Fartygskollision utanför Tjörn, två personer saknas, 2026-07-28 - hittade avlidna

Jag tävlingsseglade i tre decennier, också på större båtar. Såna segelbåtar ägs i allmänhet av rikare människor, eftersom både båten, kringutrustningen och underhållet kostar rätt mycket pengar. Och vanligtvis är det ägaren som är "skeppare" på båten. De flesta av dem är faktiskt rätt duktiga seglare, och har också den "tävlingsinstinkt" som krävs för att kappsegla. Så länge det är någorlunda "vackert väder" går allt bra, men det är förvånande hur ofta det sket sig (för skepparen/ägaren) när det blir riktigt "otrevliga förhållanden". De kan inte hantera båten (för också om de seglat i 30 år så har de gjort det bara när det är "trevligt") och de kan inte hantera situationen (när det beckmörkt, nedsatt sikt, gropig korssjö, 20 m/s snett emot och du vet bara ungefär var du är för det är innan det fanns GPS).

Och när de blir trötta och stressade så faller en del av dem mentalt helt i bitar. Och det kan gå båda vägarna, hysteriska krav på att man ska fortsätta tävla när det gäller att söka nödhamn, lä eller åtminstone lägga om kursen innan masten kommer ner eller lika hysteriska krav på att börja ropa på hjälp via VHF:en fast situationen är helt hanterbar. Jag har t.o.m. varit med om att skepparen plötsligt stiger upp, släpper rodret, säger "nä, nu ger jag upp" och går in och lägger sig i. What!!?

Och sen när man väl kommit iland är det som ingenting skulle ha hänt, då är det seglarskorna och kläder för 30000 på, och "skepparsnack" med andra om att "det var litet tufft". Det är som fuckin' Jekyll & Hyde. Så långt kan jag ändå köpa det, vi män är idioter på det viset. Men lik förbannat ska såna här givetvis fortsätta tävla, och fortsätta att försätta sig, båten och besättningen i situationer som de själva helt enkelt inte pallar för.

Att jag tar det som exempel är för att rent generellt är tävlingsseglare erfarna, sjövana och duktiga på sjön. Men ute på havet räcker det inte att man klarar av allt i "bara" 90% av de situationerna man kan hamna i, inte ens om man fixar de 90%:en perfekt. Och en grej som de ALLA tappar under stress är "utkik". I själva verket så tappar de hela den grundläggande insikten om att hur stort havet än är så finns det faktiskt också andra farkoster, grynnor, bojar och annat som kan komma i vägen och därför måste man hålla koll, hela tiden, åt alla håll, också fast man är trött och stressad.

Ditt klassperspektiv gällande den drabbade familjen är felaktigt. T.ex så visar den mycket låga nivån på pappans poddar att åtminstone han är arbetarklass.

Tror du fortfarande på teorin ”familjemord”?

Du menar alltså, kort sagt, när man trött och pressad, blir man lätt dum och fattar fel beslut - som kan vara att fortsätta kämpa utan mening eller ge upp utan egentlig anledning. Det har hänt, det tror jag många upplevt.

Men tror du att detta egentligen har spelat roll i detta fall?

Jag svarade på en annan post om att rätt många båtförare (och i mitt fall seglare) inte förstår hur tunna marginaler det är "till havs". Och att de därför utan tillräckligt insikt och självinsikt inbillar sig att de klarar sig hur bra som helst, en sen är det bara inte så.

Det är knappast relevant i det här fallet, men det är samtidigt en facett av att sätta sig i en snipa och tuffa på i en handelsfarled. Man kan båten, man kan rutten, vädret är ok, man har gjort allt förr. Det är så lugnt och chill att man inte ens kastar ett getöga bakåt med jämna mellanrum...

Och eftersom det kan hetta till i tråden så behöver jag säkert påpeka att det INTE är nåt försök att lägga hela skulden på snipan. Det är bara väldigt mänskligt, men det är också ett fatalt misstag man helt enkelt inte kan göra på sjön...

Vad du säger är att det är mänskligt att fela. Och så är det.
Men vad det kokar ner till är väl snarare hur mycket felande som är normalt mänskligt och när felandet går över gränsen.

Inom juridiken så tittar man ofta på möjligheterna en gärningsman har haft att "komma till sans". I detta fallet har vi fått veta att snipan och skeppet har hållit samma kurs under en längre tid.
Snipans kapten har alltså haft en längre tid på sig att inse att "jag kanske ska kolla bakåt".
Hade det varit frågan om ett ögonblicks verk där man missat att kolla bakåt, så hade det varit en helt annan sak, och det hade man noterat i t.ex. en domstol.

Så, ja, det är mänskligt att fela, men, hur länge då?

Åsså måste jag tillägga, här handlade det inte bara om ett misstag, att inte hålla utkik bakåt, det kombinerades också med misstaget att bryta emot regel 9b, och föra båten precis i den delen av en farled som frekventeras av handelsfartyg, och, som påpekats i tråden otaliga gånger, var det kända "hemmavatten" för snipakaptenen. Han måste ha varit väl medveten om att detta var en frekvent handelsfartygsled.

Jag tycker inte att det här var ett misstag som kan ursäktas med att det var "mänskligt att fela".
Inte heller tycker jag att det är ett ok "mänskligt felande" att inte sätta på små barn en flytväst under sådana här förhållanden.

I tidigare inlägg nämnde du flera gånger att snipan skall hålla undan enligt regel 9 - men som du nu vet så är snipans skyldighet att inte hindra. Dessutom slank det visst in ett och annat väja i dina kommentarer. Det är bra att du tog upp Professor Allen's artikel så att skillnaden mellan dessa åtgärder gick att förtydliga.

Som sagt, vi är mer och mer på samma linje.

