Kvinna i 50-årsåldern misstänkt mördad på ö i Värmdö kommun (2026-08-04)

Och DK var en nivå under social. De var på gränsen till retarded.

Var MGM kanske ordblind?
Jag hade ett snitt över 4 i mitten av 80-tslet och det räckte precis till juristlinjen.
2r var ju… hade man ens varit i plugget när man gick så många 2r?

Tack för förtydligandet. Kommer du ihåg något mer om i vilket sammanhang den kommentaren skrevs? Nyligen eller längre bak i tiden?

https://www.facebook.com/photo/?fbid=536726336482735&set=a.213372955484743

Vi tackar herrskapet för kontextualisering, och i Biskopens mening faller detta då i annan dager. Det är en väsentlig skillnad på att vara akademiskt svagbegåvad gentemot att vara en grå medelmåtta.

Det som fångar Biskopen är egentligen icke betygen allena, utan den märkliga bildningsresa som de synes inleda. En tämligen svag skolgång följs av ett yrkesliv där han genom praktisk skicklighet och ihärdighet arbetat sig upp till en ställning som givit honom tillträde till miljöer och sällskap som den unge TN knappast hade någon självklar biljett till.

Det är icke svårt att föreställa sig att en sådan resa kan lämna efter sig en säregen blandning av stolthet och ömtålighet, och detta har tråden vittnat om. Har man en gång suttit längst ned vid bildningens bord glömmer man måhända icke helt den känslan bara för att man sedermera får en fin titel på dörren.

Här upprepar jag mig något, men där kan jag inte frånkomma att Å blir särskilt intressant i denna hypotetiska väv. En kvinna med stark akademisk bakgrund, hög position och om trådens övriga uppgifter äro riktiga möjligen en förmåga att genomskåda honom. Om hon dessutom blev den som sade ”nej, nu får det vara nog”, kan det ha träffat något betydligt djupare än blott en fåfäng romans. Kanske en blick tillbaka till den ynklige lille pojke som inte lyckades åstadkomma vad han önskat i unga år. Biskopen är av uppfattningen att barnaåren är av djup betydelse för hur en människa formas och lär sig att agera.

Ty den som i fyrtio år arbetat på att bygga en fasad kan få ett tämligen obehagligt uppvaknande när någon plötsligt ser vad som finnes bakom den.

Tack. Fin bild.

Framgår att fadern ska ha avlidit några dagar innan inlägget lades upp (2015-10-01). Kommenterar inte mer än så.

Måste vara svårt för närstående.

Jag tycker att ”bygga en fasad i fyrtio år” är intressant. För även om TN till sist fick ett välbetalt jobb i en högkulturell miljö, så försvinner inte ett bildningskomplex hux flux. Den som är bildad, tar sin bildning för given. Den som är obildad, tenderar att försöka dölja detta i ”finare sammanhang”.

Ja, detta med skolbetygen är talande på många sätt.

Någon som har en aning om hur TN och ÅÅ fick kontakt?

Men herregud, vad hade du själv för betyg i gymnasiet?

Jag är som sagt bekant med TN men försvarar inte på något sätt hans gärning som är avskyvärd.

Men att utifrån skolbetyg hävda att han kände sig underlägsen vid 57 års ålder!? Det är ju helt absurt.

Gissar att det kommer dröja flera månader.

Hahaha, ja dom har verkligen dragit ner brallorna på TN, men rätt åt han.

Här väljer jag, i Biskopsskrud, att träda in som ställföreträdare då detta var ett svar på ett av mina tidigare resonemang.

Nåväl, jag tror att ni missar själva poängen med resonemanget. Ingen påstår att tvåorna från 1987 bevisar hur en 57-årig man känner. Betygen äro blott en pusselbit bland flera, och tämligen ointressanta betraktade för sig själva.

Det intressanta uppstår först när man lägger dem bredvid resten av bilden: en ung man med tämligen svaga studieresultat, en krokigare utbildningsväg, och därefter ett helt vuxenliv där han synes hava arbetat sig uppåt och byggt en betydligt starkare yrkesmässig position än skolåren kanske gav anledning att förvänta. Om detta dessutom sammanfaller med den bild av stark självhävdelse, integritet och lättkränkthet som andra uppgifter i tråden tecknar, blir skolhistoriken åtminstone värd att begrunda. Bit för bit har flera mycket arbetssamma medborgare hjälpt oss att måla upp ett personporträtt där vi kan se mer än en kontur. Om man friar eller fäller resonemangen får vara upp till var och en.

Och här blir just bildningskomplexet intressant. Icke som bevis, utan som möjlig förklaringsmodell. Ty en människa med synnerligen höga tankar om sig själv kan vara betydligt känsligare för den som får henne att känna sig liten än den som redan förlikat sig med sin egen litenhet.

Varför skulle en känsla från fyrtio år sedan vara försvunnen bara för att kalendern fortsatt framåt? En människa glömmer icke nödvändigtvis den känsla som en gång brände sig fast, snarare tvärtom. Minnet har en förmåga att fungera på det sättet. I synnerhet om en stor del av det följande livet kan ha kommit att handla om att bevisa motsatsen.

Det är fortfarande en hypotes, naturligtvis. Men att därför kalla resonemanget absurt är att stirra på en enskild pusselbit och förundras över att den icke föreställer hela tavlan. Ty det är först när pusselbitarna läggs bredvid varandra som man börjar ana bilden.