Så stänger vi den digitala skampålen
En programförklaring för organisationen Artikel 17: RättenAttBliGlömd
I skuggan av den svenska offentlighetsprincipen har en cynisk miljardindustri vuxit fram. Kommersiella söktjänster masspublicerar människors personuppgifter, skilsmässor, tvister och fällande domar, och säljer vår integritet till högstbjudande. EU-domstolen har talat klarspråk: rätten till privatliv väger tyngre. Ändå tillåts de fortsätta.
Vi är många som drabbats, och vi är många som har känt oss maktlösa. Men maktlösheten slutar här. Artikel 17 är inte bara ett verktyg – det är en organiserad motrörelse. Vårt mål är inte att vinna enskilda tvister, utan att systematiskt montera ned hela affärsmodellen. Så här ska vi göra det:
1. Vi synar den juridiska fällan
Många ser en stämningsansökan som den snabbaste vägen till rättvisa, men det är en väg kantad av risker. Att stämma som enskild individ i dagens system innebär att din stämningsansökan omedelbart blir en ny, sökbar offentlig handling hos tingsrätten. Dessutom drivs många av dessa tjänster genom komplexa bolagsstrukturer som kan sakna utmätningsbara tillgångar, vilket gör att du riskerar att vinna målet men ändå förlora pengar. En enskild rättsprocess är komplex, och en liten miss kan leda till att talan avvisas eller att kostnaderna skenar. Därför råder vi ingen att gå ut i krig ensam. Vår styrka ligger inte i individens agerande, utan i kollektivets massa.
2. Papperskriget: Att dränera deras resurser
Den absolut mest effektiva metoden att pressa dessa bolag kostar dig ingenting. Genom att massivt och systematiskt skicka in formella krav på radering enligt GDPR, tvingar vi deras administration på knä. För söktjänsterna är tid pengar. Deras affärsmodell bygger på total automatisering. Genom att kräva radering och registerutdrag tvingar vi in den mänskliga faktorn. Varje ärende de måste hantera, varje svar de måste formulera och varje juridisk bedömning de tvingas göra äter av deras vinstmarginaler. När tusentals drabbade kräver sin rätt samtidigt, förvandlas deras lönsamma automatisering till en administrativ mardröm.
3. Slutmålet: En digital blockad
Vår slutgiltiga strid utkämpas inte i tingsrätterna, utan i riksdagen. Det är oacceptabelt att staten gömmer sig bakom byråkratiska utredningar medan människors liv slås i spillror. Vårt politiska mål är absolut och ovillkorligt: Regeringen måste införa lagstiftning som tvingar internetleverantörer att blockera tillgången till dessa tjänster i Sverige. Svenska domstolar och politiker har redan visat att det är möjligt. När film- och musikindustrin förlorade intäkter på grund av illegal fildelning, tvingades svenska internetleverantörer att spärra åtkomsten till sajter som The Pirate Bay. Om staten kan införa digitala blockader för att skydda stora mediebolags upphovsrätt, måste de rimligtvis kunna göra exakt samma sak för att skydda sina egna medborgares grundläggande mänskliga rättigheter och säkerhet. Vi är Rätten Att Bli Glömd. Detta är inte längre en individuell kamp. Det är en fråga om vilket digitalt samhälle vi accepterar. Tiden då vi tigande lät våra tragedier bli deras affärsmodell är över.
https://artikel17.se/
En programförklaring för organisationen Artikel 17: RättenAttBliGlömd
I skuggan av den svenska offentlighetsprincipen har en cynisk miljardindustri vuxit fram. Kommersiella söktjänster masspublicerar människors personuppgifter, skilsmässor, tvister och fällande domar, och säljer vår integritet till högstbjudande. EU-domstolen har talat klarspråk: rätten till privatliv väger tyngre. Ändå tillåts de fortsätta.
Vi är många som drabbats, och vi är många som har känt oss maktlösa. Men maktlösheten slutar här. Artikel 17 är inte bara ett verktyg – det är en organiserad motrörelse. Vårt mål är inte att vinna enskilda tvister, utan att systematiskt montera ned hela affärsmodellen. Så här ska vi göra det:
1. Vi synar den juridiska fällan
Många ser en stämningsansökan som den snabbaste vägen till rättvisa, men det är en väg kantad av risker. Att stämma som enskild individ i dagens system innebär att din stämningsansökan omedelbart blir en ny, sökbar offentlig handling hos tingsrätten. Dessutom drivs många av dessa tjänster genom komplexa bolagsstrukturer som kan sakna utmätningsbara tillgångar, vilket gör att du riskerar att vinna målet men ändå förlora pengar. En enskild rättsprocess är komplex, och en liten miss kan leda till att talan avvisas eller att kostnaderna skenar. Därför råder vi ingen att gå ut i krig ensam. Vår styrka ligger inte i individens agerande, utan i kollektivets massa.
2. Papperskriget: Att dränera deras resurser
Den absolut mest effektiva metoden att pressa dessa bolag kostar dig ingenting. Genom att massivt och systematiskt skicka in formella krav på radering enligt GDPR, tvingar vi deras administration på knä. För söktjänsterna är tid pengar. Deras affärsmodell bygger på total automatisering. Genom att kräva radering och registerutdrag tvingar vi in den mänskliga faktorn. Varje ärende de måste hantera, varje svar de måste formulera och varje juridisk bedömning de tvingas göra äter av deras vinstmarginaler. När tusentals drabbade kräver sin rätt samtidigt, förvandlas deras lönsamma automatisering till en administrativ mardröm.
3. Slutmålet: En digital blockad
Vår slutgiltiga strid utkämpas inte i tingsrätterna, utan i riksdagen. Det är oacceptabelt att staten gömmer sig bakom byråkratiska utredningar medan människors liv slås i spillror. Vårt politiska mål är absolut och ovillkorligt: Regeringen måste införa lagstiftning som tvingar internetleverantörer att blockera tillgången till dessa tjänster i Sverige. Svenska domstolar och politiker har redan visat att det är möjligt. När film- och musikindustrin förlorade intäkter på grund av illegal fildelning, tvingades svenska internetleverantörer att spärra åtkomsten till sajter som The Pirate Bay. Om staten kan införa digitala blockader för att skydda stora mediebolags upphovsrätt, måste de rimligtvis kunna göra exakt samma sak för att skydda sina egna medborgares grundläggande mänskliga rättigheter och säkerhet. Vi är Rätten Att Bli Glömd. Detta är inte längre en individuell kamp. Det är en fråga om vilket digitalt samhälle vi accepterar. Tiden då vi tigande lät våra tragedier bli deras affärsmodell är över.
https://artikel17.se/