Tankar om extremt våld

Om den antipsykotiska inte hjälper så behöver du tala med läkare om att byta medicin eller höja doseringen tills det biter. Neuroleptika brukar inte ges i perioder, det brukar handla om livslång medicinering.

Man ger inte amfetamin åt någon i din situation eftersom det gör saker värre.

Lusläste. Men varför ska personen ta antipsykotiskt? Stick ner någon med kniv tex är ju inte psykiskt sjuk. Bara om anledningen är psykiskt sjuk.

Personen har en störd uppfattning av verkligheten och nämner i första inlägget att den har kontaktat med andar som förmedlar information.

Dessutom har personen uppenbart störd social kognition med tillhörande suicidala och mordiska tankegångar.

Dessutom har personen varit inlagd på psykiatrisk avdelning och blivit medicinerad mot något som personen undviker att nämna eller behandla närmare, vilket troligtvis är psykos.

Vilket ska behandlas med antipsykotisk medicin.

Vilket personen inte verkar vara intresserad av och istället är på jakt efter amfetamin. De kognitiva problemen han beskriver är typiskt för psykos. Dessutom kan amfetamin leda till att bli akut psykotisk. De här sakerna tillsammans är troligtvis varför en utredning av ADHD inte ens kommer på tal eller görs ens av en privat vårdgivare.

Ok. helt annan text för mig. Vilja skada sina fiender är väl inget sjukt direkt? Tro på Asatron är ju inte sjuk heller.

Det du kallar för asatro kallar jag för psykotiska vanföreställningar.

Mordiska tankar är ett symptom på psykisk ohälsa i det här fallet, det är ett annat uttryck för självmordstankar, vilket du inte verkar ha tagit i beaktande.

Att tala om våld på sättet personen gör hör inte till normalt beteende. Det är inte friskt att gå runt och tänka på och tala om våld på dagarna. Det skapar problem, att förstå att det är opassande att tala om våld kallas för social kognition.

Klart du får tycke som du vill.

Att du inte ser en psykiskt sjuk person här säger mer om dig än personen.

Förövrigt så kan jag tillägga att det inte har med trossamfund att göra. Om personen sa sig vara kristen och höra ängeln Gabriel säga åt honom att mörda sin fiender så hade det också varit en psykotisk vanföreställning. Eller om personen trodde sig vara Jesus.

Personen är inom psykvården. Men inget direkt sjukt i texten som skrivs. Skriver inte att personen hör röster heller. Du överdriver ju så in i helvete. Du kan ju kalla det vanföreställning men det är det ju inte.

Vad överdriver jag?

Det här är mycket intressant. Jag har märkt själv att de flesta människors inställning till "moral", är att det är samma sak som "social accepterat". Det finns väldigt få personer som vågar ta ett socialt oacceptabelt ställningstagande, vilket det är att lyfta obehagliga brister inom en verksamhet. Därför så tillåts våld och missförhållanden inom äldrevården, skolor och socialtjänst. Den sociala kostnaden för en individ att lyfta dessa problem är enorm, vilket jag har personlig erfarenhet av.

Jag har personligen bevittnat gamla människor blivit slagna, fasthållna, nerdrogade, i en verksamhet som inte överhuvudtaget brydde sig hur de boende mådde. Jag har haft en chef, som har varit väl betald av skattebetalarna för att ta hand om våra äldre, som har vetat om dessa problem men enbart brytt sig om att tysta ner det hela.

Därför att påtala dessa problem är en större synd än de faktiska övergreppen. Jag sökte vård för att jag mådde väldigt dåligt av att arbeta i denna verksamhet, och den enda behandlingen jag fick var humörstabiliserande medicin. Det var alltså jag som var problemet. Jag behövde bara drogas ner, så att jag kunde fortsätta att misshandla gamlingar på skattebetalarnas bekostnad.

Och när det gäller anti-psykotiska läkemedel. Vi är idag otroligt usla på att behandla personer som lider av påträngande röster. Jag har sett det flera gånger inom vården, att den behandling vi har inte ökar personernas välbefinnande. Det enda de kan göra är att göra personen enormt trött och viljelös, så att rösterna tystnar. Sedan brukar personen få nog av att vara en zombie, och slutar ta medicinen vilket kan resultera i extremt olyckliga resultat.

