Det är inget annat än beklämmande att läsa hur en sekterist skriver om att saker ältas, då just det är sekteristernas kännetecken.
Vid flertalet tillfällen har påhitt av diverse sekterister motbevisats med källunderlag. Trots det fortsätter vissa ändå upprepa samma avslöjade falsarier, taktiken förefaller vara att befästa ett påhitt medelst upprepningar och helt förbise fakta som omkullkastar det falska påståendet.
Att hänvisa till Christer Anderssons cafébesök samtidigt när den verkliga diskussionen kretsar kring vapen som bevisligen försvunnit under oklara omständigheter, påvisar både oärlighet och en pinsamt låg nivå. Men det är förvisso inget nytt i sammanhanget avseende vissa.
Och som dynga på det redan förmultnade uppslaget Engström citeras återigen en artikel publicerad flera år efter mordet och presenteras som någon sorts bekännelse.
Allt sekteristerna tycks ha att komma med är en observerad bögslunga, en artikel i en obskyr tidskrift och de 5-6 sekunderna. Avseende det sistnämnda uppvisar sekteristerna en analysförmåga motsvarande en racklig IKEA-möbel. Ungdomarna är framme och har satt igång med Palme när Engström anländer, vilket självfallet omöjligör en ankomst 5-6 sekunder efter skotten. Om inte Hage och Glantz teleporterade sig till platsen förstås.
Vittnesmål från mordplatsen är onödiga och alla Engströms korrekta iaktagelser avfärdas med ett slött, slentrianmässigt svar att han läst sig till allting i efterhand. Tydligen även sådant som inte förekom i media, oklart hur dock.
Men om artiklar i media skall utgöra bevismaterial finns det en solklar mördarkandidat som får Stickan att fullständigt blekna i jämförelse, nämligen ingen annan än
Jan Guillou.
Några citat som belyser saken:
"Efter det letade jag naturligtvis efter varje tänkbart skottläge på Olof Palme."
"– Ja, jag fick honom till slut när jag avslöjade Harvard-affären."
"Hatar du honom fortfarande?
– Nej, i samma sekund som han dog släppte jag honom."
https://wwwc.aftonbladet-cdn.se/nyheter/9907/19/guillou.html
Det förstnämnda talar naturligtvis för sig självt, medan en snabb analys av de senare citaten visar att det i själva verket rör sig om ett förtäckt erkännande.
Harvardaffären var rent snömos vilket självfallet Guillou kände till. Det visas av att Palme frikändes postumt, redan måndagen efter mordet. Alltså fick Guillou Palme med något annat medel...
Angående sista citatet kan Guillou där beläggas med en ren lögn, för bevisligen släppte han inte sitt hat direkt efter mordet, vilket belyses av följande:
"...Behovet av att ge igen är stort, som bekant råkade Jan Guillou illa ut både i Geijeraffären och IB-affären. Mycket på grund av Olof Palmes handlande."
"...Så ett fränt angrepp på en död man dominerade alltså programmet."
https://kajpacha.blogspot.com/2009/08/jan-guillou-pratade-sommaren-ut.html?m=1
Alltså släpptes Palme i samma sekund som han dog rent fysiskt. Vittnen har sett mördaren lägga en hand på Palmes axel och skottet medförde att han omedelbart föll till marken.
Det var i den meningen Guillou således "släppte" sin aversion mot Palme.
Tur att medieartiklar kan utgöra bevis, annars hade Guillou kunnat gå under radaren!