Citat:
Ursprungligen postat av
Inteettbarntill
Snälla, kan vi flytta perspektivet tillbaka på barnet? Hur ser barnperspektivet ut? Ingen kan väl tycka att det här beteendet är för barnets bästa oavsett vilken förälder som ”har rätt”? Jag vet att SOC tvingar barn att sätta sig i bilen för att åka till jourhem oavsett barnets synpunkt när det handlar om LVU. Utan polishandräckning. Det borde skrämma Sveriges medborgare.
Självklart tycker ingen att det här blev bra för barnet. Men "barnperspektiv" betyder inte att man bara tittar på den sista minuten av en fem år lång konflikt och låtsas som att allt började när polisen kom genom dörren.
Det här har pågått sedan våren 2021. Redan då ville mamman ha ensam vårdnad och ansåg att barnet överhuvudtaget inte skulle träffa pappan förrän han var tre eller fyra år, bland annat med hänvisning till pappans OCD. Tingsrätten köpte inte det. Den medicinska utredningen gav enligt rätten inget stöd för att pappans OCD innebar någon risk för barnet. Tvärtom konstaterade man redan 2022 att mamman ville ha så lite kontakt som möjligt med pappan, att hon ställt in beslutade umgängen och att det fanns en överhängande risk att pappan helt skulle uteslutas ur barnets liv.
Sedan fortsatte det.
2024 fick pappan gå till domstol för att få umgänget verkställt. Tingsrätten konstaterade då att flera umgängen inte blivit av och bedömde att mamman sannolikt inte frivilligt skulle lämna över barnet. Hon förelades därför vite på 10 000 kr per tillfälle och fick betala 20 000 kr av pappans rättegångskostnader.
Det hjälpte uppenbarligen inte. Tingsrätten dömde senare ut 40 000 kr i försuttet vite. Därefter höjdes vitet till 15 000 kr per missat umgänge. Sedan dömdes 105 000 kr ut. Därefter ytterligare 210 000 kr av tingsrätten för uteblivna umgängen under 2025. Det sista beslutet var fortfarande överklagat när domen i juni skrevs, men bara de tre tingsrättsbesluten handlar alltså om 355 000 kr i viten.
Och ändå fortsatte umgängena att haverera.
Det är därför ganska viktigt att läsa vad tingsrätten faktiskt skriver i domen från juni 2026. Inte vad mamma, pappa eller nån Facebookgrupp påstår, utan vad rätten skriver efter flera års processer, utredningar, vittnen, filmer, ljudinspelningar, socialtjänst och en hel hög verkställighetsärenden.
Rätten skriver att mamman "på ett systematiskt sätt har motarbetat umgänge", att hennes agerande gång efter annan bedömts som "trots mot domstols avgörande" och att hon trots detta fortsatt att sabotera beslutade umgängen. Man skriver också att hon saknar insikt i hur hennes eget beteende påverkar barnet och att det finns en hög risk för att pappan helt utesluts ur barnets liv om hon får behålla vårdnaden.
Om pappan skriver tingsrätten däremot att det inte framkommit några uppgifter som visar att han är olämplig som förälder och inga riskfaktorer kring honom eller hans liv. Det är ganska långt från bilden av något slags våldsamt monster som nu målas upp på sociala medier.
Det finns dessutom en annan detalj som sällan nämns i drevet. Under 2026 utreddes uppgifter om våld i mammans hem. Barnet berättade för socialtjänsten att mammans dåvarande sambo hade skrikit och dragit mamman i håret och att det hänt flera gånger. Även mammans äldre dotter berättade om våld. Riskbedömningen angav risk för att situationen skulle uppstå igen och att det var en risk för barnet att bevittna våld. Tingsrätten vägde uttryckligen in riskerna kring den mannen när boendet avgjordes.
Till slut gav tingsrätten pappan ensam vårdnad och boendet. Mamman förelades dessutom vite på 50 000 kr för att faktiskt lämna över barnet.
När man sedan försökte genomföra överlämningen frivilligt i juli fungerade inte heller det. Barnet sa bland annat till pappan att han "tar barn från familjerna". Tingsrätten skriver ganska krasst att det uppenbart inte var barnets egna ord och att detta visar hur djupt barnet dragits in i konflikten. Rätten kritiserade också mamman för att vara passiv vid överlämningen och för att inför barnet kritisera pappan för att han följde domen.
Där är barnperspektivet.
Det är alltså efter fem års misslyckade umgängen, medlare, umgängesstöd, verkställighetsbeslut och hundratusentals kronor i viten som domstolen till slut konstaterar att ännu ett vite sannolikt är meningslöst och beslutar om polishämtning. Efter det fick mamman dessutom betala ytterligare 69 302 kr av pappans rättegångskostnader.
Så ja, självklart är det fruktansvärt att ett femårigt barn till slut måste hämtas av polis. Men då får man också ställa den ganska självklara frågan hur fan situationen kunde tillåtas gå så långt.
Att ropa "barnperspektiv" innebär inte att boendeföräldern får vetorätt mot domstolar, socialtjänst, medlare och umgängesbeslut tills barnet till slut blivit så indraget i konflikten att varje överlämning blir ett trauma. Det är snarare precis den utvecklingen som domstolen försökt förhindra sedan 2022.
Och LVU jämförelsen är för övrigt en glidning. Det här var ingen socialtjänst som spontant bestämde sig för att sätta ett barn i jourhem. Det var verkställighet av en dom om vårdnad och boende efter fem års processande.
Vill man prata barnperspektiv får man nog börja där.
