Citat:
Som du påpekar kan SE inte känna sig träffad av signalementet som framförs av Holmér på presskonferensen den 1 mars. Ändå ringer han in direkt efter den presskonferensen och tror att ett signalement kan gälla honom.
I det läget kan han alltså inte mena signalementet som Holmér framför. Han har heller aldrig sagt att han reagerade på just det signalementet. Istället talar han om att det var ett signalement han läst om ”i tidningen” som fick honom att reagera.
Ändå ringer han alltså in direkt efter presskonferensen med det klart avvikande signalementet. Han menar alltså i praktiken att fel signalement, ett signalement som polisen inte längre tror på, kan ha emanerat från honom själv.
Ytterligare anledning att tro det kan han ha fått av det tidiga pratet om två gärningsmän. Och signalementet på en av dessa två män ska alltså ha varit en man 40–45 år iklädd lång mörk rock. Det ska dessutom ha stått i SvD, som han ju prenumererade på.
Det är detta som jag tror är hans verkliga uppfattning.
Sedan börjar han ta sig mer och mer friheter med det där ju längre tiden går. Han går från att ta på sig ett signalement som både han själv och polisen vet eller anar är fel. Istället börjar han från och med april mena att det ”officiella” signalementet emanerar från honom själv.
Det är det här jag menar med att han går från att (lite förenklat) hävda att fel signalement gäller honom till att hävda att rätt signalement gäller honom. Alltså det officiella. Så som han själv framställer det.
Som stöd för detta finns bland annat ett TT-telegram från 1986-04-06. Originalkällan verkar inte vara allmänt tillgänglig längre, men så här återges den relevanta delen på Flashback:
Här börjar han alltså plötsligt mena att ”polisens signalement”, vilket väl bör läsas som det officiellt fastslagna, gäller honom. Det stämmer till och med in ”exakt” på honom.
Det är i så fall en klar glidning från hur det lät den 1 mars, där han snarare hävdade att polisens officiella signalement inte gällde honom.
I det läget kan han alltså inte mena signalementet som Holmér framför. Han har heller aldrig sagt att han reagerade på just det signalementet. Istället talar han om att det var ett signalement han läst om ”i tidningen” som fick honom att reagera.
Ändå ringer han alltså in direkt efter presskonferensen med det klart avvikande signalementet. Han menar alltså i praktiken att fel signalement, ett signalement som polisen inte längre tror på, kan ha emanerat från honom själv.
Ytterligare anledning att tro det kan han ha fått av det tidiga pratet om två gärningsmän. Och signalementet på en av dessa två män ska alltså ha varit en man 40–45 år iklädd lång mörk rock. Det ska dessutom ha stått i SvD, som han ju prenumererade på.
Det är detta som jag tror är hans verkliga uppfattning.
Sedan börjar han ta sig mer och mer friheter med det där ju längre tiden går. Han går från att ta på sig ett signalement som både han själv och polisen vet eller anar är fel. Istället börjar han från och med april mena att det ”officiella” signalementet emanerar från honom själv.
Det är det här jag menar med att han går från att (lite förenklat) hävda att fel signalement gäller honom till att hävda att rätt signalement gäller honom. Alltså det officiella. Så som han själv framställer det.
Som stöd för detta finns bland annat ett TT-telegram från 1986-04-06. Originalkällan verkar inte vara allmänt tillgänglig längre, men så här återges den relevanta delen på Flashback:
STOCKHOLM: Jag tror att polisen kan ha lämnat fel signalement på Olof Palmes mördare. Deras signalement stämmer in på mig. Det säger reklamkonsulenten Stig Engström från Täby. Han var en av de allra första som kom fram till mordplatsen, bara några sekunder efter att Palme skjutits. - Det signalement som polisen lämnat på mördarens klädsel, mörk trekvartslång rock, keps, stålbågade glasögon, ...stämmer exakt med vad jag hade på mig vid tillfället, säger han.
Här börjar han alltså plötsligt mena att ”polisens signalement”, vilket väl bör läsas som det officiellt fastslagna, gäller honom. Det stämmer till och med in ”exakt” på honom.
Det är i så fall en klar glidning från hur det lät den 1 mars, där han snarare hävdade att polisens officiella signalement inte gällde honom.
Gällande första mars pysslar han med efterhandskonstruktioner, eller med flexibla minnesbilder. De detaljer som träffar honom tillfogas signalementen senare. Det börjar med att han tror att den rock förekommer kan avse honom.
Den är dock inte vad som får honom att greppa luren, eftersom det inte nämns något om rock vid presskonferensen. Däremot kepsen (från Grand). Utlösande torde vara uppmaningen till närvarande på platsen att höra av sig, som radion sänder ut åtta minuter före det att han ringer (och tar sig förbi anstormningen av samtal genom att istället slå upp numret och ringa via växeln).
Skälet till att sammanställa signalementsuppgifter var att det förr påstods att SE blev "desperat" och "panikslagen" av sådana och därför ringde PU för att rätta till detta. Men, vad det verkar, så finns ju inget denna dag som träffar honom. De rockar som sitter på två Passat-åkande utlänningar som det talas om tidigt på dagen är inte relevanta. Det som kvarstår är väl Delsborns långrock. Och det är allt. I övrigt stämmer inget in på honom före samtalet till PU.
Som svar på det anförs antingen att GM-SE var så stissig att han läste in sig i alla signalement. Eller att han agerade slugt och utstuderat förekommande. (Den med intellektualistisk läggning får här fina prov på hur man skyddar en hypotes från att kunna vederläggas).
En slutsats man torde kunna dra av detta är att SE, utifrån sina egna föreställningar, hade anledning att tro att en i sammanhanget påtagligt perifer rock skulle kunna ha avsett honom. Och det är väl en relevant upplysning från ett vittne. Från en GM?
Vilket var det "officiella" signalementet i april egentligen? Mörkt trekvartslångt plagg/jacka har det väl utkristalliserat sig till senare åtminstone?
Här finns TT-telegrammen gällande SE (som jag postat tidigare): https://imgur.com/a/tt-860406-bs37J8R
