Arboga: Mord på Aki Olavi Paasila, 2015-08-08 och Göran Möller, 2016-08-03

Det hade han nog med sig. Rätt vanligt bland afganpojkarna.

Jag hänvisar även till mitt tidigare inlägg om iraniern som skulle (och ville) utvisas till sitt hemland men som inte blev mottagen där pga avsaknad av papper och fick åka tiibaka hit igen.

Nu har han bott här i 22 år efter detta och väntar fortfarande, trots åratal av svenska myndigheters påstötningar hos iranska ambassaden.

Samma galenskap kan hända igen förstås. Med tanke på att Rajabi nu är fri, borde man ha hittat en utväg när det gäller hans utvisning, då man har haft lång tid på sig att behandla hans ärende.

Ett tredje land borde man kunna utvisa honom till åtminstone efter en viss tid. Om de vill ha honom alltså. Han är ju en straffad mördare (och närapå dubbelmördare). Sedan är det upp till Rajabi själv att på annan plats ordna upp sitt liv, träffa föräldrar och fixa annat han önskar.

Sorry, blev många inlägg på samma gång så glömde svara på frågan: "Hur mycket och hur långt är det RIMLIGT att Sverige ska ansvara över när det gäller andra människor fria val (R fria val att vilja åka till sitt hemland)?" - När det gäller så extrema och riskabla länder som Afghanistan så är svaret att vi ska/måste gå väldigt långt. Vi snackar ju om ett land som ligger på plats 2 över världens minst rättssäkra länder - och där det årligen kan konstateras hundratals fall av allvarlig tortyr.

Skillnaden mellan Rajabi och Greta är att Rajabi är dömd till utvisning, samt sitter förvarstagen, vilket innebär att Rajabi (till skillnad från Greta) befinner sig under statens försorg. Till detta är också skillnaden att Rajabi sänds till Afghanistan genom en tvångsåtgärd (utvisning är en tvångsåtgärd, oavsett om man samtycker till verkställandet eller inte) medans Greta åker dit privat. Slutligen så har Rajabi, till skillnad från Greta, någon form av individuellt skyddsbehov, då jag skulle kunna tänka mig att de allmänna riskerna/skyddsbehoven även påverkar hans individuella fall. Men detta så lämnar vi Greta, eftersom hon inte omfattas av statens försorg i just denna situationen.

Så sammanfattningsvis är svaret att Sverige skall gå hur långt som helst, och att det absolut är rimligt att Sverige i ett sådant läge skall sätta sig över någon annans fria val. Främst för att man inte kan samtycka till tortyr, men också för att det generellt kan finnas annat bakomliggande. T ex psykisk sjukdom, okunskap om situationen som sådan eller att det finns påtryckningar från andra håll.

Förstår att du försöker förklara vad bestämmelserna säger.

Frågan är varför vi ska "vänta tills situationen förbättras" i ett envist tillbakagångsland som Afghanistan? Då får Rajabi nog vänta här livet ut.
Hur ska Sverige kunna "arbeta" för att förändra detta outvecklade Afghanistan?

Sedan kan man undra varför just Rajabi skulle bli torterad i sitt hemland. Kommer de automatiskt att se honom som en desertör trots att han kommit tillbaka? Har han varit med i någon regimfientlig motståndsrörelse? Anar att Rajabi inte är kristen, gay eller könsbytare. Tortyr finns i massor av länder. Men man torterar inte alla.

Först och främst: Rajabi är inte fri. Han sitter förvarstagen sedan 6 månader tillbaks!

Jag noterade det inlägg om iraniern som fått stanna i 22 år. Nu vet inte jag om han var dömd till utvisning tillföljd av brott, eller om det bara handlade om att han inte fick uppehållstillstånd. Men konstateras kan att om det rör sig om 22 år så kan man nog alldeles säkert dra slutsatsen att det inte pågår något löpande/aktivt verkställighetsarbete från myndigheternas sida, samt att det inte finns någon någon möjlig chans att verkställa denna utvisningen. Så det fallet kan man rimligen se som avslutat, det kommer inte finnas några möjligheter att utvisa denna personen. Han har dessutom troligen fått uppehållstillstånd vid det här laget, vilket är praxis vid så långtgående fall.

Givetvis skulle det teoretiskt kunna ske även i detta fallet. Men det är ju en väldigt hypotetisk fråga. Beträffande tredje land så tror jag ingen skulle vara intresserad av att ta emot honom - och mig veterligen så har han inte anknytning till något annat land där detta skulle vara aktuellt heller.

Iraniern var dömd för brott och till utvisning. Det har tagit många år av påtryckningar från Sveriges sida.
Så länge att en av hans handläggare, som jobbat idogt med fallet nu gått i pension. Andra har fortsatt. Ändå får de ingen respons. Och hans fall är nog inte det enda.

I terorin skulle det alltså kunna hända Rajibi också i väntan på att Sverige ska kunna förändra Afghanistans mänskliga rättigheter...... kommer inte att ske inom de närmaste åren. Rajibi kommer att få vänta.

"Varför vi ska vänta tills situationen förbättras?" - För att vi inte har något annat val. Läs EKMR artikel 2-3, FN:s flyktingkonvention samt Regeringsformen. När jag (för femtioelfte gången) hänvisar till både EKMR och svensk grundlag så borde det inte vara särskilt svårt att förstå "varför" och vart begränsningen finns - och vad som isåfall skulle krävas för att frångå detta. Givetvis ingår det även i detta att Sverige/Staten, rent humanitärt och värdegrundsmässigt, inte vill skicka personer till ett sådant öde.

"Hur ska Sverige kunna "arbeta" för att förändra detta outvecklade Afghanistan?" - Nu är ju inte läget som så att det råder något slags absolut utvisningsstopp till Afganistan och att så "alltid varit" och "så alltid kommer att förbli". Sverige utvisar/kan visst utvisa till Afghanistan - bara det att det finns vissa fall där detta är svårare eller just nu inte möjligt. Det kan handla om exempelvis hazarer, personer fråm områden som Mazar-e Sharif eller Kabul, personer dömda för vissa typer av brott eller personer som anses normavvikande eller islamkritiska. I övrigt finns det i många fall möjlighet att utvisa till Afghanistan.

Tilläggas skall att jag inte vet exakt i vilket av dessa fack Rajabi placerats i, men skulle kunna tänka mig att det är några av dom förstnämnda exemplen. Någon med bättre insyn i förundersökningen kanske kommer ihåg hans person och historia.

Som sagt i det fallet kan man väl knappast påstå att det pågår ett löpande, relevant och aktivt verkställighetsarbete som skett utan längre avbrott? Inte heller att det finns utsikter för att utvisningen skall kunna verkställas inom överskådlig tid? Samt inte heller att det varit proportionerligt att kvarhålla honom i förvar? ....är du säker på att han inte fått uppehållstillstånd vid det här laget? För det skall han ha enligt praxis? Men nu lämnar vi det fallet tycker jag!

Huruvida det skulle kunna hända Rajabi beror helt och hållet på omständigheterna kring honom, samt vad för skyddsbehov som föreligger. Jag utvecklade detta i följande inlägg, så hänvisar till det: (FB) Arboga: Mord på Aki Olavi Paasila, 2015-08-08 och Göran Möller, 2016-08-03

Nja, någon satt i sängen och högg vilt med en kniv. Hur kan någon annan än knivmannen vara huvudansvarig?

Precis som jag skrev. 2st dömdes för mordet, varav den ena med all säkerhet är ansvarig för minst ett mord till. Johanna Möller är absolut den farligaste av dessa två, och hjärnan bakom dådet.

Genom åren, när jag lyssnat om på hela rättegången, har jag ändrat uppfattning om Johannas mor.

Hon har egna, djupa psykiska problem (utanför att ha blivit utsatt för mordförsök), men på den nivån att hon är för arrogant för att själv se dem. En självupptagen människa som levde helt genom sin man, och även hotade med självmord när han träffat en ny kvinna och ville lämna äktenskapet, och struntade i att han mådde dåligt och blev alkoholist. Hon ville väl aldrig reda ut varför han drack när hon förmodligen var en stor del till/i det.

Det hade varit mycket mer intressant för fallet (i och med att det som hände, hände) om fadern hade överlevt och att höra hans vittnesmål i rättegången. Han hade nog lämnat en mer ärlig bild av det än vad modern gjorde.


Generellt är åklagare rätt så tramsiga i rättegångar, och vill sätta dit den åtalade genom att förstora upp olika förklaringar som den kommer med. Till exempel, i rättegången mot JM, när hon säger att hon inte ville berätta för sina föräldrar att Aki hade dött för då skulle hennes mor använda det som skäl för att må dåligt och skylla sin psykiska ohälsa på den situationen. Då agerar den kvinnliga åklagaren som om hennes öron har trillat av när hon hör det. Just den förklaringen till varför JM valde att inte berätta tror jag inte alls på, men att människor i allmänhet faktiskt agerar så som hon beskriver är ingenting ovanligt. Jag har haft flera i min närhet som har ett sådant beteende när de får höra om sorgliga eller upprörande saker som har hänt. De behöver något att centrera sitt mående kring och för att spela mer känslosamma och upprörda än vad de faktiskt är. Eller för att kunna rikta saker gentemot de inblandade i situationen.

Åklagarna i JM-fallet var ändå överlag väldigt bra.
Men det är just deras fåniga sätt att reagera på förklaringar i syfte att få det att låta så obegripligt som möjligt och till den åtalades nackdel även om det inte är ett direkt bevis för brottet.

Det där stämmer inte med vad som faktiskt finns dokumenterat i FUP (förundersökningsprotokollet) eller domarna. Det där är rykten som i princip helt bygger på Johanna Möllers egna påståenden och försvarslinje där hon försökte svartmåla sina föräldrar. Det finns inga oberoende vittnesmål eller bevis på att mamman var arbetslös eller hotade med självmord. Tvärtom visar utredningen och barnbarnens egna vittnesmål att morföräldrarna var den enda stabila och trygga punkten i familjen.

Var i förundersökningen eller i vilken domstolshandling hittar du stöd för det du påstår? Såvitt jag vet kommer de där uppgifterna uteslutande från Johannas egna vilda anklagelser under rättegången, och ingenting av det kunde verifieras av polisen.