Omöjlig mamma

Ja, jag måste få hjälp. Jag klarar inte av att hjälpa tillräckligt.

Ok, ta kontakt med din kommun så du får reda vilka möjligheter det finns att få ett annat boende för din mamma, har hon några fysiska sjukdomar?

Inga andra sjukdomar än demensen. Jag har begärt minnesutredning av vården och de har gjort någon undersökning. Men sen har inget hänt.

Ok men ta kontakt med kommunen så du får reda på vilka boenden det finns för demenssjuka, de måste kunna hjälpa dig och din mamma har åldern inne för hjälp!

Du behöver skaffa fullmakter och ta över dessa saker från henne. Inled en dialog med Kommunen så fort som möjligt.

// CC

Du behöver söka hjälp, både för din mamma och för dig själv att orka med det här.
Din mamma är farlig för sig själv om hon går ut på det sättet och kan även vara farlig för andra om hon t.ex. glömmer en kastrull på spisen och hon bor i lägenhet.

Det finns ofta väldigt bra stöd att få och jag skulle rekommendera att du inte sitter och funderar utan kontaktar kommunen nu i veckan. Ju längre du väntar desto värre kommer det bli.

https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/larande-forstaelse-och-minne/narstaende-till-nagon-med-en-demenssjukdom/

https://www.demensforbundet.se/att-vara-anhorig/

Hejsan biloxiblues,

Ja det är jobbigt när våra föräldrar åldras och dessutom får olika slags demens/alzheimer-varianter, kanske frontalobsdemens vilket är den eländigaste.

Du behöver helt enkelt skapa en ny strategi för din relation till mamma, och som funkar för dig.

Råd 1 från mig - Hon håller inte på med sin glömska och misstroende mot dig för att hon vill. Hon är sjuklig och åldras. Bli inte arg för hon gör inte det här för att vara taskig. Din hjälp är fantastisk, även om du bara får otack.

Råd 2 - Det kommer vara så här några få år framåt (kanske 3-4-5 år) innan det blir så mycket värre och hon måste få professionell hantering. Är hon inte på ett vårdboende redan idag måste du förbereda för det. Ställ henne på väntelista.

Råd 3 - Förlika dig med att ansvaret från mor till dotter som präglat ditt liv nu förbytts i det omvända - dotter tar han om förälder. Jag tolkar din text som att du saknar syskon och också äkta hälft, vilket gör det extra tungt. Men så här är tidevarvet.

Så bit ihop, uthärda, var så vänlig så mycket du orkar för inget av det elaka misstroendet är riktat mot dig. Det är istället hennes sjukdom som gör det. Gläds åt att ni haft finna stunder tidigare i livet.

Lycka till i det svåra!

Ja du är ju nära anhörig till någon, din mamma, som är dement. Det är jobbigt. Det var ofta jobbigt för henne dina två första levnadsår. Nu är det din tuffa tid att härda ut men jag hoppas att du får hjälp av kommunen.

Synd på sätt och vis att min morfar inte fick leva sina sista år tillsammans med oss, vi 4 + hund i familjen. Han ringde också flera gånger om dagen och var ofta orolig. Ett trist slut för honom ganska ensam i en annan stad.

Ja dementa personer är en livsfara för sig själva, även andra ibland

Jag förstår att hon är sjuk. Men även jag har en gräns. Hon kan vara så enormt elak och jag försöker verkligen ignorera det men hon har en förmåga att säja det som gör mest ont.

Typ: "Saknar inte x dig nu när du bor så långt bort?". "Tycker du inte det är tråkigt att inte kunna träffa x ofta?" X är mitt barn.

Jo, det är svårt. Jag valde att flytta till din hemstad för att hjälpa dig...inte bara därför men ett tungt vägande skäl.

Demens har visat sig kunna förbättras ordentligt genom att äta mat utan kolhydrater. Demensen beror i många fall på att hjärnan blivit sämre på att använda glukos. Men hjärnan tappar inte förmågan att använda ketoner som bränsle. Ketoner bildas när kroppen använder fett som energikälla.

https://www.metabolicmind.org/resources/news-views/podcasts/metabolic-mind-podcast/ketosis-and-alzheimers-a-metabolic-neuroscience-journey-with-dr-stephen-cunnane/

Kanske bäst att säga att du inte åker bort utan typ är i en annan stad