Faktum är att det finns många människor i Sverige som hör röster och ändå lever ett fullgott liv. Vissa försörjer sig till och med på det. De personer som hör onda eller påträngande röster, borde snarare söka hjälp hos medium eller shamaner, då detta har mycket mer erfarenhet och förståelse än vad en psykiatriker kommer att ha.

Du säger att jag har en förvrängd verklighetsuppfattning, men jag har ganska goda belägg för min bild av vårt samhälle. Jag har mina egna personliga erfarenheter, samt mängder med artiklar och annan journalistik som har avslöjat extrema missförhållanden inom den svenska välfärdsstaten.

Min kontakt med mina förfäder är inte något övernaturligt. Det är något som vi människor har ägnat åt oss i tusentals år, och det finns en ganska bra vetenskaplig förklaring till hur det sker.

De som däremot har en förvrängd verklighetsuppfattning är de som tror att i Sverige tar man hand om de gamla och sjuka, och att vi bryr oss om varandra. När någon ifrågasätter detta, så angriper man hela deras världsuppfattning. De vill inte höra talas om mannan som blev våldtagen av sin hemtjänstpersonal, eller om barnen som togs ifrån en välfungerande familj och placerades i en miljö av drogmissbruk och sexuellt våld.

Det finns redan människor som bryr sig om och motverkar problemen du beskriver. De utbildar sig och söker jobb som ombudsmän, åklagare, poliser, terapeuter osv. Det är inte som att du är först på den bollen. Att ingen annan skulle reagera eller bry sig är helt enkelt inte sant.

Saken är att de gör något konstruktivt av sitt engagemang, som sagt så utbildar de sig och arbetar hårt med att komma tillrätta med eventuella problem. Något de inte gör är att sitta hemma och dagdrömma om att bruka våld.

Det är där problemet sitter, i din reaktion till eventuella problem. Också ditt argumenterande. Om det var äldres välfärd som var brännpunkten hade du rimligtvis engagerat dig på ett konstruktivt sätt istället för att sitta hemma eller på psyk och prata om våld.

Våld och konflikter existerar i samhället. Om B gör något otrevligt mot A så kan A göra något otrevligt mot B sorts grej. Det går snabbt och människor lägger inte ner tid på att tänka på saken. Att sitta hemma i månader eller åratal och älta oförrätter är inte ett friskt sätt att hantera sina känslor på.

Den psykiatriska vården i Sverige är bra och antipsykotisk medicin är effektiv, nödvändig och har vetenskapligt stöd, till skillnad från shamaner.

Angående äldreomsorgen så beskriver du det som ett helvete på jorden vilket inte är den verklighet vi lever i. 250 000 människor är vårdtagare och nästan lika många är anställda, att fel begås händer såklart i en så omfattande verksamhet men det är långt ifrån den bilden du beskriver.

Angående moral och tvångsmedicinering av både äldre och psykiskt sjuka så är det en del av läkaretiken att behandla de sjukdomar som finns, ibland även emot patientens vilja. Att låta någon gå obehandlad vore omoraliskt. Det finns människor som tänker på sånt här, de är filosofer och har utbildat sig för att få kunskapen de behöver för att kunna överväga såna här frågor.

Jag är inte förvånad över att terapeuten avbröt terapin om det här var hur du bemötte den.

I terapi talar man exempelvis om vilka känslor man har, var de kommer ifrån, vad de leder till, hur man hanterar känslor och sina reaktioner på dem osv.

Om du inte vill prata om dem utan vill vända upp och ner på verklighet i ett försök att rättfärdiga våldsamma tankar och tala om dessa tankar så finns det inget terapeuten kan göra och då återstår endast medicin som behandlingsalternativ.

hmm. Jag förstår inte riktigt vad du argumenterar för. Jag har redan sagt att jag inte kommer att bruka våld, vare sig mot mig själv eller någon annan. Däremot så är vi väl överens om att det finns situationer när politiskt våld är berättigat? Att förneka detta skadar bara de som brottas med sådana tankar. Ifall du verkligen vill hjälpa någon så är det genom att visa att förändring i Sverige kan ännu ske med demokratiska medel.

