Citat:
Ursprungligen postat av
PaleontologistKid
Men jag frågar igen, är det föräldrarna/assisterna som justerar droppet efter hur mycket flickan ätit? Nej, det är det inte. Det är ju därför den bristande kommunikationen mellan mamman och vården blir farlig för flickan. Sen oavsett om föräldrarna (och läkaren) visste om droppets egentligen nivå eller inte - så har vården gjort ett allvarligt fel i att inte agera långt tidigare.
Den här tråden har gett mig en rejäl tankeställare. Jag trodde inte att den närmast maniska oresonlighet som vi ser i tråden fanns. Jag är häpen och har aldrig sett något liknande tidigare.
Det här har också gjort att jag fått en annan förståelse för vården. Om vården möter föräldrar som visar samma slags envisa oresonlighet som vi hela tiden ser exempel på så finns en gräns när samarbetet omöjliggörs. Då återstår i praktiken bara orosanmälan.
Jag säger INTE att det gått till så i Elsas fall – jag säger bara att det finns en gräns när det inte längre går att samverka med föräldrar och då återstår i praktiken bara orosanmälan för vården.
Om vi försöker se Elsas fall ur vårdens synvinkel så har de sett ett barn med normala värden och normal tillväxt och en mamma som rapporterar symtom som vården inte kunnat observera och som inte medicinskt kunnat förklaras utifrån de uppgifter som mamman lämnat. Det är en ohållbar och farlig situation för barnet. Ur det perspektivet går det att förstå orosanmälan.
Ur det perspektivet går det också att förstå domstolens beslut om fortsatt LVU.
Vårdens slarv med uppgifterna i journalen och socialtjänstens alla processuella fel är givetvis synnerligen allvarliga men inte avgörande för barnets behov av fungerande kommunikation mellan vården och de vuxna som ansvarar för barnet.