Ateister saknar logiskt tänkande

Nej, ateister måste inte tänka att inget övernaturligt finns. Det har du bara hittat på.
Ateister behöver bara tänka att inga påstådda gudar finns.

Ateister kan tro på spöken, de kan tro på mänsklig spiritualism (utan gudar) och de kan till och med tro på tidigare liv (så länge inga gudar är inblandade).

Om ateism är sant, varför är alla ateister så gnälliga?

Jag beskrev det scenario vars logik skulle nagelfaras och scenariot kommer ifrån Jesus.

Min åsikt om tidigare liv i auditering inom scientologin är att det mesta är ren fantasi, alltså att hjärnan hittar på svar på frågorna som egentligen inte har hänt, ungefär som AI gör om man frågar om något som inte har något svar. Jag frågade till exempel AI en gång "Vilken är den bästa mexikanska restaurangen i Göteborg" eftersom jag inte varit där själv, men ville kolla om det fanns. Problemet var att jag inte frågade ifall det ens fanns någon mexikanska restaurangen i Göteborg, så AI hittade på en lista över fem mexikanska restauranger med namn, påstådd meny och adresser, men när jag tittade på Google Kartor så var det närmaste en spansk restaurang. Alltså det låg en restaurang på varje plats, de var bara inte mexikanska, utan serverade tapas, hamburgare eller annat icke-mexikanskt.

Något som verkar antyda om att det faktiskt finns en koppling inom scientologin ändå är att man kan bli av med tidigare problem om man berättar om sina "fantasier" under auditeringen. Men sedan kan man ju argumentera att det är samma som placebo, dvs att om man tror att det var svaret på varför man alltid varit rädd för vatten så försvinner rädslan för vatten och man kan simma utan att känna sig som man kommer att drunkna när som helst.

Min egna starkaste bekräftelse på vetskap om tidigare erfarenheter var när jag var i USA och började läsa en gammal bok som skrevs på 1930-talet baserad på Lewis och Clarks expedition i USA i början av 1800-talet. Efter några kapitel så uppstod en situation som ledde till en duell, och redan innan duellen började så visste jag att motståndaren skulle fuska och exakt hur. Sedan kunde jag förutse praktiskt taget allt som skulle hända, ända tills det helt otroliga slutet där hjälten som varit fånge på ett fort använde en kanon för att ta sig ut genom att skjuta sönder palissaden. Jotack, om man har en kanon på ett fort för att försvara sig så står den naturligtvis inne i ett rum på lägsta nivå, och fullt laddad, naturligtvis, och med en glödande lunta till hands för att antända krutet i fänghålet. Och att skjuta sönder pallissaden med en kanon inifrån ett rum som man själv befann sig i skulle vara jobbigt för öronen och det är praktiskt taget omöjligt att ett enda kanonskott skulle orsaka att hål stort nog att ta sig ut genom, så ren fantasi.

Såvitt jag vet har den boken aldrig översatts till svenska, så antingen hade jag läst den i något tidigare liv eller så hade jag samma dåliga och overkliga fantasi som författaren att jag hittade på att det är så det ska bli sedan i berättelsen, utan att ha fel.

Alltså, jo, det kan finnas tidigare liv, men om dessa minnen i så fall beror på rent fysiskt arv i cellerna eller om det beror på att vi har en själ som fortsätter att leva, det är frågan. Men det är en fråga som inte kräver att det finns en Gud. Eller snarare att det särskilt inte kräver att Gud finns eftersom det ju skulle bryta mot nästan allt som Gud påstås ha sagt i Bibeln och allt prat om att leva ett evigt liv efter detta då egentligen inte kan fungera eftersom frågan då blir "Vilket av alla liv man hunnit leva ska det bli?"

Jag tycker att berättelser som den om den skotske pojken som alltid pratade om ett tidigare liv på en annan ö där flygplanen landade på stranden och där han beskrev en helt hus vid stranden som senare visade sig stämma helt. Eller den pojke som hävdade att han dött som jaktpilot i andra världskriget och sade vilket namn han haft, vilket flygplan han flugit och var han blivit nerskjuten.

Det är bättre historier, men frågan kvarstår att om det är på det viset att det finns en kedja av liv man levt, hur fungerar det?

Det är som sagt lite komiskt att alla dina argument är logiska felslut, med tanke på trådens ämne.

Nej, att vi inte vet vissa saker betyder inte nödvändigtvis att en gud har trollat med sina magiska krafter.

Men hur förnekar du Gud i så fall, om du inte vet. Det är skillnad på agnostiker och ateister.

