Vissa av partierna verkar ju inte ha några förslag alls. Och moderaternas snack om att barnfamiljer ska få 5000 mer i månaden… Jaha, gäller det alla barnfamiljer? Hur då? Var det inte dessutom så att man nyss ihärdigt och stolt hävdade att barnfamiljer redan fått 5000 mer i månaden denna mandatperioden? Det är alltså inte så trots allt? Eller menar de att barnfamiljer ska få ytterligare 5000 kr mer i månaden framöver (så 10000 mer totalt)? Detta är inget annat än skitsnack. Barnfamiljer generellt har inte fått några 5000 extra och kommer inte få det heller.
Det kommer inte födas fler barn för att barnbidragen höjs med några 100-lappar. Det är absolut en bra grej som skulle hjälpa många familjer, men det skulle inte påverka födelsetalen. Folk som inte vill ha barn, eller inte vill ha fler barn, kommer inte ändra sig bara för att det erbjuds lite högre barnbidrag.
Om man tittar på saker politiker försökt göra utomlands så har inget hjälpt långsiktigt. Jag tror det skulle behövas en samling stora åtgärder som skulle bli svårt och mycket dyrt.
Det behövs många fler billiga barn/familjevänliga boenden. Många sovrum, praktiska planlösningar, egen tomt, lugn och trygg omgivning, närhet till förskola/skola/matbutik/fritidsaktiviteter, fungerande kollektivtrafik. Antal sovrum är en stor grej. Folk idag vill att barnen ska ha var sitt rum så det får inte bli att boendets brist på sovrum begränsar antalet barn man väljer att skaffa.
Synen och statusen på föräldraskap måste förbättras. Föräldraskap ses på många håll ner på. Man snackar negativt om föräldrar som behöver vabba, tar föräldraledigt, går med barnvagnar på trottoaren, kvinnors kroppar och utseenden efter graviditet, att vara hemma med barn ses ner på (”går bara hemma”, ”bara mammaledig”, ”gör inget om dagarna”, ”bidrar inte”, ”skaffar barn för att slippa jobba” etc.). Föräldraskap bör lyftas fram som något status- och ärofyllt. Det bör snackas bra om och ge extra privilegier. Efter x antal barn få ta emot pris av kungen. Efter x antal barn ha rätt till tidig pension så man inte behöver jobba resten av livet (men kan om man vill, och får då ändå pensionspengarna utöver lönen) etc. Att ha barn överhuvudtaget, och speciellt många barn, behöver ses som attraktivt och statusfyllt att uppnå.
Minska domedagssnacket i medier. Såklart rapportera om saker som händer i världen, men ändra fokus till positiva saker. Lyfta fram positiva nyheter, framsteg inom forskning, framsteg i sociala frågor, upplyftande reportage. Skapa en mer positiv syn på världen och framtiden.
Tillåta hemskolning. Så många länder har hemskolning med framgång. Man kan ha läroplikt som i Finland eller ett mer avreglerat system som i USA. Oavsett fungerar det bra utomlands, hemskolade elever klarar sig lika bra eller bättre både socialt och kunskapsmässigt. Det är många som inte skulle vilja ha barn och skicka dem till svenska skolan. Skolplikt är dessutom onödigt fyrkantigt. Fokus hamnar på att barnet fysiskt ska närvara i klassrummet. Att barnen inte lär sig något där, blir mobbade, blir indoktrinerade, mår psykiskt dåligt av att gå dit osv. är irrelevant. De ska sitta på sin stol i klassrummet 8-15 måndag-fredag ändå. Föräldrarna bli helt låsta. Man kan inte resa utanför lov, ta ledigt en random tisdag för att hitta på något kul, sluta tidigare på fredagen för att åka till stugan. De tvingas skicka dit barnen oavsett om barnen far illa där, oavsett om barnen inte lär sig något där, oavsett om barnet själv vill dit eller ej. Att hävda att det handlar om barnens rätt till utbildning är svårt med tanke på att svenska skolan totalt misslyckas med att utbilda barnen. En stor andel av eleverna är inte ens behöriga till gymnasiet efter 10 år i skolan och x antal år i förskolan. De som är behöriga har många gånger ändå låga kunskapsnivåer. Till och med högskolor/universitet larmar om bristande grundkunskaper hos studenterna.
Ekonomiska morötter kan hjälpa men då behöver summorna öka enormt. Till exempel man får en miljon i skattefri klumpsumma för var fjärde barn (utöver vanliga saker som barnbidrag och sånt då). När det rör sig om så stora belopp skulle det få många som tänkt sig 3 barn att välja att skaffa det fjärde. De som tänkt sig 6-7 barn att skaffa det 8:e osv. Ju fler som skaffar många barn desto mer normaliseras det och påverkar naturligt andra att röra sig åt samma håll. Människor har en tendens att se vad andra gör och göra likadant. Med det i åtanke behöver man ändra vad som visas på tv/streaming. Fler större familjer i filmer och tv-serier. Forskning visar att det kan påverka folk. Folk började skaffa färre barn när tv-serier med färre barn kom ut. Vad folk tycker känns normalt och önskvärt ändras av vad de ser både i verkligheten och i populärkultur. Så, många stora normala familjer (som inte finns där bara för att skapa en kaosartad komisk effekt) på folks skärmar kan vara något som påverkar i rätt riktning.
