Citat:
Ursprungligen postat av
Bone Collector
Generellt men inte vad jag skulle kalla "nästan alltid".
I en bondesläkt kan det mycket väl finnas en ingift prästdotter eller son. Och i den prästsläkten kan det mycket väl finnas en ingift adelsdotter osv osv.
Mitt släktträd tar slut på 500-talet med Pippin den äldre. Major domus vars föräldrar är okända. Man vet bara att fadern hette Carloman.
Pippin den äldre var Karl den stores farfars morfar.
Släktskap med Karl den store är f.ö inget märkvärdigt. Det sägs att halva europas befolkning bär på hans gener.
Inte så konstigt med tanke på att ca. 100,000 svenskar är ättlingar till Gustav Vasa.
Däremot så är det få förunnat att ha ett släktträd där man kan spåra sitt släktskap hela vägen till Karl den store.
Så är det: Som jag skrev: på min mors sida (Morfars släkt), var de småbönder och rättare på samma gård gick att spåra tillbaka till mitten av 1500talet, där tog böckerna slut, samma sak med gårdslängden: Däremot så kan gårds namnet spåras tillbaka till kartor från 1200 talet.
Tittar jag på min farfar som var statare, så bytte de gårdar och namn så ofta att vi inte ens kunde spåra hans föräldrar full ut: Bägge födda på 1870talet.
Men att spåra alla delar så långt tillbaka i tiden är få förunnat.
Farmors far, var enligt hörsägen en Fransk adelsman, eller i alla fall aristrokrat som dök upp i Sverige runt 1900: Men mycket är oklart trotts att min far och flera av hans kusiner umgicks med honom: