Det goda era ex betytt.

Poesi på Flashback, wow, otroligt fint🙂

Jo, fint. Men vad har det gjort med honom? Är det bara positivt inför hans framtid?

Allt det där fantastiska ändå så är ni ex? Det var nog inte så bra som du verkar ge sken om.

Jag tror inte jag har något ont att säga om mitt ex, hon var kanske inte världens vackraste i andras ögon men för mig var hon det, hon var någon jag alltid letat efter både vad gäller utseende och personlighet.
Jag minns vi kunde ligga framför tv:n och bara prata om saker och så somnade vi där tillsammans.

Jag minns alla gånger vi var ute med hunden och hur roligt vi faktiskt hade bara vi två.
Både jag och hon hade knappt några vänner vi umgicks med och vi trivdes i varandras sällskap.
Det tog inte slut, hon dog och jag tänker på henne nästan varje dag.
Äkta kärlek hittar man kanske bara en gång i livet.
Visst skulle jag kunna hitta en ny tjej men det blir lite som när ens hund dött som man haft sedan barnsben, man kan inte bara skaffa ny hund och känna samma för den.
Jag vill heller inte släppa mitt ex ur mina tankar för hon tog sådan stor del av mig, jag har liksom aldrig känt sådär för någon och det kändes inte som jag var kär, alltså att jag var glad i kärleken, det var henne jag gillade bara och jag gjorde nog aldrig till mig för att imponera på henne.

Vi var ganska lika men något honlärde mig var att göra lite mer saker istället för att bara sitta hemma.
Innan jag träffade henne brukade jag aldrig gå på stan och ta en glass tex men jag rör mig mer i stan nu än förut, på gott och ont.

Min ex-man lärde mig visserligen vad boarderline betyder men han gav mig två fantastiska styvsöner och en svärfar som visade mig hur en fin en sådan kan vara.

De allra flesta människor stagnerar när de är i en seriös långvarig relation. Man tenderar att hålla igen vissa saker som man vill göra (kompromissar). Man blir bekväm (lat). Slutar vara nyfiken. Slutar ta hand om sig själv. Man förlorar sig själv men även den potential man har att bli det man vill bli.

Betydelsen mitt ex haft för mig är att jag kom ur ovan beskrivna "fälla". Mitt liv idag är bättre på exakt alla plan. Fysiskt, mentalt, intimitet/sex, äventyr, hobbys och inte minst ekonomiskt. Att bli lämnad kan vara det absolut bästa som hänt en människa. Det ger enorma möjligheter att leva det liv man vill leva. Det gäller särskilt de som träffas som unga.

// CC

Om jag tänker på mitt ex som jag var ihop med i 20 år kan jag inte komma på något hon lärde mig att göra... Kanske något inom matlagning.
Sen kanske man präglas av varandra efter så många år och det innefattar lärdomar som man inte tänker på.
Däremot lärde jag mig nog en del av förhållandet och hur jag borde hanterat det... Borde lämnat henne långt tidigare t.ex.

Skriver under på det mesta där! (kanske inte blev lat dock...).

Ja, jag har genom ett antal avslutade relationer (den längsta varade i 9 år och den kortaste i 4 sekunder) så har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv och vilka saker jag behövde bli bättre på och vilka egenskaper jag behövde tona ner.

Gick från att vara tillsammans med en blåsvart tokmoderat till att vara ihop med en vänsterpartist, men insåg snart att bara för att det ena inte fungerade så betydde det inte per automatik att motsatsen fungerade heller. På den tiden såg jag det mesta i svartvitt, några gråskalor hade inte uppenbarats för mig då än. Nuförtiden ser jag allt i gråskalor, det svartvita existerar inte längre för mig.

Har gått från noll tålamod till en ängels tålamod. Har blivit mindre dömande, tror också att min empatiska sida utvecklats. Från att förut leta efter saker jag störde mig på hos människor så har jag börjat leta efter saker som tilltalar mig.

En lång resa från macho till mjukis helt enkelt. Fast jag kan fortfarande tända till när jag stöter på orättvisor och elände.

Jag skulle säga tvärt om, från nervös å lättkränkt till storkukslugn, en mentalt stabil klippa, det är macho.

Har man hängt ihop i några år eller decennier så händer det att man båda är redo att möta nya utmaningar med tiden.
Men det kanske är svårt för dig att föreställa dig eftersom du är en av de få som mötte din stora kärlek i tonåren och ni håller fortfarande ihop nu som pensionärer?

Jag tycker bra om de jag älskat fortfarande. Vi har inte skiljts åt i raseri och hat. Inga större konflikter så jag förstår inte varför man inte i efterhand kan se tillbaka på en människa man älskat, och till viss del fortfarande älskar, och se det positiva med att ha delat en tid av sitt liv med dem?

Förutom att man fick knulla mycket i början, så finns det absolut inte något bra med minnena av mitt ex. Vi var tillsammans i 30 år.