De vanliga frågorna har besvarats.
HusvagnSvensson hade
en bra invändning. Även den har ett svar.
Björkmans kamrater såg ju inte paret Palme?
Björkmans kamrater var alkoholpåverkade och upptagna av varandra. Kamraten Klas var övertygad att de måste ha mött paret Palme. Utan att märka dem. Av nämnda skäl. Lisbeth Palme uppgav i flera förhör att de mötte
"ett par" när de hade bytt sida. Björkmans kamrater gick i bredd. Paret Palme gick längs husväggen. Lisbeth såg Åsa och en av killarna. Den andra killen kan ha varit skymd för Lisbeth. Björkmans kamrater fortsatte på Sveavägens östra sida till Rådmansgatan och fortsatte uppför trappan till Holländargatan (som framgår i förhöret med Åsa).
Fauzzi såg ju inte Björkmans sällskap?
Björkmans sällskap (till att börja med även Björkman) gick ett 30-tal meter framför Fauzzi när sällskapet lämnade Götabankens bankomat 20 meter norr om Tunnelgatan. Fauzzi hörde skotten.
"Några meter" norr om Adolf Fredriks Kyrkogata (inte Kammakargatan som krinsp Håkan Ström trodde den 3 mars när han ännu inte visste var paret Palme bytte sida). Det var krkom Jan Länninges idé (inte Fauzzis) att Fauzzi hörde skotten vid Sveavägen 56 där Ström trodde att Fauzzi mötte paret Palme. Björkmans kamrater hörde inte skotten. De var ett 30-tal meter längre norrut. Ingen frågade Fauzzi om någon gick framför honom norr om bankomaten.
Fauzzi såg ju ett ungt par?
Ingen frågade förrän den 25 mars. Nicola Fauzzi mötte Birgitta Schaeffer och hennes två döttrar i närheten av Apelbergsgatan. Nicolas minnesbild var
"ett ungt par". Han såg Birgitta i pagefrisyr och äldsta dottern Anna med halvlångt hår. Med lillasyster i släptåg. Birgitta tyckte att Nicola liknade fantombilden. Därför ringde hon polisen den 6 mars. Det enda som var bra med fantombilden. Polisen fick veta att familjen Schaeffer passerade Dekorima.
Det var familjen Schaeffer som gick förbi bankomaten när Björkman märkte att någon gick förbi. Inte paret Palme. Det var familjen Schaeffer som Inge Mårelius såg (när Björkmans sällskap nyss hade passerat norrut). Inte paret Palme. Inte
"två män" (i det felaktiga referatet 1987). Familjen Schaeffer var
"tre personer" som passerade söderut (i Svea hovrätt 1989). Krinsp Lars Hamrén visste inte vilka familjen Schaeffer var när Inge förhördes den 8 april. Då hade förhöret varit (ännu) bättre. En amatör toppstyrde utredningen 1986. Ny information nådde inte de poliser som behövde den när de behövde den. Som krinsp Håkan Ström berättade när han själv förhördes 2018.
Lisbeth såg ju inte Fauzzi?
Lisbeth syftar på Fauzzi i samtalet med undersköterskan Lena Östeman på Sabbatsbergs sjukhus.
"Vi mötte en man och sedan hörde hon smällarna." Som framgår i Eva-Marie Aghedes och Sören Morbergs skickliga förhör med sjuksköterskorna.
Sjuksköterskan Ingeborg Sund uppgav att
"Lisbeth Palme grämde sig över det vägval hon och Olof Palme gjort efter bions slut" och
"nämnde också att det var Olof Palme som varit den som ville att de skulle gå förbi Dekorima". Lisbeth var den som ville byta sida. Det framgår i förhören (tydligast den 25 mars). Hon ville titta i butiken Saris skyltfönster. Där
Hotel Miss Clara finns idag. Olof ville att de skulle fortsätta på den östra sidan när de väl var där.
GM väntade ju på fel sida om han började vänta innan paret Palme bytte sida?
Det fanns bara en flyktväg vid Tunnelgatan. Österut mot trappan. Att fly västerut till fots var riskabelt. Att vänta vid bankomaten på den västra sidan var också riskabelt. Att fly i en bil från mordplatsen var också riskabelt. Att paret Palme skulle byta sida var i viss mån förutsägbart. För en GM med lokalkännedom. De ville undvika
Monte Carlo på den västra sidan. Det första som Mårten Palme tänkte på när han hörde att hans pappa var skjuten (berättade Mårten i förhöret 1988).
Så chansartat och riskfyllt var attentatet. Två eller tre alternativa GM. En liten resurssvag grupp. GM och "Sandinmannen". Kanske "telefonkioskmannen" som Michael Å och Lena L såg. Att det bara var en är svårt att motbevisa. GM:s väntetid avgör.
Inge Mårelius väntade i mer än två minuter (uttagen tog en minut och 59 sekunder). Inges passagerare Susanne letade efter sitt bankkort innan uttagen började. Hon letade fortfarande när Inge hade vänt bilen. Vittnade Inge i tingsrätten 1989. Därför såg han Björkmans sällskap när de passerade norrut och familjen Schaeffer när de passerade söderut, men inte Fauzzi när han passerade norrut en minut senare. Inge såg otåligt mot bankomaten.
Att
Inge väntade i mer än två minuter måste inte betyda att
GM väntade i mer än två minuter. Det kan en vittnespsykolog bedöma.
Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Av intresse torde främst vara fabrikatet och i vilken grad dess konfiguration av loppet är förenlig med de på mordkulorna avsatta spåren.
Finns brottsstatistik för Monte Carlo 1976 - 1986? Bortsett från branden i mars 1977. Fyra personer omkom.
Bonusfråga:
Skådespelerskorna Inga Ålenius och Anja Landgré, paret Ami Rolder och Göran Åslund och biobesökaren Lars-Åke Hellgren såg ju ingen vid Dekorima?
Biobesökarna Ålenius och Landgré gick på den västra sidan till Tunnelgatan (enligt Landgré som förhördes först).
"Smällen" som de hörde några meter söder om Tunnelgatan kan inte ha varit ett av skotten. Sannolikt passerade de Tunnelgatan mer än tre minuter före skotten. Biobesökarna Susanne Agel och Ann-Mari Hellsten gick också på den västra sidan och fortsatte på den sidan. Sannolikt ännu tidigare.
Biobesökarna Rolder och Åslund var osäkra på var de bytte sida. Enligt Åslund kan de ha bytt sida vid Tunnelgatan. De kom in på Bohemia
"någon eller några minuter" före 23.20. Enligt andra vittnen.
Biobesökaren Hellgren kan inte ha passerat Dekorima så sent som 23.20 (som han själv trodde). Då skulle Hellgren ha mött Fauzzi. De såg inte varandra.
Björkmans sällskap tillfrågades inte 1986 om de såg någon vid Dekorimas ingång. Fauzzi uppgav den 3 mars att det var tomt på Tunnelgatan och att ingen stod
"i port eller prång" efter mötet med paret Palme 10 meter norr om Skandias entré. Om någon stod vid Dekorimas ingång frågade ingen. Om familjen Schaeffer såg någon vid Dekorimas ingång frågade ingen heller. Med Birgitta och Anna Schaeffer hölls bara två korta telefonförhör den 6 och 10 mars.