8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jag tror att anledningen till att Lundin kallades in i ärendet inte handlar om att man tror att mamman medvetet skadar flickan enligt ”klassisk MBP”.

Det finns däremot ett problem i att MbP delvis fortfarande översätts direkt BGFS, vilket inte är samma sak. Ovanpå det finns andra begrepp, som BMSI (barnmisshandel genom sjukvårdsinsatser) och MCA (medicinsk barnmisshandel), och allt som allt har begreppen fått ett bredare spektrum. Där tror jag att gränsdragningen mot omsorgssvikt har varit svår.

Den tidigare strikta definitionen av MSBP krävde belagd förfalskning av provsvar eller framkallande av sjukdomssymtom medan de nya begreppen (MCA, BMSI, BGFS) mer bygger på att känna igen mönster i journalanteckningar.

Jag säger inte att kriterierna var bättre förr eller är bättre nu. Däremot tror jag att komplexiteten med så många olika begrepp och breda spektrum försvårar utredningar enormt. Men eftersom flickans snabba fysiska förbättring gick i linje med kriterierna för BMSI är det inte konstigt att dialogen med Lundin har fortsatt.

Här är en debattartikel från Lundin själv som lyfter just detta (och kritiken):

https://lakartidningen.se/opinion/debatt/svarighet-att-utreda-motiverar-inte-att-barn-lamnas-utan-hjalp/

Detta!
Huvudet på spik. Vård har ett enormt ansvar i detta i allt från havererat samarbete med familjen till hur man agerade med orosanmälningarna. Socialtjänsten å sin sida har också ett enormt ansvar I hur detta kunnat vandra genom systemet, vilket är det Lex Sarah och Ensolution skriver om. Varken Ensolution eller anmälarna kan uttala sig (står t om i deras ingress) om medicinska vården. Detta är för övrigt intressant då det är vården som försökt leka soc och soc som böjt sig framåt för detta. Snacka om att pissa ner sin egen profession!

Nu börjar vi komma någonstans i diskussionerna. Kan vi alla enas om att släppa metatjafset med Kurt/Totius utan istället prata om ex ovanstående?

Jag tror precis som Göran Högberg beskriver i sitt svar, att vi är ute på riktigt hal is som samhälle om det är på detta sätt (journalgenomgång) ska kliva in i familjer och tillämpa LVU-omhändertaganden och misstro från vården. Det är som att utrymmet sjukvården har att hantera olika föräldrar har minskat radikalt och alla föräldrar som faller utanför normalfallet hanteras med misstro och hypotes "fel i hemmiljön" appliceras - mycket farlig utveckling!

Precis. Det är så hänsynslöst och skamligt av vården att det är nästintill ofattbart. Konsekvenserna av dessa människors agerande är direkt ondskefulla. Det här är sådant som måste dras fram i ljuset och de som har begått fel måste ställas till svars. Allt annat är oacceptabelt i en rättsstat och demokrati.

När man som vissa högljutt reducerar problematiken till att bara handla om socionomer och svepande ”systemfel” så dränks de bakomliggande mekanismerna. Då går det inte att komma vidare.

Speciellt oroväckande är ju detta eftersom journalen är en partsinlaga från vården.

Exakt. I vilket annat fält sätter vi diagnos, med dess katastrofala effekter, baserat på en journalgenomgång? Bara för att diagnosverktyg inte finns inom vården ska vi inte nöja oss med det här. Diagnostiska träffsäkerheten för BGFS är i detta nu bedrövlig och att likställa med häxbränning. Detta är den stora skandalen i Elsa-fallet i min mening. Shaken Baby 2.0

Helt korrekt.. och adderar man då att det är två olika vårdteam från två olika regioner som framfört helt olika orosnivåer men egentligen båda inom begreppen - så har man inlett hela ärendet med en extremt svårutredd situation. Lägg då till att socionomerna inte har någon som helst medicinsk kunskap utan för luta sig mot professionen - som inte är enig.