Som du förstår från tidigare inlägg så fick man ibland påvisa att regel 13 gäller och åklagaren påpekade detta mycket tydligt (och nämnde även att om inte regel 13 gällde, så gäller regel 19 istället). Dessutom så vet vi ju nu att regel 9b kräver att ett mindre fartyg inte skall hindra men att regel 9e samtidigt ger upphinnande fartyg i trång farled skyldighet att begära mer rum om så krävs.

Men som sagt, vi är inne på samma linje numera. Skall bli intressant med åtalet imorgon. Jag var i kontakt med en kustbevakare som är involverad. Han kunde givetvis inte säga någonting men nämnde att det finns många kompetenta nautiker i utredningen. Mest intressant för nördar som oss blir givetvis vad för ansvar som lotsen kommer att ställas för.

Personligen tycker jag att utredning & uttalanden skötts väl hitintills. Med ett undantag, åtalsunderlåtelsen. Om än att jag (med nuvarande information) anser att detta är rätt beslut, så kom uttalandet alldeles för tidigt och i fel sammanhang.

Oj - men sedär ett svar. Det var värst.
Synd att det mesta är svammel dock och inte besvarar de sakliga och objektiva frågor jag försökt ställa, samt innehåller direkta fel och påhopp i vanlig ordning. Möjligen pga brist på läsförståelse, vilket man inte ska förakta, men med din typ av härskarteknik gentemot andra kan man förvänta sig att du både läser och förstår innehållet i det du svarar på.

För det första blir du kallad det du kallat alla andra i tråden.
Du började mycket tidigt med påhopp om att alla som inte höll med dig var både troll och dumma i huvudet. Det ifrågasattes med samma mynt. Det är inte svårare än så.

För det det andra, ang läsförståelse som du själv ifrågasatt om jag saknar:


Det är inte utan att man undrar om du öht läst inlägget du svarar på.


Det framgår med all önskvärd tydlighet att jag "erkänner" det. Det är erkänt sedan flera tusen inlägg tillbaka, av precis hur många som helst här, men det var ju passande att det återigen nämndes i ett inlägg du faktiskt citerar, och ifrågasätter detsamma.
Så det kan vi med det sagt lämna.

Övriga uppenbara och/eller eventuella regelbrott är i allra högsta grad relevant att diskutera, för båda parter. Givet att man inte har en agenda och t ex tror att åklagaren är korrupt. Då förstår jag att man gör allt i sin makt för att lägga så mycket skuld på parten som inte är föremål för åtal, just nu. Lägg märke till just nu.
Du är givetvis inte så korkad att du tror åklagaren lagt allt på regel 5, men det är där man kan hitta att snipan sannolikt begått samma eller liknande fel. Därför viktas det på det.
Men det finns flertalet andra regler som både jag och flera andra har ifrågasatt hos Misje V, inkl gott Sjömanskap, frågor riktade till dig, men som du helt enkelt inte väljer att svara på.

Det går, som sagt, inte att ta seriöst.
Men inbillar man sig att åklagaren är korrupt inser jag att det är en debatt som inte går att ta.

Det handlar som jag ser det om smutskastning av snipans förare och förminskande av kaptenens och lotsens ansvar. Och ja, åklagaren blir en lågt hängande frukt för att genomföra detta.

Det är "lite tråkigt" att detta får pågå i över 750 inlägg från EN användare i samma tråd...

Det är ett misstag man skall kunna göra som förare av en fritidsbåt, då det är ett grundläggande rimligt åtagande att man håller god utkik framåt och vid behov varnar den som är försumlig. Det spelar ingen roll om det är på sjön. Det är också anledningen till att det inte sker fler sådana här olyckor; professionella fartygsbefäl vet vilka förpliktelser de har att undvika att köra över någon och har kompetensen och rutinerna att undvika det.

Det har fallerat här och fritidsbåtens försummelser är ointressanta i sammanhanget. Det måste vara glasklart och fortsätta gälla att fartyget måste ha tillräckliga kunskaper, rutiner och tekniska hjälpmedel att att undvika att köra över fritidsbåtar under liknande omständigheter.

Om olyckan inte enbart beror på befälets och lotsens försumlighet måste nya lagar och regler till för att undvika liknande olyckor, innefattande tekniska hjälpmedel, krav på bemanning, krav på utkik och sikt osv.

Och där rättvisa skall skipas måste man göra allt för att i så fall hålla rederiet Misje Rederi AS och dess ledare Roald Misje ansvariga för att ha dödat två personer.

Jag tror det går alldeles utmärkt att nöja sig med att hålla kapten ombord ansvarig. OM det är så att han dessutom varit ensam på bryggan finns det ju inget att diskutera, han har ingen att skylla på. Han har haft fungerande radar, en tillräcklig besättning som han inte använt till vakt, det var fortfarande dagsljus, etc etc. Detta blir svårt att lägga på rederiet.

Att båda fartygen (snipan och MJ) förväntas hålla uppsikt i huvudsak i färdriktningen tror jag rätten kommer att förstå, och i vilken omfattning snipan blir medskyldig till att bli överkörd p g a bristande utkik akteröver blir en grannlaga fråga att reda ut. "Minst lika skyldig" till olyckan är naturligtvis alldeles otänkbart att rätten landar i, även om naturligtvis kaptenens och lotsens ombud försöker lägga all skuld på snipan.

Det är kanske mer intressant att se hur lotsens ansvar för det hela skall grundas. Kanske landar man i att lotsen skall se till att färden genomförs tryggt och säkert, och därför inte skulle medverkat till lotsning med för liten besättning på bryggan. Här kan man reflektera över att så som det ofta fungerar, att lotsen "kör båten", är uppskattat av både rederier som befäl. Åker lotsen dit på något lär detta ändras.