Dubbelmordet i Brattås, Härnösand 2005 - man i 45-årsåldern åtalas

..Den misstänktes problem kan kanske beskrivas så här:

Han har inte direkt varit en passiv åskådare. Enligt uppgifterna har han flyttat Gerd och städat brottsplatsen genom att kasta bland annat skor och glasögon intill huset.

Att komma till en plats, finna ett lik och omedelbart ta vid där en påstådd okänd gärningsman slutade är något annat än att långt senare skydda en brottsling. Om blodet fortfarande forsar ur offret ligger agerandet bara minuter efter själva våldet och framstår närmast som den avslutande delen av samma händelseförlopp.

Förklaringen bygger dessutom på en okänd mördare som kan ha varit en verklig person – men också en påhittad ”låtsaskompis”. Om åklagaren inte kan bevisa vem denne person var blir det visserligen svårt att fastställa exakt hur brottet gick till. Men om den misstänkte själv inte kan göra den okände gärningsmannen trovärdig återstår också den besvärande frågan: Hur träffades offren annars av yxhuggen, och vilken roll hade han själv medan de ännu var vid liv?

Problemet för den misstänkte är alltså att hans erkända agerande ligger så nära mordet i tid, rum och funktion att det kan uppfattas som deltagande i brottet – inte enbart som ett efterföljande skyddande av en brottsling. Den exakta juridiska rubriceringen beror dock på vad som kan bevisas om hans uppsåt och medverkan före eller under dödandet.

Att den misstänkte därefter inte kontaktar polisen, utan håller tyst i 21 år och avslöjas först genom DNA-sökning, förstärker problemet. Även efter händelsen har han alltså agerat precis som den egentlige gärningsmannen rimligen skulle kunna göra: undanröjt spår, undvikit polisen och väntat på att brottet aldrig skulle klaras upp.

Tystnaden bevisar inte i sig att han utförde morden. Men tillsammans med hans närvaro, hanteringen av kropparna och mordvapnet samt städningen av brottsplatsen blir det svårt att beskriva honom som en utomstående som råkade komma dit efteråt. Hans eget handlande bildar ett sammanhängande mönster från den rykande färska brottsplatsen fram till gripandet 21 år senare.

Den misstänkte borde inte ha befattat sig med paret. Då hade de antingen fortsatt dagen som planerat eller i alla fall legat kvar där de föll efter angreppet. Då hade hans DNA inte funnits på brottsoffren och inte heller på handväskan som hittades i skogen.

Hans problem är därför inte bara att han befann sig i närheten. Ingenting i hans efterföljande agerande skiljer honom tydligt från en person som själv hade utfört brottet. Tvärtom är hans hantering av offren och föremålen, undanröjandet av spår samt 21 års tystnad fullt förenlig med hur gärningsmannen kunde förväntas agera.

Det bevisar inte ensamt att han utdelade de dödande huggen, men hans egna handlingar ger heller ingen tydlig grund för påståendet att han endast var en utomstående som kom till platsen efteråt.

Så till oss andra. Gå inte in i en banklokal direkt efter att rånarna försvunnit för att städa eller flytta kroppar. Du kan bli indragen och i brist på de verkliga rånarna få plikta för deras brott.

Vilka uppgifter har du som bevisar att han har undanröjt mordvapnet?

Jag har inte läst någonstans att han har hanterat mordvapnet. Ingen vet väl vilket mordvapnet var och var det befinner sig.

Bra formulerat. Ingen annan än gärningsmannen - eller medhjälpare och medbrottsling - skulle dra in en blödande människa i ladan för att gömma henne.
Ingen annan än gärningsmannen eller en medbrottsling håller tyst om sin inblandning i över tjugo år.
Ingen annan än gärningsmannen eller en medbrottsling tycker att det är viktigare att skydda sig själv och komma undan straff, än att berätta sanningen så att de anhöriga får veta.

Ja, skulle mot förmodan min granne mördas går jag självklart inte dit och försöker röja undan spåren efter någon främmande annan för att "jag är rädd att få skulden". Särskilt om det innebär ett mycket blodigt dåd. Jag tar heller inte grannens handväska med mig. Inte heller försöker jag gömma glasögon, en avsliten klocka och en sko som måste ha ramlat/slitits av vid ev. kamp för livet.