Du nämner utbildning. Jag utbildar mig just nu till fysioterapeut, just för att jag ska ha större möjlighet att påverka vården. Som undersköterska är man ingenting värd, och absolut ingen lyssnar på oss även om vi är dem som spenderar mest tid med brukarna och känner de best.

Men utbildning är inte tillräcklig lösning. Arbetar man i det svenska samhället är man bunden av de lagar som finns här, och just nu så motverkar dessa lagar både bra vård och bra skola. Dessutom så kliver man in i en verksamhet där det redan finns en kultur etablerad. Det är väldigt svårt att som nyutbildad försöka påverka verksamheten, och försöka övertyga veteranerna att göra något annorlunda. Jag försökte, och det slutade med att jag hamnade på psyket. Och då vill jag påpeka att det som upprörde mig var direkta brott emot Lex Sarah, inte något flum. Jag hade tidigare arbetat på Attendo, och de tar allt sånt på stort allvar eftersom de inte vill ha några skriverier om det. Men på detta kommunala äldreboende så var det fullständig tystnadskultur som gällde. Jag tror de vet att de vänstervridna journalisterna inte vill skriva om de missförhållanden som sker inom den allmänna sektorn.

Detta skakade mig ordentligt i grunden. Jag var naiv att tro att ifall man som undersköterska påpekade för sin chef att det förekom regelbundna brott mot Lex Sarah, att den skulle försöka ta itu med problemet. Istället så slängde hon all skuld på mig, och såg till att jag blev utfryst av de som arbetade på de andra avdelningarna. Inte på min egen avdelning dock, för de hade redan sett att de metoder jag använde fungerade. Jag fick en brukare, som var fysiskt frisk men väldigt dement, att bli helt lugn och acceptera hjälp vid hygiensituationer. Tidigare hade en vårdare hållit fast honom, medan den andra försökte byta hans blöja. Han blev då ofta aggressiv och hans ilska och oro gick ofta ut över de andra boende på avdelningen. Lösningen på detta var att de drogade ner honom, så att han vandrade runt som en zombie, och var vaken halva natten. Jag lyckades lösa detta, och ville hjälpa till på de andra avdelningarna då jag visste att liknande problem föregick där. Detta krävde dock att chefen var tvungen att erkänna att det fanns några missförhållanden överhuvud taget, vilket hon givetvis inte kunde göra. Hon fick ett val - erkänn missförhållandena och hjälp mig att göra något åt dem - eller tysta ner dem och låta dem fortgå.

Jag var naiv, men nu vet jag att de flesta människor hellre blundar för det obehagliga, hellre än att göra något åt det. Precis som du gör. Du viftar bort de missförhållanden som sker, och menar att de drabbar en minoritet. Hur vet du det? Vilken insyn har du i Sverige's välfärdssystem. I min erfarenhet så är de grövre missförhållandena - det som bryter mot Lex Sarah, bara toppen på ett isberg. Under det så finns det en ocean av dålig vård, som kanske inte är olaglig men som inte ger människor den vård de behöver. Som vi skulle kunna ge dem ifall vi tog det hela på allvar, och erkände som nation att vår välfärd är illa ute.

Det hela handlar egentligen om vetenskap. Vi måste bli en mer vetenskapligt litterär befolkning. De flesta får bara i sig nyheter om nya studier via artiklar skrivna av sensationalistiska journalister som själva saknar kunskapen och intresset för att förstå studien de rapporterar om. Jag har själv varit i skola och vård, både som utövare och mottagare. Jag vet att dessa verksamheter inte är baserad på modern vetenskap. De är möjligtvis baserad på vetenskap från 50-talet, men de har inte förändrats överhuvudtaget efter den revolution som skett inom neurologi de senaste decennierna. Visst, det tar tid för vetenskap att appliceras i ett samhälle, men det skall väl inte behöva ta flera generationer?

Det finns en enorm arrogans, bland västerländska läkare. De känner sig så otroligt säkra på sin sak, trotts att de genom historien alltid har motverkat nya rön och varit de största kvacksalvarna i västvärlden. Du säger att en shamans behandling inte är har vetenskaplig grund. Hur vet du det? Jag skulle kunna plocka fram en handfull av studier som visar att de har en bättre förståelse av modern neurologi än de flesta psykiatriker.