Frågan är då ska det tillåtas icke evidens baserade diagnoser i ett sådant allvarligt ingripande som ett LVU är??
För mig så ringer likheterna mellan Björn Lundin och Margit Norell som hade sina förträngda minnesbilder som grej vilket ledde till Sveriges 2 största rättsskandaler... Det måste finnas enighet inom forskningen innan man börjar nyttja såna osäkra diagnoser

Exakt. I vilket annat fält sätter vi diagnos, med dess katastrofala effekter, baserat på en journalgenomgång? Bara för att diagnosverktyg inte finns inom vården ska vi inte nöja oss med det här. Diagnostiska träffsäkerheten för BGFS är i detta nu bedrövlig och att likställa med häxbränning. Detta är den stora skandalen i Elsa-fallet i min mening. Shaken Baby 2.0

Läste du / lyssnade du på den djupare granskningen av kaliber om MbP och dylika anklagelser mot mammor?

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/familjer-splittrades-efter-misstanke-om-munchhausen-by-proxy-barnen-vi-ville-bara-hem

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/jakten-pa-munchhausen-mammorna-del-1-2

Yes! Det är bedrövligt.

Ja. Det reportaget får det att framstå som ifall Lundin är någon MbP hitman för att marginalisera föräldrar med sjuka barn.

Eller har jag fel uppfattning?

Nja, MBP (eller MSBP), BGFS och BGSI eller MCA är olika begrepp som alla innebär misshandel enligt definitionerna. Det som var aktuellt i Elsas fall var misstankar gällande den lägre graden i BGSI. Men oavsett vilket så är evidensen kring allt detta svag.

Hälso- och sjukvård SKA enligt lag baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Redan här har det alltså gått fel i Elsas fall. Allt som sedan hände är en konsekvens av vårdens agerande.

Barnmisshandel - När sjukvårdsinsatser orsakar skada

Skadan uppstår genom samspelet mellan vårdnadshavarens beteende och vårdens medverkan på detta.

https://barnafrid.se/kunskapsportal/resurssidor/for-dig-inom-barnskyddsteam/barnmisshandel/

Problemen uppstår när vården inför socialtjänsten och domstolen lägger fram argument som innebär att rekvisiten för LVU är uppfyllda och inget finns som motbevisar det. Vad ska socialtjänsten och domstolen då göra?

Socialtjänsten har ju, trots svårigheterna inför det man fick av sjukvård, ansvaret att självständigt utreda all inkommen oro. Hade man försökt förhålla sig kritiskt likt vad Ensolution och anmälarna anför, hade ärendet mest sannolikt inte landat här utan snarare något slags samordnande krismöte med föräldrar och vård.

Att säga att evidensen är svag för diagnostiken i passiva formen av BGFS vore generöst. Snarare är evidensen kring detta obefintlig, det säger ju Björn själv. Det han gör är "Best praxis" , vilket då torde hänföra hans ageranden till hobby snarare än underlag för den skarpaste myndighetsutövningen vi har i Sverige i form av LVU.

När det samtidigt kommer in två orosanmälningar från ett tiotal läkare från två sjukhus med motstridiga uppgifter om samma person behöver socialtjänsten givetvis ta reda på vad som egentligen pågår.

En absolut självklar åtgärd i förhandsbedömningen är att be om vårdplanen för att se vem som ansvarar för vad samt ett yttrande från den fasta vårdkontakten gällande det hela.

I Elsas fall är det uppenbart att både adekvat vårdplan med tydlig ansvarsfördelning och fast vårdkontakt saknades.

Socialtjänsten borde då omedelbart ha gjort två saker samtidig:

1) Inlett utredning och börjat med att kalla vården och föräldrarna till SIP-möte för att tillsammans planera nödvändiga insatser för Elsa.

2) Anmält vården till IVO för underlåtenhet att upprätta adekvat vårdplan och underlåtenhet att utse fast vårdkontakt.