Jag tänker att JJ har haft en uppdragsgivare som har genomsökt huset medan han har agerat på uteplan och att något gick väldigt snett.

Men JJ är kanske ensam GM. En sjuk person.
Läskigt med slumpen?

Jag motsäger dig/er inte på något sätt när det gäller tron på att J.J är den enda och egentliga gärningsmannen, att han ljuger osv. Det är ju uppenbart. Men i objektiv mening håller jag inte med om det du anför...

"Ingen annan än gärningsmannen - eller medhjälpare och medbrottsling - skulle dra in en blödande människa i ladan för att gömma henne" - Lek med tanken att J.J kallats till platsen, efter morden, för att hjälpa till att gömma undan kropparna. Om J.J då känner den "egentliga gärningsmannen" (kanske vill skydda honom, kanske står i tacksamhetsskuld, kanske är rädd för honom, kanske är hotad, kanske får pengar för jobbet, kanske är orolig för att själv misstänkas för mordet) är det då helt omöjligt att han skulle dra in en blödande människa i ladan för att gömma henne? Givetvis inte...

"Ingen annan än gärningsmannen eller en medbrottsling håller tyst om sin inblandning i över tjugo år" - Om då den här bekanta personen, (som han kanske vill skydda, står i skuld till, är rädd för osv.) riskerar livstids fängelse, är det då helt omöjligt att man väljer att vara tyst i över 20 år? Om ens egna medverkan på platsen, kan göra att man misstänks för delaktighet i mordet, är det då omöjligt att man skulle välja att vara tyst i över 20 år? Givetvis inte...

"Ingen annan än gärningsmannen eller en medbrottsling tycker att det är viktigare att skydda sig själv och komma undan straff, än att berätta sanningen så att de anhöriga får veta" - Läs ovan nämnda stycken.

Du motsäger ditt egna argument. Nu är det ju tvärtom - det är den så kallade "medhjälparen" JJ som riskerar livstids fängelse. Så varför pekar han inte ut "den riktiga" gärningsmannen nu när hans liv står på spel?

Jag kommenterade ju påståendet om "att han varit tyst i över 20 år" och alltså inte specifikt att han hållit tyst sedan han misstänkts för brott.

Att han (nu) inte anger den "riktiga gärningsmannen" skulle ju kunna förklaras med att han valt ett försvar där han ljuger och säger att han inte känner "de riktiga gärningsmännen" (för att skydda sin "kompis").

I övrigt så blir ju detta en märklig diskussion att ha, eftersom att jag själv personligen inte tror på ett ord som han framför. Mina "argument" riktar sig endast till att få in sådan objektivitet som Tingsrätten och Hovrätten kommer behöva beakta.

Domen kommer den 9 september kl. 11.00.

Intressanta frågan ligger inte om vem har ”gissat rätt” på onsdag, utan hur tingsrätten tar sig från bevisningen till slutsatsen.

Jag bryr mig faktiskt mindre om huruvida det står ”döms” eller ”frikänns” på första sidan än om de kanske 30–50 sidor som kommer därefter.

Det jag framför allt kommer leta efter på onsdag är bron mellan kontaktbevisningen och mordgärningarna om han döms.

Vilken bevisning gör att rätten kan utesluta det rimliga alternativet att JJ befann sig där och hanterade Gerd och hennes saker, men att någon annan utförde det dödliga våldet?

En dålig eller osann berättelse får inte användas som ersättning för den bevisning som åklagaren måste lägga fram.

Jag ser fram emot att läsa tingsrättens bevisvärdering punkt för punkt och jämföra den med FUP.
Då kan jag se vad jag eventuellt har missat, eller om de frågetecken jag har faktiskt finns kvar även efter domskälen.

Jag tror på fällande dom i tingsrätten och frikännande från mord men döms för brott mot griftefriden i hovrätten.

Brott mot griftefriden är preskriberat...

Du har rätt. Man ska inte döma på de grunderna, när alternativa händelseförlopp är möjliga.
Men i min mening är man medbrottsling (om hans historia vore sann) när man försvårar för offret (Gerd) att bli räddad, det räcker inte med att tro att hon är död. Och man hjälper mördarna att komma undan genom att hålla tyst om sin inblandning och vittnesmål.