Citat:
Ursprungligen postat av
Uptown018
Close enough.
Enkelt sagt:
-För att kunna få säkerhetsförvaring eller rättspsykiatrisk vård, så krävs att man DÖMTS för brott.
-Detta förslaget handlar ju
inte om personer som begått brott eller dömts för detta. Därmed är ovan nämnda inte ens aktuellt.
-Att istället tillämpa tvångsvårdslagstiftning på sådana här personer hade kunnat leda till rättssäkerhetsbrister "åt båda håll". 1.) För antingen så har du en person som endera
inte dömts för brott, eller
som inte ens begått brott, som sätts under tvångsvård. Detta skulle ju bli ett indirekt utpekande och därmed bryta mot oskuldspresumtionen (oskyldighetsprincipen) och innebära inskränkningar som denne egentligen inte skulle behöva underkasta sig. 2.) Eller så har du en person som faktiskt begått brott, och istället för att dömas för detta sätts under tvångsvård. En tvångsvård som kan vara mycket friare och mindre ingripande än t ex ett fängelsestraff - men också en tvångsvård som i värsta fall kan avslutas betydligt tidigare än ett fängelsestraff.
-Tar vi istället ett scenario där en person faktiskt dömts för brott så är ju rättspsykiatrisk vård möjligt, MEN bara under förutsättningen att gärningsmannen är allvarligt psykiskt störd - och det är ju inte alla gärningsmän (läs kvinnomisshandlare). Döms man för brott så är ju även säkerhetsförvaring möjligt, MEN bara om det rör sig om allvarlig seriebrottslighet eller återfall i brott - och alla gärningsmän (läs kvinnomisshandlare) har ju inte begått seriebrottslighet eller dömts tidigare för liknande brott.
-Kontentan blir då att en sådan här slags gärningsman givetvis skall dömas och straffas på vanligt sätt. Företrädelsevis skall då personen dömas till fängelse (...och i de fallen säkerhetsförvaring eller rättspsykiatrisk vård är möjligt så kan detta givetvis aktualiseras). Någon annan bättre ordning, eller annat straff, kan iallafall inte jag se.