Jag tror att anledningen till att Lundin kallades in i ärendet inte handlar om att man tror att mamman medvetet skadar flickan enligt ”klassisk MBP”.
Det finns däremot ett problem i att MbP delvis fortfarande översätts direkt BGFS, vilket inte är samma sak. Ovanpå det finns andra begrepp, som BMSI (barnmisshandel genom sjukvårdsinsatser) och MCA (medicinsk barnmisshandel), och allt som allt har begreppen fått ett bredare spektrum. Där
tror jag att gränsdragningen mot omsorgssvikt har varit svår.
Den tidigare strikta definitionen av MSBP krävde belagd förfalskning av provsvar eller framkallande av sjukdomssymtom medan de nya begreppen (MCA, BMSI, BGFS) mer bygger på att känna igen mönster i journalanteckningar.
Jag säger inte att kriterierna var bättre förr eller är bättre nu. Däremot tror jag att komplexiteten med så många olika begrepp och breda spektrum försvårar utredningar enormt. Men eftersom flickans snabba fysiska förbättring gick i linje med kriterierna för BMSI är det inte konstigt att dialogen med Lundin har fortsatt.
Här är en debattartikel från Lundin själv som lyfter just detta (och kritiken):
https://lakartidningen.se/opinion/debatt/svarighet-att-utreda-motiverar-inte-att-barn-lamnas-utan-hjalp/