Citat:
Ursprungligen postat av
Lasse94
Att misshandla kvinnor är ingen sjukdom, det är ett medvetet val. Det går inte att vårda något som inte är en sjukdom. Att bli tvångsomhändertagen måste inte nödvändigtvis innefatta medicinsk vård. Man tvångsomhändertar en överförfriskad person och låter honom sova ruset av sig i en fyllecell. Han är ofta där helt ofrivilligt.
Vad man väljer att kalla det är ointressant. Om kvinnan har en välgrundad fruktan för sitt liv och mannen har insinuerat att han är på väg till henne kan polisen vänta på honom och ta in honom, förhöra honom. Det förutsätter att polisen har spanat på honom en tid. Om han obstruerar kan man häkta honom. Kanske tänker han till en extra gång om han vet att han är huvudmisstänkt om det händer något med kvinnan.
Men förslaget avser ju inte "våld", utan "risk för våld". Det kommer alltså inte handla om några specifika, konkreta eller faktiska fall där en man misshandlat sin kvinna.
Du har ju inte fel i det du säger om LOB som sådant. Men det är inte ett särskilt bra exempel ändå. För dels handlar ju LOB om ett kortare omhändertagande/tvångsvårdande som man vet kommer gå över, och där man t.o.m innan vet ungefär vilken tidsrymd åtgärden behöver. Dessutom så finns det ju i princip inga andra sätt att komma ur tillståndet än att sova ruset av sig. Detta är ju stor skillnad från andra tvångsomhändertaganden som t ex LVU, LPT eller LVM (eller för all del det aktuella förslaget) för där rör det ju sig generellt om längre omhändertaganden/tvångsvårdande, där man inte kan förutse vårdtiden och där det dessutom finns många olika vård- och behandlingsmetoder. Dessutom vill jag bara tillägga att det i Lagen om omhändertagande av berusade personer finns krav på att den omhändertagne skall ses till löpande, samt vid behov så snart det kan ske skall undersökas av en läkare. Så helt fritt från vård och omsorg behöver det ju inte nödvändigtvis vara.
Den här tvångsvårdslagstiftningen skall/måste alltså jämställas med LVU (
Lagen om vård av unga), LPT (
Lagen om psykiatrisk tvångsvård) och LVM (
Lagen om vård av missbrukare). Vart "sjukdom" och "medicinering" kommer in i bilden förstår jag dock inte riktigt, för det har jag aldrig nämnt. Klart är att det vid alla nyss nämnda tvångslagstiftningar finns ett "vårdbehov". Det behöver givetvis inte vara vård i form av medicinering - utan kan vara annan slags behandling som programverksamhet, terapi, psykologsamtal, social träning osv. Det finns alltså inte någon sådan här form av tvångsvård där man bara låser in och förvarar!