Är det sant att människor börjar mogna i 40-årsåldern?

Alltså, just Jolani MÅSTE ju säga så, om han ska bli inbjuden till fina presidentmiddagar i det internationella samfundet, statsbesök, toppmöten... De vill nog inte ha en Al Quaida-terrorist i Elyséepalatset, FN-högkvarteret eller Strasbourg!

Rent generellt så brukar värderingar inte precis ändras, men de MILDRAS med åren. Man ser mer gråskalor, samt att vilda idéer som att vara beredd att dö för en Stor Sak försvinner. Detta senare är inte bara kopplad till antalet levnadsår heller, utan ännu mer till när man får familj. Då vill man finnas för deras skull, och att dö av sår - hur ädla de än är - är inte lika lockande längre.

Sedan blir man bekvämare också, vilket är kopplat till kroppsliga förändringar som gör det jobbigare helt enkelt, att klättra omkring i berg bärande på en kulspruta, sova på hårda läger... Det är inte värt det längre, eller så tänker man att nu får de unga och starka ta över det praktiska.

Men visst finns det människor som helt ändrar värderingar också. Men då brukar det ofta bero på någon omstörtande upplevelse, och inte på gradvis mognad. Typ att när den egna dottern blir våldtagen av en somalier, så är mångkulturprojektet man alltid har hyllat inte lika roligt längre. Eller en frälsningsupplevelse - som för Paulus på vägen till Damaskus. I Paulus' fall blev upplevelsen dessutom så stark, att den följande fanatismen satt i livet ut.

Vissa stagnerar redan som
unga, medans andra fortsätter att lära sig och utvecklas genom livet.


Hoppas att du inte redan stagnerat.

Man är ofta en helt annan person som 40 än 20 såtillvida man inte är en incel som bara spelat wow i 20 år.

Skulle säga att det vanligaste i väst är att gå från reaktionär vänster till någon slags konservativ.


Rösträtten borde förövrigt höjas till 45.

Eller för att sitta i riksdagen

Pruttkorv

Hjärnan är inte fullt utvecklad förrän 25-30 årsåldern.

Självklart utvecklas man genom livserfarenhet. Själv har jag ändrat mina värderingar totalt sen 20årsålder. Jag tror att vid 50 har man landat i sig själv och sina värderingar.

Det är väl som det gamla uttrycket: If You Are Not a Liberal When You Are Young, You Have No Heart, and If You Are Not a Conservative When Old, You Have No Brain.

Sen behöver det ju kanske inte handla om politik. Det är väl mer en fråga om att unga har hopp om att kunna styra sin framtid men lär sig under åren att det inte är så utopiskt och lätt som de en gång trodde - och faller således in i ledet.

Fast mina viktigaste värderingar har jag faktiskt aldrig ändrat. Jag var t.ex. nationalist och invandringsmotståndare redan på högstadiet. Blev bråk med lärare, när jag sa vissa sanningar som man inte fick säga då. Jag var för Palestina och mot Israel, bar en palestinasjal i tonåren minns jag. Jag flirtade med Katolska kyrkan och började konvertera, sedan tappade jag den lilla tro jag trodde att jag hade och fullföljde det aldrig. Men jag håller fortfarande på Katolska kyrkans VÄRDERINGAR angående abort, homosexualitet och motståndet mot kvinnliga präster. O.s.v.. Mina grundvärderingar stod klara för mig tidigt.

Kroppen pikar någonstans 22-25 års åldern och det är också ungefär där hjärnan är färdigutvecklad så bättre än så blir det inte rent biologiskt.
Sen gör tiden att alla våra erfarenheter sätts i perspektiv och kan omdana oss långt efter att vi hade den upplevelse som kanske stod för att man skiftade sin åsikt eller vad som nu är det aktuella.

När man mognar beror sig nog på vilket liv man lever. Börjar man missbruka i tonåren och vaknar upp när man är 37 så är man fortfarande tonåring i sitt sätt att resonera och interagera med världen runt sig.

Så på det stora hela visst förändras man över tid men om det är frågan om mognad är jag inte så säker på.

Vi blir äldre, äventyrslustan tryter, kroppen börjar ge sig vi förändras med tiden och blir kanske mer allvarliga i vårt synsätt men om det är mognad eller helt enkelt för att vi tappar gnistan vette fan.

Man är på frammarsch till någon gång i de 40 men vid 50 kan man inte lura sig själv längre, livet är i utförsbacke.

Sen en fråga på mognad? Vad skulle det ordet stå för i detta fall?
Att bli klokare av erfarenhet? Det blir man väl vare sig man vill eller ej. Men att mogna på det sättet som kvinnor anser att män aldrig gör kan jag tycka är ett friskhetstecken.
Att inte ta så allvarligt på saker, skratta åt icke PK skämt och allt vad det nu är som omogna män gör enligt kvinnor är väl snarare ett friskhetstecken kan jag tycka.
Man har sitt barnasinne i behåll skrattar hellre än surar. Att ta ansvar måste inte betyda att man tar lätt på saker som kan kräva ens fulla kraft och uppmärksamhet fastän man inte sällan sig till de allvarligas skara.

Sen finns det säkert fysiska faktorer som påverkar på ett eller annat sätt.

Om människan pikar senast vid 25 då skulle det innebära att efter det så är det egentligen bara intellektet som är av vikt dvs det man förr i tiden kallade åldermän etc.
Kvinnas uppgift var vid denna tidpunkt förr i tiden utförd och därmed behövdes dom inte längre, kanske detta är något kvinnor upplever inte som en tanke men kanske som någon sorts realitet som bara finns där nedärvt och därmed blir dom allvarligare tidigare än män då dom måste slåss för sin fortlevnad i flocken genom att göra sig nyttiga på andra sätt därav alla duktiga och över presterande kvinnor, speciellt inom yrken som kräver högre utbildning.

En annan sak som talar mot kvinnans varande i åldrar mycket över detta är att deras kroppar degenererar, för väldigt många, på ett påtagligt sätt, deras fortplantningsorgan börjar lukta tråkigt.
En signal om något att det är de yngres plats att vara attraktiva för fortplantning.
Männen kan behålla sin plats i hierarkin högre upp i ålder då styrka och smidighet kan bibehållas och dom kan fortfarande vara behövda för kroppsarbete, krig, jakt etc.

Mognad är nog en mental process som fortgår från det ögonblick vi föds tills vi ger upp.
40 år är nog bara en tidpunkt där de flesta faktiskt inser att det fortgår ett åldrande man inte kan fly från vilket man tror när man är yngre.
Många kanske blir allvarligare och tyngre i sinnet runt 40 med det är nog mera insikter än mognad i sig, fast visst man kan kalla all utveckling mognad om man vill, det är en definitionsfråga.

Jag tror t o m att man under livets gång kan bli intelligentare genom träning och problemlösning, jag tycker att jag är mycket intelligentare vid 60 än vid 20. Minnesträning av stor betydelse, därför är det beklagligt att mycket av utantill läxor i skolan har försvunnit. Hjärnan är som en muskel som måste arbeta.

Håller verkligen med om det. Nästan.

40 kanske vore en rimlig gräns. Inte lägre än det.