Som jag ser den sortens minnen så handlar det om andra personer än en själv, personer som vi samexisterar med i en värld (Sheol) som vi själva ännu inte har mycket fokus på. Det är en högst personlig uppfattning. Någon som läst boken uppfattade din läsning eller dina visioner och interagerade. På domens dag kallas vi fram från Sheol.

Jag förstår. Några tydliga felaktigheter kring detta dock:

För det första så är man givetvis inte tvungen att följa någon bok för att vara troende. Det finns jättemånga olika sätt att vara troende. Man behöver inte vara kristen eller religiös. Man behöver inte ens tro på någon gud. Det kan lika gärna vara en (eller flera) högre intelligens någonstans, synlig eller osynlig. Och denna varelse eller väsen behöver inte ens vara vid liv längre. Variationerna är många om man så önskar.

För det andra så menar du att det är förbehållet enbart ateister att "kunna ändra sina tankemönster om det är befogat". Helt felaktigt det också. Religiösa och kristna kan när de vill byta organisation eller samfund, ifall de inte längre tycker att det de får lära sig stämmer. Och det finns ju massor av exempel på just detta. Katoliker som blivit protestanter, många som lämnat svenska kyrkan till något mindre samfund osv. Detta sker inte heller bara bland kristna, utan i alla stora religioner, som har massor av förgreningar.

Och det är heller givetvis inte så att man är "förbjuden" att följa vetenskap för att man är religiös eller kristen. Om det exempelvis skulle komma fram bevis för att livet på jorden uppstod helt utan inblandning av någon högre intelligens eller skapare, ja då är det självklart fritt fram att ändra sin uppfattning.

För det tredje så är din indelning i "troende" och "icke troende" (ateister) felaktig. Även ateister är troende, även om många inte vill erkänna detta. När man bestämt säger nej till att allting uppstod genom en högre makt eller intelligens, så återstår ju bara det andra alternativet - att allt kom till av sig självt. Och det är ju också en form av tro. Såvida man inte vill förneka att vi finns till förstås.

Det med en perfekt värld kommer snarare från hellenistiskt filosofi. Du har främst Platon med sinnevärlden och idevärlden.
Men även sådana saker som elysion, hades och tartaros importerades till det judiska samhället från Grekland.

Men, varför skulle det vara logiskt att det finns en perfekt värld?

Existens är inte direkt logisk alls men Jesus beskrivning av en övre och en undre värld är inte ologisk.

Nej, jag menade att ateister har lättare att ändra sin uppfattning eftersom de inte har en bok att följa. Det kvarstår.

Punkt två är också felaktig i och med att ett byte från en dogmatisk skrift eller rörelse till en annan inte är samma sak som att ändra sina slutsatser utifrån empiriska belägg. Om grundpremissen fortfarande är baserad på uppenbarelser eller heliga skrifter framför testbara data, då har man bara bytt ramverk, men egentligen inte grunden för varifrån data kommer eller metoden för hur dessa data värderas.

Sedan gör du det vanliga tankefelet att likställa ateism med en "tro" när det i själva verket, per definition, är avsaknad av tro.
Ateism år i sig inte en "tro" på att allt kom till av sig självt" eller något liknande. Det är en saknad av tro på gudar eller högre makter (en avsaknad av teism).

Att förkasta en religiös förklaring innebär inte att man automatiskt påstår sig veta exakt hur universum uppstod. Många ateister och vetenskapsmän svarar helt enkelt "vi vet inte än, men vi undersöker saken". Att erkänna att vi inte vet allt ännu är motsatsen till att tro något.

Och jag menar att troende inte alls behöver följa någon bok ifall de inte vill. Det kvarstår.

När det gäller punkt två så var min poäng att religiösa och kristna har precis lika mycket frihet att tänka själva, som ateister har. Ingen religion eller organisation kan förbjuda någon att tänka själv. Du kan som religiös fritt byta mellan olika religioner och trosuppfattningar om du vill. Och du kan välja att när du vill sluta vara religiös eller kristen också.

Och så punkt 3 - nej en ateist erkänner inte att de inte vet. De säger ju bestämt ifrån om att det inte finns någon högre makt eller intelligens. Eller "trollkarl". Du blandar ihop ateister med agnostiker. En agnostiker är ödmjuk och erkänner att den inte vet. En ateist "vet" redan att en högre makt eller intelligens inte finns. En enorm skillnad.

Sen när det gäller att inte veta exakt hur allting gick till, det kan både en religiös person och en ateist konstatera. En religiös person kan säga att "jag vet inte exakt hur Gud bar sig åt när han skapade allt. Men jag väljer att tro på honom eftersom det finns så mycket som talar i den riktningen". Samma sak gör ateisten. Den tror att allt blev till av sig självt, även om den inte kan förklara allt på detaljnivå.