund.

Alla har rätt till sin egen definition, men nu var det inte definitionen det var fråga om utan vad som fungerar. Och den poäng jag försökte få fram var att om den ena parten har ett behov av att känna att förhållandet är "på riktigt", men inte känner det, då funkar det inte. Och bland män så finns det ett subset som kan bonda på den här nivån med andra män (och nu talar jag inte alls om homosexualitet), men som inte fixar att göra det med sin kvinna. Om det beror på genetik eller delvis beror på genetik är mig veterligen inte utrett, men det förekommer i högre grad i samhällen och kulturer som har olika roller för kvinnor och män. Eller rättare sagt, som har mer distinkta gränser mellan kvinnors och mäns roller. Det är t.ex. vanligare i USA än i England, och vanligare i England än i Frankrike. Och det finns en direkt motsvarande kvinnlig version, kvinnor som är bästisar med andra kvinnor på ett sätt som de inte klarar av att vara med män.

Det finns säkert massor med människor som tycker att de trots det har "riktiga" förhållanden, men i min värld är det ett "riktigt" förhållande när båda parterna i förhållandet har bara en solklar über-bästis i hela världen och det är den andra parten. Det är enligt min syn ett "riktigt" förhållande.

Kvinnliga vänskaper har varit oerhört ogivande för mig. Manliga vänskaper har oerhört givande dock.

Jag tror många män kan relatera.