Knyta pensionen till antal barn man har. Det vill säga, ju fler barn du har (då snackar vi barn man är vårdnadshavare till och aktivt tar han om - inte män som skaffar 100 barn med 100 kvinnor och skiter i barnen) ju högre pension kan du få. Idag används att man får lägre pension som ett argument mot att skaffa barn, mot att skaffa flera barn, mot att gå ner i tid på jobbet för att få mer tid/ork till barnen, mot att vara hemmaförälder. ”Tänk på pensionen”.
Förbättra förlossningsvården. Många kvinnor vågar inte skaffa barn/fler barn pga att de är rädda för förlossningen och allt snack om underbemanning där eller själva varit med om traumatiska förlossningar.
Förbättra vården vid missfall och öka forskningen kring hur missfall kan förhindras. Många gånger handlar missfall om kromosomfel eller andra fel hos fostret, men långt ifrån alltid. Vården tar det inte seriöst och hjälpen som finns att få är liten. För många är missfall en isolerad händelse. Man får ett och så försöker man igen och föder levande barn. Men många lider av upprepade missfall. Att få missfall kan vara väldigt jobbigt psykiskt både för kvinnan och mannen och det kan slita på relationen. Det kan göra att man inte vill eller vågar försöka igen, särskilt om man fått flera missfall. Att ha fått missfall, även om det ”bara” var ett, kan göra att man väljer att stanna vid ett eller två barn för man vågar inte riskera att behöva gå genom det igen. Särskilt inte när det inte tas på allvar från vårdens sida eller det inte finns någon effektiv hjälp att få. Vissa missfall, främst utomkvedshavandeskap, kan dessutom göra att kvinnan får försämrad eller helt förlorad förmåga att bli gravid naturligt igen (pga äggledare skadas eller behöver opereras bort).
Mer praktisk hjälp till föräldrar. t.ex gratis eller mycket billig barnpassning. Föräldrar är mer ensamma i föräldraskapet nu än förr. Förr var det normalt och vanligt att far/morföräldrar var mycket aktiva i barnbarnens vardagsliv, att man bodde flera generationer tillsammans. Även att grannar hjälpte varandra med barnen, att man hade många barn där de äldsta hjälpte till med de yngre syskonen osv. Den naturliga hjälpen finns inte längre och föräldrar känner då att de inte orkar, hinner eller praktiskt klarar att ha fler än 1-2 barn. Särskilt inte när båda föräldrarna jobbar och det finns en statistik överhängande risk att man bli ensamstående förälder förr eller senare (många med minderåriga barn skiljer sig/separerar).
Få människor att känna tillit till att de kommer kunna ta hand om sina barn och betala räkningarna även om de blir långtidsarbetslösa, sjukskrivna eller ensamstående. Hela de sociala skyddsnäten kring det behöver förbättras och ersättningarna höjas markant för barnfamiljer. Rädslan man har för att folk hellre ska ”gå hemma” måste bort. Om någon väljer att gå hemma så låt dem göra det då. Förhoppningsvis använder de tiden hemma till att skaffa fler barn. Samma princip gäller saker som barnbidragen och föräldrapenningen. Folk måste kunna lita på de systemen. Så snack om att ta bort flerbarnstillägg eller sänka föräldrapenningen kan göra folk oroliga och osäkra och inte våga lita på att det kommer finnas framöver. Slutsatsen blir att vilken ersättning som helst kan försvinna eller minskas när som helst. Det får inte folk att känna trygghet i att skaffa barn/fler barn för man vet inte hur ens framtida ekonomi riskerar att bli.
De flesta sånna här åtgärder är såklart orealistiska i dagsläget och skulle vara otroligt dyra om man försökte sig på det. Antagligen skulle det kosta mer än det ger tillbaka. Men det är den här typen av enorma förändringar som behöver ske för att ha en chans att långvarigt få upp födelsetalen till en bra nivå. Såklart skulle det behöva begränsas till medborgare och kraven för medborgarskap öka ännu mer än de redan gjort. I och med att sånna här åtgärder inte kommer hända måste man acceptera läget vad gäller de låga/sjunkande födelsetalen och börja titta på andra lösningar på de problem som en åldrande befolkning och befolkningskollaps kommer skapa. Invandring är inte en lösning av uppenbara anledningar: det skapar sociala spänningar, förstör kultur, låga/sjunkande födelsetal gäller mer eller mindre alla länder runt om i världen så det finns ingenstans att ta invandrare från, folkgrupper är inte ersättningsbara (du kan inte ersätta en svensk med en muslimsk somalisk analfabet om målet är att stötta upp arbetsmarknaden eller ha ett kulturellt och språkligt svenskt Sverige). Då ser jag att satsa på AI och robotar som enda rimliga väg. Om det kan ta över många yrken i framtiden behöver inte en omvänd befolkningspyramid vara lika katastrofal.
